David

Aloha!
Nu har skolan dragit igång "på riktigt", och det känns redan tungt. Hade första lektionen i Filosofi A idag, och det verkar minst sagt flummigt. Eller åtminstone lite konstigt. Svårt att greppa liksom. Och sådär, bara för att det är första lektionen, så fick vi uppgifter som ska göras innan fredag. Taskigt. Svårt verkar det vara också.
Onsdagar under den första perioden kommer att vara extremt dryga, eller vad sägs om hål från sisådär halv tolv till halv tre? Rast brukar ju uppskattas, men inte i det här fallet.
Dagens märkligaste: mössprovning. Vi skulle alltså beställa studentmössor idag. Det är ju faktiskt ett tag kvar. Typ ett år. Och så fort någon nämner ordet "student" eller "studentskiva" så blir nästan alla helt galna. Jag kan ärligt säga att jag inte är en av dom. Det är ju faktiskt ett år kvar. Jag menar, jag tycker de första dagarna har varit jobbiga, och då ska man ändå stå ut i ett helt år till. Nä, jag avvaktar nog ett tag innan jag börjar prata om studenten..
Något jag verkligen börjar få panik över är vad jag ska ha som projektarbete, och inte minst, vilka jag ska jobba med. Någon som har ett bra förslag på ett riktigt bra projektarbete? Nästan så att jag får ont i magen bara jag hör ordet projekt. Så illa är det väl inte, men snudd på.. Första lektionen är imorgon, och då kan det ju vara bra att ha nån idé. Dessutom verkar nästan alla i klassen vara väldigt aktvia när det gäller det här, och det gör mig kanske inte mindre stressad.
Andra träningen igår, och kondisen måste jag fortfarande jobba på. Det känns avlägset, men om ett år, då måste min förbannade kondis vara på topp. Och jag vet sedan tidigare att min topp inte är speciellt hög. Alltså måste toppen toppas. Hmm..
Det här inlägget går nog in under kategorin "flummigt" (jag har nu använt ordet flummigt två (+1) gånger i ett och samma inlägg). Förklaringen? Jag är förbannat seg.
Dagens låt: Kashmir - Mudbath

Skolan är tillbaka, och med den mindre sömn. Skolan kan jag acceptera, men absolut inte att gå upp halv sju på morgonen. De två första dagarna har man bara glidit igenom, till exempel så hade vi "lekdag" igår för att välkomna de nya ettorna. Jag blev tvingad av min lärare/klass till att vara med och arrangera den så kallade lekdagen tillsammans med några från klassen och några till från a-klassen. Dagen blev lyckad, och det var faktiskt kul också. Det verkar som att sam-korridoren kan bli en ännu härligare plats det här året, bortsett från att 115 personer (fem klasser) ska trängas i en korridor. Och korridoren är inte speciellt stor. Närmare liten än stor.
Det enda negativa med dagen var följande. vi hade med något som kallas för "finska fyllan", beskrivning orkar jag inte med, säger bara att den inkluderar en väldans massa snurrande runt en pinne. När vi hade snurrat tio varv var det tänkt att vi skulle springa en bit med en fotboll (nu märker jag att jag beskriver ändå), och när jag hade snurrat mina tio varv så kändes det som en redig fylla, därav namnet på leken. Jag brukar inte ha speciellt svårt för den här leken, men nu vinglade jag till direkt, och efter några steg så ramlade jag. Pinsamt, självklart. Nu är det så här att mina axlar är en aning konstiga, och de har en tendens att hamna "ur position". Jag vet inte vad det beror på, me det klickar till då och då. Inget som gör ont, men visst fan smärtar det om jag landar på axeln samtidigt som den är ur position. Och det var precis vad som hände. Gjorde förbannat ont, och det gör fortfarande förbannat ont. Vet som sagt inte vad det är för fel på dom, kanske är det något jag borde ta reda på..
Men överlag så var det en bra avspark för ettorna, och för alla andra också tror jag. Förhoppningsvis så fortsätter året i den här stilen.
På kvällen tog jag bussen till Norrtan för att vinna mot Erik på NBA och senare åka vidare till Emelie. Hade väldigt kul, men i och för sig så kan man bara ha kul när man umgås med lirare som Erik, Emelie, Kim, Elina och Sara. Sara lämnade oss först, sen Elina, sen Erik, så då återstod bara jag, Emelie och Kim. Vi degade ett tag, men bestämde oss sedan för att Donken skulle besökas.
Väl där mötte vi en märklig figur, som var läskig och underhållande på samma gång. Fast det lutade utan tvekan mer åt läskig. Tar för mycket text och tid att berätta, men kort sagt: han var skrämmande, och förmodligen berusad. När jag och Emelie upptäcke att han gick/sprang efter oss när vi var på väg hem, så gick vi så fort att det antagligen hade räckt till en OS-medalj i gång.
Resten av den här dagen ska jag tillbringa framför TV:n, något annat tillåter inte min kropp. Var nämligen på den första träningen för säsongen i torsdags - och jag har fortfarande ont i hela kroppen. Lite oroande är det.
Vi höres,
hej svejs
Dagens låt: The Fray - Look After You

