David

Jahaja. Nu ska även min andra syster flytta. Inte så långt som till Uppsala, där den äldsta bor, men till Norrtälje. Och bara det är alldeles för långt bort. Nu blir jag ensamt barn i huset. Självklart är jag förbannat glad för Empos skull, inget snack om saken. Men det kommer ju bli låååångtråkigt här hemma. Och jag har en tendens att sakna mina systrar. 
Men som sagt, jag är glad för din skull, och Norrtälje är ju faktiskt bara en halvtimme härifrån.

Och hey, jag snor hennes rum, och därmed får jag byta till ett större, bättre och mer bekvämt. Så visst fan finns det fördelar med att hon lämnar huset!

Under helgen har jag lagt märke till:
- Att jag aldrig mer vill vara i skolan en lördag.
- Att jag aldrig mer vill gå upp halv sju en lördag.
- Att man får förbannat ont i nacken av att skriva prov en hel dag.
- Att engelsk läsförståelse tydligen är lättare än svensk.
- Att matte tydligen är lättare än svensk läsförståelse. Matte!
- Att Emelie har ett hus, ett stort hus, fullt av utmärkta gömställen.
- Att trötthet lockar fram roligare beteenden hos folk än vad alkohol vanligtvis gör.
- Att det faktiskt går att besegra Erik på NHL.
- Att världen i fredags fick skåda det snyggaste och mest orimliga målet på FIFA som någonsin gjorts. Vilken upplaga det var? FIFA 94. Femton år gammalt alltså. Klockrent.
- Att asiatisk film faktiskt kan vara rolig.
- Att Sara tydligen gillar att slå mig ansiktet.
- Det mest övertrötta beteendet någonsin (Ibbe).
- Att Pelle har en grymt bra musiksmak. White Lies är det senaste bandet han tipsat om. Och jag gillar det skarpt.
- Att söndagar är de mest meningslösa dagarna.
- Att världen försökte rädda världen genom att släcka några lampor. Världen hoppades tydligen att man skulle kunna uppmärksamma "makthavarna" på att världen håller på att gå åt helvete. Som att man inte vet det...
- Att motion+motion+motion under en och samma dag sliter på kroppen.
- Att 0-0 mot Portugal i Portugal är förbannat bra.
- Att det för tillfället är ganska lugnt i skolan. Bortsett från det där äckliga provet i sam C om en vecka.
- Att jag har skrivit "att" 29 gånger i ett och samma inlägg.
- Att jag faktiskt räknade hur många "att" jag har skrivit i ett och samma inlägg.

Adiós
Att
:D

En helt vanlig dag som var som alla andra vanliga dagar. Lektioner hit och lektioner dit, lite idrott, lite åka buss, lite morgonpromenad och lite mat i magen. En helt okej dag faktiskt.
När jag kom hem fick jag reda på att jag inte ska vara med på säsongens sista match på söndag, och just nu känner jag "skit samma". Innebandy är ändå tråkigt för tillfället. Och skit går det också. Men okej, sista matchen hade kanske varit kul att spela. Tur att jag inte ska spela nåt mer. Just precis, innebandy suger mycket hårt just nu och det går dåligt, därav den extremt negativa inställningen.
När jag kom hem låg det också ett stort brunt kuvert på min säng, med feta bokstäver på: "Pliktverket". Jag har blivit kallad till någon slags "informationshelg" i mitten av maj, och nu jävlar, nu känns det som att det faktiskt är nära. Nu är det mars, alltså snart maj, och efter maj är det inte långt kvar till juli.
Just nu vill jag lämna all denna negativitet hemma i Edsbro, ta studenten, se The Killers och, jo, tror det eller ej, åka till Boden.
Dock är jag inte alltför sugen på den där tågresan på 13-14 timmar. Enkel resa...
Även om jag är ganska positivt inställd till den där helgen så betyder den att jag måste träna, träna, träna tills dess, eftersom det där kommer vara några slags fystest. Men nu när vädret går mot vår så är det så mycket lättare att snöra på sig skorna och dra sig ut och springa.

Och så var det den här tanken. Det som tanken är inriktad på har tydligen bestämt sig för att åka på en liten mini-semester. Vad tycker jag om det? Blandade känslor. Bra, men ändå inte.
Men kanske kan ju fokusera lite mer på "rätt saker". Tills den där semestern är över...

