Wounded rhymes
Ehm... Nu är det alltså tänkt att jag ska skriva ett andra inlägg på bara några dagar. När hände det senast, kan man ju fråga sig. Men här är jag nu.
Igår kväll spelades det fotbollsmatch, den första på många år. Efter 90 minuters bollsparkande konstaterades det att vi hade förlorat med 4 jävla 0. Kul match att göra comeback i. Men bortsett från resultatet, den blåslagna hälen och de ömmande låren så var det förbannat kul att spela fotbollsmatch igen.
Efter matchen begav jag mig direkt till N-town för att spendera en natt på tidningscykeln. Ganska nice ändå, att dela ut tidningar till otacksamma människor, när vädret är skönt. Vad som däremot inte är nice är att dela ut tidningar när man är stel i benen som en... ja, nånting. Gjorde misstaget att inte stretcha efter matchen, och det kombinerat med en natts springande i trappor ledde till det, ganska väntade, resultatet att jag kan knappt gå idag. Mitt huvud är 21 år, men mina ben är nog fanimej uppemot 80.
Annars då? Ska hälsa på syster imorgon, se hur hon och Andreas har installerat sig i Märsta. (Ja, dom har alltså flyttat till Märsta av alla ställen). Annars... Nä, annars händer det inte så mycket.
Har börjat inse att svensk musik faktiskt är jävligt bra. Jag planerar en middagsbjudning någon gång nästa vecka, på gästlistan finns: fröken Maggio, Lykke Li, pojkarna i Johnossi och en hemlig gäst (Håkan).
Kan bli en trevlig tillställning.
Igår kväll spelades det fotbollsmatch, den första på många år. Efter 90 minuters bollsparkande konstaterades det att vi hade förlorat med 4 jävla 0. Kul match att göra comeback i. Men bortsett från resultatet, den blåslagna hälen och de ömmande låren så var det förbannat kul att spela fotbollsmatch igen.
Efter matchen begav jag mig direkt till N-town för att spendera en natt på tidningscykeln. Ganska nice ändå, att dela ut tidningar till otacksamma människor, när vädret är skönt. Vad som däremot inte är nice är att dela ut tidningar när man är stel i benen som en... ja, nånting. Gjorde misstaget att inte stretcha efter matchen, och det kombinerat med en natts springande i trappor ledde till det, ganska väntade, resultatet att jag kan knappt gå idag. Mitt huvud är 21 år, men mina ben är nog fanimej uppemot 80.
Annars då? Ska hälsa på syster imorgon, se hur hon och Andreas har installerat sig i Märsta. (Ja, dom har alltså flyttat till Märsta av alla ställen). Annars... Nä, annars händer det inte så mycket.
Har börjat inse att svensk musik faktiskt är jävligt bra. Jag planerar en middagsbjudning någon gång nästa vecka, på gästlistan finns: fröken Maggio, Lykke Li, pojkarna i Johnossi och en hemlig gäst (Håkan).
Kan bli en trevlig tillställning.
Satan i gatan
Dags för månadens uppdatering. Skolan närmar sig sitt slut, vi har nu börjat med grafisk form, och det är väl inte direkt "my cup of tea". Det är ju den här bloggen ett mycket bra exempel på. "Designen" är ju för fan sorglig...
MEN, kursen verkar rolig och jag ska väl förhoppningsvis lära mig en del.
Innebandyn fick ett definitivt slut i och med den årliga tennisturneringen i Rimbo (orten där någon tennisstjärna aldrig någonsin setts till). Och det var en minst sagt otippad slutsegrare. Jag. Jag? Jepp, jag. Och Ulrik då förstås. Jävlar, den killen kunde spela tennis. Och där har vi också förklaringen till segern. Jag försöker inte vara ödmjuk, men det var tack vare honom som vi vann. Man United säkrade ligatiteln samma dag, därför sprutades det champagne och dansades det (i duschen). Kvällen fortsatte med buffé, en god buffé och avslutades i en soffa, halvt sovandes, där det tittades på omröstningen i den där musiktävlingen. Saade-killen får ingen tolvpoängare av mig (hans danssteg får däremot en mycket stark tiopoängare), men det var ju kul att Schweden kom så pass högt upp. Så det ska han ha cred för, verkligen.
Men månadens grej är väl ändå att jag har gjort comeback inom den fantastiska fotbollsvärlden. Vi snackar division fem, vi snackar skavsår på fötter som är ovana vid skorna, vi snackar Edsbro jävla IF. "Klubben där allt började" liksom. Fotboll är roligare än innebandy, alla dagar i veckan, därför tycker till och med jag att det är konstigt att det dröjde ända fram till nu innan jag tog mig i den berömda kragen och började igen. Kul är det, och roligare kommer det bli när mina fötter slutar skrika "ta av dom här jääävla skooorna!!!".
Jag och min syster har varit barnvakt åt kusinbarnet Alina, medans min andra syster hade konsert i Konserthuset (hur coolt är inte det?). Jag gillar den där ungen. Väldigt mycket. Och ju äldre hon blir, desto bättre fungerar vi tillsammans. Kommer nog bli ett bra team det där.
Just det, bin Ladin har ju dött. Vad ska man säga... Härligt? Nice? Braa jobbat USA, bra!! Äh, jag vet inte. Tror nog att hans lilla fanclub kan göra ganska mycket skit även utan honom.
Så ja, då fick jag med en politisk kommentar också!
Hej
MEN, kursen verkar rolig och jag ska väl förhoppningsvis lära mig en del.
Innebandyn fick ett definitivt slut i och med den årliga tennisturneringen i Rimbo (orten där någon tennisstjärna aldrig någonsin setts till). Och det var en minst sagt otippad slutsegrare. Jag. Jag? Jepp, jag. Och Ulrik då förstås. Jävlar, den killen kunde spela tennis. Och där har vi också förklaringen till segern. Jag försöker inte vara ödmjuk, men det var tack vare honom som vi vann. Man United säkrade ligatiteln samma dag, därför sprutades det champagne och dansades det (i duschen). Kvällen fortsatte med buffé, en god buffé och avslutades i en soffa, halvt sovandes, där det tittades på omröstningen i den där musiktävlingen. Saade-killen får ingen tolvpoängare av mig (hans danssteg får däremot en mycket stark tiopoängare), men det var ju kul att Schweden kom så pass högt upp. Så det ska han ha cred för, verkligen.
Men månadens grej är väl ändå att jag har gjort comeback inom den fantastiska fotbollsvärlden. Vi snackar division fem, vi snackar skavsår på fötter som är ovana vid skorna, vi snackar Edsbro jävla IF. "Klubben där allt började" liksom. Fotboll är roligare än innebandy, alla dagar i veckan, därför tycker till och med jag att det är konstigt att det dröjde ända fram till nu innan jag tog mig i den berömda kragen och började igen. Kul är det, och roligare kommer det bli när mina fötter slutar skrika "ta av dom här jääävla skooorna!!!".
Jag och min syster har varit barnvakt åt kusinbarnet Alina, medans min andra syster hade konsert i Konserthuset (hur coolt är inte det?). Jag gillar den där ungen. Väldigt mycket. Och ju äldre hon blir, desto bättre fungerar vi tillsammans. Kommer nog bli ett bra team det där.
Just det, bin Ladin har ju dött. Vad ska man säga... Härligt? Nice? Braa jobbat USA, bra!! Äh, jag vet inte. Tror nog att hans lilla fanclub kan göra ganska mycket skit även utan honom.
Så ja, då fick jag med en politisk kommentar också!
Hej
