David

Jajamensan, igår var det dags för att fira lilla Kim, som alltså fyllde 17 år. Och eftersom det var hon som fyllde år så var det hon som fick slita med matlagning för att kunna bjuda oss andra på middag. Och maten smakade utmärkt, så well done Kim. Och med oss andra så menar jag Elin, Erik, Stina, Sofie, Emily (som är en väldans trevlig utbytesstudent från Canada) och jag. En skön liten grupp som gjorde så att kvällen blev bra. Maten var som sagt skitgod, och det bjöds på potatisgratäng och oxfilé, bl.a. Till efterrätt blev det glass med hallon, och det visade sig att Emily var galen i glass. Var den godare än i hemlandet, möjligtvis? Som vanligt så tog väl Sofie hem priset i att äta mest mat, och vi andra funderade på hur Sofie kan vara så smal som hon är..
När de vuxna i huset hade försvunnit så var det dags att ge Kim presenten, som var från oss alla. Vad det var för en present låter jag vara osagt. Det finns många andra bloggar ni kan läsa, där ni kan få reda på vad det var.. Efter maten (alla var ganska degiga) så försvann glass-älskaren, vilket var lite tråkigt, men vi överlevde iaf. Tack vare Nintendo Wii. För att sammanfatta: jag sög på bowling, men var hyfsad på tennis, Erik sög på tennis men var hyfsad på baseball, Kim ägde på bowling, Stina var läskig när det gällde boxning, Sofie var nästan lika läskig när hon bowlade och Elin var lugn som vanligt. Men om jag inte minns fel så hade hon känsla för bowlingklotet.. Så det här roade vi oss med i ett par timmar, och nån gång där nånstans så åkte hon som är grym på att simma, Stina, hem. För er som inte vet så är det hon som är på tv varannan dag, i tidningen nästan varje dag, och simmar EM och grejer.. Det där med tv:n kanske inte stämmer, men hon simmade faktiskt i EM.. 
Efter ett tag fick vi tillskott av två unga herrar, Sporren och Jansson (förnamn okänt). För övrigt så är Sporren, aka Niklas, en jävel på innebandy. Och jag hade turen att få spela med honom för nåt år sen.. Man kan väl säga så att det var tack vare honom som jag gjorde mål vid ett par tillfällen.. Man behövde liksom inte göra så mycket, bara stå och vänta på en passning och sen kunna göra mål hur lätt som helst.. Och det här påpekade han ett par gånger när jag spöade honom i tennis.. Han försökte väl få mig ur balans liksom. Och så skyllde han på en ond axel också..
Klockan hann väl bli ganska mycket innan jag och Erik bestämde oss för att lämna dom andra. Eftersom jag bor där jag bor så fick man låna en säng hos denne Erik. Eller säng och säng, en madrass på golvet.. Men hey, bättre än en parkbänk liksom.
Sen idag när jag kom hem därifrån kom farmor och farfar på besök för ett försenat födelsedagsfirande av en viss David. Det var trevligt, som alltid, och min syster (som har kommit hem från Uppsala över helgen :D) hade bakat en gudomlig cheesecake. Lagom ont i magen man hade efter det..
Efter det här lilla besöket så åkte me and the family (förutom Empo som behövde sova, eftersom hon jobbar natt) till Stockholm för att hälsa på kusin Lollo. Och just precis, hon är min enda kusin.. Hos henne var även morbror+fru+hund, som vi inte hade träffat på ett år. Anledningen till det är att dom har flyttat till Norge.. Ganska tråkigt faktiskt. Men i sommar är det vi som åker till dom. En vecka i Norge ser jag faktiskt fram emot.
Så jag kom hem för inte så länge sen, och nu sitter jag alltså här.
See you later, hej svejs!
Dagens låt: Death Cab For Cutie - Coney Island
P.S. Jag vet att om man skriver Canada med C, så skriver man det på engelska, men vet ni vad, skit samma. D.S.