Bra musik får en att må bra. Bra musik är som medicin. Mår man dåligt - lyssna på bra musik. Är man ledsen - lyssna på bra musik. Har du inget att göra - lyssna på bra musik. Har du något att göra - lyssna på bra musik ändå. Bra musik för mig är just nu Johnossi. Två svenska herrar som för tillfället förgyller min vardag.
Dagens låt: Johnossi - Glory Days to Come

Den här bloggen är helt klart inne i en formsvacka.
Ska försöka bättra mig.
Adiós

Veckan har gått fort. Vilket jag gillar. Det betyder att påsklovet kommer närmare. Och studenten likaså. Måndagen, tisdagen och dagens tidiga timmar handlade om matlådor. Vi hade vårt första "riktiga" test i svenska C, och uppgiften var att med ett muntligt anförande övertyga publiken (i det här fallet SP06B) om att det man sa var det rätta. Man skulle alltså övertyga. Mitt ämne? "Ut med skollunchen, in med matlådan!". Jag tror det gick bra. Det kändes bra. Och det kändes som att jag fick (delar av) publiken med mig, vilket ju var målet. Visst kändes det rätt så fjantigt och fult att prata "fint" om ett så fjantigt och fult ämne, men det spelade ju egentligen ingen roll. Jag vet inte om jag någonsin tidigare övat på något som jag gjorde med det här. Jag tror nog att jag hade kunnat säga allt i sömnen. Men lik förbannat börjar man darra på rösten och stamma på vissa ställen när man står där och ska prata. Men trots detta kändes det, som sagt, mycket bra.
Nu är det avklarat, och jag blickar framåt. Framåt mot påsklovet.
Men just det. Innan påsklovet är det sam B. Och sam C. Och engelska C. Och debatter. Och historia. Och.... Ja, skolan tar som vanligt en del plats. Men som vanligt - inte en chans att bloggande är en prioritet. Det här inlägget kom till för att jag kände att jag för en gångs skull faktiskt hade tid att skriva ett. Eller hade jag tid...?

Fasen, jag har i princip gnällt på skolan i alla mina senaste inlägg. Nog med det.
Vill ni veta vad jag först hade tänkt att prata om i mitt muntliga anförande? Därför är läxor bra...
Tur att matlådan kom in och styrde upp saker och ting...

Jaha, så har den här förbannade tanken bestämt sig för att återigen ta upp mitt fokus. Både i skolan och på min fritid. Och ibland även när jag sover. Den är, som jag redan sagt, till viss del mycket behaglig, men för fan, eftersom jag vet att tanken är orealistisk så vill jag egentligen bara att den ska försvinna. Och typ gömma sig nånstans.

De senaste dagarna har jag lyssnat på grym musik, i form av Johnossi. Vissa låtar är helt sagolika.
Adiós

Lördagen har blivit söndag och här sitter jag. Det blir lätt så, tiden flyger iväg när man sitter fastklistrad vid vissa speciella konversationer på det där förbannade programmet som kallas msn. Men är det trevligt och allt det där så försvinner ju tiden rätt så snabbt.
Vet egentligen inte vad jag ville med det här inlägget...
Men nu är jag ju ändå här.
Under fredagskvällen var jag bara hemma. Och det var så in i h*lvetes skönt.
Dagen har bestått av en fucking fotbollsmatch jag inte nämner mer än det jag nyss skrev. Dagen har också bestått av städning. Och filande på det muntliga anförandet. Onsdag är Dagen med stort D. Onsdag är dagen då jag ska övertyga min klass om att man ska ha matlåda istället för lunch.
Min lärare säger att hon struntar i vad man har för ämne och att hon endast tittar på tekniken.
Hoppas att det stämmer....

Jag måste på nytt välja ut Graceland som dagens låt. Youtube-klippet vägrar att fungera, därför går det inte att länka. Eller lägga in klippet här (haha, som att jag skulle klara av det!!). Skit samma.
Vissa låtar är unika. Hur mycket man än lyssnar på dem tröttnar man aldrig. Graceland är en sån låt (trots att bandet, Kashmir, är från Danmark........)
Adiós

