9/6-10
Vad är det som händer? Den där sexan i dagens datum betyder väl juni? Och nian? Det borde betyda att… Nej. Nej, det kan inte stämma. Eller..? Jo, det som alldeles nyss var 100 pinnar är nu 9. Tiden i Skåne är förbi, jag har tillbringat min sista natt i fält, min sista resa till Boden är avverkad och vi är mitt uppe i den så fruktade slutvården. Skrubba, putsa, sopa. Tre ord som beskriver den tillfälliga vardagen på ett utmärkt sätt. Men det outhärdliga i allt skrubbande, putsande och sopande går ändå att uthärda när man tänker på hur kort tid det är kvar. Jag skulle, utan att tveka, åka tillbaka i tiden, till pisskalla januari, hoppa i isvaken ännu en gång, om jag bara sedan fick åka tillbaka till den här dagen. För MUCK är så galet nära, att inget kan förstöra känslan av hur nära det faktiskt är. Och så börjar fotbolls-VM om några dagar, bara för att göra något bra ännu lite bättre.
Lite då och då lämnar vi in utrustning, och de kvarvarande kläderna i skåpen blir bara mer och mer ensamma. Jag gillar synen av ett halvfullt skåp betydligt mer än ett som sväller över med utrustning.
Skåne, just det. Skåne var, kort sagt, värdelöst. Två övningar, fyra veckor, fält, tält, olidligt mycket tid i stridsfordon, alldeles för varierande väder (som svensk är det väl ens skyldighet att klaga på vädret..) och som vanligt alldeles för lite sömn. Men det var slutövning, och det var nog just det med det där ”slut” som gjorde att man fixade det på ett hyfsat sätt. För våra befäl var nöjda, helt klart. Alla övningar är, som sagt, slut, och det är en del vård, en kompanifest och en sista resa från Boden som står mellan oss och den bekväma vardagen i våra saknade hem.