There's a lot of things to do before you die
Och julen då? Jo tack. Julafton var precis så där mysig som den ska vara. (Det var första och sista gången ni såg mig skriva ordet "mysig"). Hela familjen hemma, lussebullar, risgrynsgröt, Kalle (ååh så jag börjar tröttna på alla hans vänner), julbord och en och annan julklapp. Juldagen fortsatte i samma anda. En höggravid kusin kom på besök med sin stora mage - en månad kvar - och på kvällen bar det av till Norrtälje. Juldagen - Den Stora Hemvändardagen! Hur firades det? Med en tv-spelskväll hos Erik... Kan tyckas att dagen är värd ett annorlunda firande, men icke. Det var en så där perfekt skön kväll. Orkade egentligen inte göra något annat. Då så, låt oss gå vidare till Annandagen. Och... Det är väl typ det som finns att säga om dagen. En ligga-i-soffan-och-slappa-dag utan dess like.
Det var julen 2009, och det nya året är nära. Det ska väl, antar jag, välkomnas på något spektakulärt sätt. Än så länge finns bara någon lös idé, och jag tror nog att det kommer bli som vanligt: det bestäms samma dag om något ska göras, och i så fall vad.
Nyår kan ju förresten vara den mest överskattade dagen. Men klart man borde göra något. Nu när 00-decenniet tar slut och allt.
Idag har jag fortsatt på annandagens spår, men, och detta är viktigt, jag har faktiskt rört på mig (!). Hör och häpna. Gick på en promenad med Emelie och en till med Emelie. En Emelie är min syster och den andra är Björk - en mycket bra vän som jag inte träffat sedan studenten. Väldans trevligt.
Annars njuter jag mest hela tiden. Anledningen till det lyder förstås "jullov". Och det bästa är: jag kan njuta i två veckor till. Det är söndag och jag är inte på väg till Boden! Måste nypa mig själv i armen.
Hej svejs och allt det där
Syster, hör upp!
I need direction to perfection
Det är två veckor kvar till jullov, och jag kan med säkerhet säga att jag aldrig längtat till något som jag gör nu. Den kommande veckan ska spenderas ute i skogen, och det har jag bara en sak att säga om: fyfan så kallt. Man fryser om man vistas i Boden nu. Så att säga. I veckan mätte termometern -13 grader. Så det kommer inte vara frestande att lämna tältet för att, halvt naken, tvätta sig. Det lär hur som helst sluta med en sjukdom; antingen på grund av dålig hygien eller det faktum att man står ute i kylan och tvättar sig.
En vecka ska genomlidas, sen har vi den där sista veckan kvar innan lov. Och lovet sträcker sig över drygt tre veckor. Ganska så underbart, ja.
De senaste veckorna har vi åkt runt i vårt stridsfordon (som från och med nu går under namnet "Mother Russia"), halvt sovandes, och lärt oss sånt som vi ska syssla med fortsättningsvis.
Och den där svininfluensan behöver jag inte oroa mig för längre, för har man haft den så är man tydligen immun mot det efter det. Just precis, jag har haft svininfluensan. Och man kan väl säga som så att jag kom lindrigt undan. Inlagd i en vecka, bara för säkerhets skull liksom, och nu kan jag bara lägga den där influensan bakom mig. Känns skönt.
Jaja, jag skulle bara visa att det faktiskt finns en strimma hopp för den här bloggen.
Det var väl typ det jag hade att komma med.
Bye
