David

Igår var jag 17, idag är jag 18. Ingen speciell skillnad, men det betyder ju inte att det inte ska firas. För jävlar vilken klass man har. Helt underbar. En födelsedag innebär ju liksom att alla är glada och snälla mot en, och det är ju väldigt härligt. När jag kom till skolan möttes jag av en strålande glad Joanna, och lite senare kom Annika och gav mig ett födelsedagskort med en rolig liten text och två trisslotter:
Löverboy!
Nu när du är så jävla
gammal tänkte jag att
det var bäst att du
vann en miljon eller två.
Så du kan köpa och
bjuda på cigg till
oss små ;)
Puss och slemm //Annika
Annika, även fast du är så söt, så tänker jag inte köpa några cigaretter åt dig. Det är liksom inget jag uppmuntrar.. Sorry.. Möjligtvis så hade jag gjort det om jag hade vunnit en miljon eller två på trisslotterna, men.. Men tack Annika, du är min idol.
Sen kom Kim och Sofie (och eftersom alla är så trevliga mot en på födelsedagen, så fick jag till och med en kram från Sofie), vilket betydde två grattis till. (Imorgon fyller Kim år, så då är det hennes dag).
Efter ett tag till kom nästa gratulanter, Emelie, Sara och Habiba. Dom smög omkring i korridoren, och sa bestämt att jag inte fick tjuvtitta på vad dom gjorde. Det visade sig att dom gjorde i ordning en gigantisk chokladmuffins. Dom (plus Pernilla, som också hade anlänt och de andra klasskamraterna som redan hade gratulerat mig) brast ut i sång, och det är väl det mest pinsamma med födelsedagar: man tvingas sitta ner, samtidigt som alla står runt omkring en och sjunger. Men iaf, dom sjöng, så fint så fint, och Emelie och Habiba vandrade sakta fram med muffinsen plus ett "levande ljus". Väldigt effektfullt. Efter detta vandrade vi i väg för att kirra lunch, och som vanligt så smakde den skit. Jag trodde att jag skulle ha lite tur på min födelsedag angående skollunchen, men inte då. Skit var ordet. Men bättre blev det när vi kom tillbaka till korridoren, för då var det dags för bullkalas. Och här var min insats i firandet. För igår var det ju som sagt bullbakning, även om det kan tyckas konstigt att "födelsedagsbarnet" ska behöva baka. Bullshit. Jag bakade bullar, det var roligt att baka bullar, och klassen tyckte om att äta mina bullar. För det var faktiskt bara positiva kommentarer om dessa kanelbullar. Jag tror nog att alla gillade dom (rätta mig om jag har fel), och till och med Gustav i trean (aka "Lång-Gustav") fick sig en bulle. Och Gustav i klassen också, han är nog den enda jag inte har nämnt än, sorry. Men båda Gustavsarna var lika trevliga som alla andra, och dom gratulerade mig dom också. Jag stötte även på min homie Agnes (och jorå, hon sa grattis hon med), och vi hade lite kul så där som vi brukar ha. Faktiskt så var det längesen jag träffade henne, så det var på tiden.
Lagom till bullfesten så kom Erik. Med all respekt för alla som var där och var trevliga mot mig, men Erik var nog dagens man. Varför förstår ni om ni läser dikten i föregående inlägg. Den killen är fan magisk. När han hade läst klart den (jorå, han läste den högt för dom som var där) så började Sofie att grina, och jag hoppade upp från stolen och kramade honom (detta händer väldigt sällan). Det var väl det bästa betyget han kunde få. Vi har väl känt varandra i sisådär två år, men det känns fan som tio. Så Erik, this one is for you: you are my man. (På ett helt vänskapligt sätt, även om han sa något om en kärleksromans). Men som sagt, alla var grymma idag, men Erik får nog första priset, med alla andra på en delad andra plats.
För övrigt så fick man ganska lite skolgrejer gjort idag (jag undrar varför), och vid tre-tiden så blev jag hämtad av min käre syster Emelie, eftersom vi hade i uppdrag att handla på Coop. Ganska mycket dessutom. Lagom drygt var det, men när vi kom hem så väntade mamma på att få ringa och beställa pizza. Det var lite trevligare.. När papsen kom hem fick han hoppa in i bilen igen för att åka och hämta pizzorna. Efter denna härliga måltid så kändes det som om jag var gravid (hur nu det känns), och det tog ett tag innan jag hade återhämtat mig. Sen var det dags för presenter. Ojojoj, dessa presenter. Just nu sitter jag och skriver på min present. Jag fick alltså en dator, bärbar, precis som jag hade önskat mig. Och dessutom så fick jag Mats Olsson's (Sveriges bästa sportjournalist) bok, "En pinne i skogen". Fråga mig inte om titeln. Det enda negativa med den här grymma dagen var att min andra syster, Linnéa, inte kunde komma hem från Uppsala. :( Men jag får iaf träffa henne imorgon. Tur det, nu vare faktiskt för länge sen.
Men hörni, ni vet vilka ni är, tack så j*vla mycket för den här dagen. Det låter som att det har varit den bästa dagen i mitt liv, men så långt ska vi kanske inte gå. Men den var helt klart okej :P Förmodligen så kommer jag drömma om dikter, bullar, muffinsar, bärbara datorer, klasskamrater etc i natt. Men det är väl inte helt fel.
Det här har blivit ett omänskligt långt inlägg, men det är historiskt på två sätt: det är det första jag skriver som 18-åring och det är det första som jag skriver på min nya dator.
Så från en 18-åring till många 17-åringar (och några 18-åringar, samt Annika och Kim som ju är 16 :O), tack för mig, och godnatt. Ja juste, Kim var det ja. Grattis i förskott, min bästa Kim. Nu är det bara 37 minuter kvar tills du är 17. Hoppas din födelsedag blir lika klockren som min blev.
Adiós