Uppdatering, vad är det? Sorry, men skolan har prioriterats den senaste tiden. Inte för att jag någonsin skulle prioritera att blogga, men ändå. Skolan pissar jag på för tillfället. Inte som den frasen brukar betyda, att man "struntar i den", utan jag och Erik planerar att faktiskt ställa oss och pissa på skolbyggnaden. Mm, jag är trött på den, och jag vill ha lov. Just nu vill jag faktiskt till Boden. Där slipper man iallafall (förhoppningsvis) samhällskunskap och psykologi och religion och allt vad fan det är. Dock är jag klar med religionsfrågorna, och känslan efter att ha skrivit det sista ordet går inte att beskriva. Jag dansade inombords.
Då är det ju för bedrövligt, om man faktiskt längtar efter att få åka 100 mil upp i landet. Men visst finns det saker man inte vill lämna också. Nä, nu börjar jag tänka på det här också, Boden hit och Boden dit. Det är ju för fasen flera månader kvar. Som de flesta i min klass skulle säga: "Lugn nu David". Ordet "lugn" har använts flitigt under veckan i SP06B, så flitigt att det har lett till irritation hos vissa. Det har blivit den nya grejen inom SP06B. Ja, vissa säger att det är något fel på vår klass....
Och de har väl förmodligen rätt....

Den här kvällen har ju bara försvunnit. Det är i och för sig mycket bra. Man United - Inter är ju förbannat nära nu. Trevliga MSN-konversationer och musik får verkligen tiden att flyga iväg. I det här fallet var det alltså mycket bra, även om jag hade behövt plugga...
Äh, det gör jag efter matchen.
Jomen visst

Dagens låt: The Killers - Tidal Wave

Adiós
Glory Glory....

..... Tid att blogga... Men lik förbannat sitter jag här och skriver. Jag antar att jag bara ville visa att jag lever.
Eller gör jag det förresten? Lever zombies? För det är som en zombie jag känner mig. Trött och degig.
Vi har för tillfället omänskligt (just därför känner jag mig kanske som en zombie...?) mycket att göra i skolan, och hela tiden när jag inte tror att det kan bli värre så kommer en ny vecka, och proven, inlämningarna och redovisningarna kommer som en tsunami mot lilla mig. Jag har för första gången i mitt liv inte lämnat in ett arbete i tid, och därmed fått en så kallad "rest", men jag bryr mig inte särskilt mycket om det, eftersom det var 2 av 23 i klassen som faktiskt lyckades lämna in skiten i tid. Hur de gjorde vet jag inte. Men jag vet i alla fall vad dom gjorde på sportlovet. 28 feta, tunga, dryga, jobbiga instuderingsfrågor i religion låter kanske inte så fett, tungt, drygt och jobbigt, men det kan jag säga, att det är det. Jag har fem-sex kvar, och det känns som att det kommer ta minst en vecka att göra dessa. Det är den värsta uppgiften någonsin, alla kategorier.
Ytterligare en sak som gör mig irriterad är att min lärare i rättskunskap inte hittar mitt prov jag gjorde förra veckan. Jag tror att det gick bra på provet, och bara därför kommer jag väl få göra om det, för att läraren har slarvat bort det. Och man undrar varför motivationen försvinner...
Annars går det väl bra, även om det är så förbannat mycket att göra.
Nej, nu ska jag väl plugga. Redovisning i engelska imorgon, och för tillfället känner jag mig som en.... som en... ja, som nån som är värdelös på att prata engelska... Därför kan det väl kanske vara bra att jag pratar lite nu... För mig själv... I min ensamhet... Med mig själv......
Okej, jag vet inte vad jag skriver för tillfället (det var länge sedan jag skrev ett så spårat inlägg, men det blir lätt så med aggressioner i kroppen...), men jag ska plugga engelska, och sen ska jag njuta lite framför tv:n. Inte titta på "nåt sånt", nej, men Man United. Det kommer nog få mig tillbaka på spåret.
Hej svejs
Glory Glory Man United... Tjalalalalalalala

Kryssningen är avklarad, och jag ger den helt enkelt bästa möjliga betyg. Trots några få "incidenter". Kvällen/natten/dagen innehöll det mesta, men ordet som bäst sammanfattar båtturen är skratt. Jag har inte skrattat så mycket på jag vet inte hur länge. Men det är lätt att skratta när man är omgiven av människor man tycker om. Det var obeskrivligt roliga vurpor, det var Rut e(r) kung, det var kameror överallt, det var alkoholpåverkade människor överallt, det var en spark (?) i ryggen, det var "tandborstning" (HAHA, Pörni - ska vi gå och... Borsta tänderna?), det var brist på toapapper, det var dans och det var, som sagt, skratt.
Kameror ja, det kändes som att alla hade minst fyra stycken med sig, och det finns galet många bilder på Ansiktsbok.

Men hörnini, mina underbart sköna klasskamrater (och alla andra som var i min närhet under turen till Åbo) - det här kommer jag leva länge på.
Snart är det påsklov, och vi har redan bestämt vad vi ska göra då.....