Jag har äntligen slutat jobba, och hur firar man det på bästa sätt? Jo, genom att börja skolan. Man kan säga "jamen nu är det ju bara ett år kvar" eller "det kommer gå fort", men jag köper inte det. För lik förbannat så är det ännu ett år i skolan. Som vanligt så är jag ganska positivt inställd till att börja igen, träffa alla igen och så, men efter de första dagarna, när allt är som vanligt igen, då är det lika värdelöst som det alltid är. Dessutom har jag sett schemat för den första perioden, och det gör inte skolstarten lättare. Men har man klarat sig hittills i alla år, så ska man väl fixa ett år till..
Jag jobbade alltså min sista natt för nån dag sen, och det känns grymt skönt att det är klart. Jag har många gånger sagt att Sverige är ett skitland, förlåt, ett mindre bra land, och nu när sommaren tydligen har tagit slut (vart tog den vägen?) så är det ett ännu sämre land. På sommaren är det i stort sett ljust dygnet runt, men nu när hösten (fan ta hösten) är runt hörnet, då blir det mörkt tidigt på kvällen och ljust sent (sent med mina mått mätt = halv fem på morgonen). Alltså är det mörkt, oftast kolsvart hela natten, vilket gör det mycket mer ansträngande att jobba. Varför vet jag inte, men så är det.. Nu när det är OS-tider, och OS tyvärr (tyvärr av flera olika anledningar) går i Kina, så är ju alla sändningstider en aning märkliga. Kanske kan det vara för att Kina ligger sisådär sex timmar före Sverige, eller bara för att Kina vill jävlas med resten av världen. Jag tror nog mer på alternativ nummer två. Natten till söndag spelade Sverige handboll, en väldigt viktig match, klockan tre på natten. Det var sista natten jag jobbade, och jag såg min chans till att kanske få se ett par minuter. Först ska jag bara säga att det brukar ta ungefär tre timmar att köra ut alla tidningar på helgen - om man stressar. Jag gillar uttrycket "kötta", därför tänker jag använda mig av det uttrycket nu. Den här natten så köttade jag. Det vill säga: jag cyklade som en galning, jag sprang i alla trappor och gjorde allt väldigt snabbt. Jag vet inte om det var för att jag ville hinna se lite av handbollen, eller om jag hela tiden var medveten om att det var min sista natt, och att jag snart hade gjort mitt på det där jobbet. Hursomhelst, köttandet lönade sig,  jag var klar på 2½ timme, och jag hann se de sista tio minuterna. Sverige vann, och jag var nöjd. Sverige vann, och jag hade jobbat min sista natt. Klockrent.
Resultatet av denna natt: jag kom knappt upp ur sängen dagen efter eftersom mina ben inte gjorde som jag ville, och fortfarande känns mina ben som.. Som.. Ja, som något segt. Dessutom slog jag knäskålen i cykelstyret, och för några sekunder domnade knät bort. Men, jag hann se de sista tio minuterna på handbollen.
Igår började det som ofta räddar mitt liv när exempelvis skolan pågår, eller när allt bara är allmänt jävligt: Premier League. Alltså, den engelska ligan i fotboll. Har det inte framgått i tidigare inlägg, så är "mitt" lag Manchester United. Och laget jag helt ärligt skulle kunna spy på är Chelsea. Det värsta som finns är alltså när Chelsea vnner mot United, eller om Chelsea vinner en match samtidigt som United spelar oavgjort eller förlorar. Tyvärr så inträffade scenario nummer två igår. Jag håller även en smula på Hammarby. Men för att jämföra detta: att Hammarby leder med 2-0 mot GAIS och förlorar med 2-4 kan jag acceptera, men att Man United spelar oavgjort?! Nej! Absolut inte! Det är bäst jag slutar prata om det här, innan tangentbordet får smaka på min ilska.
Så vad har mer hänt den gångna veckan? Det enda som är värt att kommentera är mina tv-spelsbesök hos Mr. Ankaräng. Det märktes tidigt att jag ska hålla mig till fotboll. Jag förlorade alla matcher på hockey, inklusive matcherna mot Eriks lillebror, som jag tror är åtta eller nio år gammal. Men fotboll däremot, där knäckte jag Erik i alla matcher, möjligtvis alla utom en. Och då spelade vi ändå väldigt många matcher. Eller förlorade jag två kanske..
Inlägget börjar bli för långt nu, men jag ska bara komma tillbaka till Norge-resan en snabbis. Där tog jag nämligen en bild på min syster som jag blev väldigt nöjd med. Dels för att det blev rätt så bra, med utsikt och allt sånt, men också för att hon på det här kortet ser ut som om hon skulle kunna spela Frodos syster i en eventuell uppföljare av Sagan om Ringen. Hon är kort i verkligheten, ingen snack om saken, men så kort som en hobbit? Nej. För att ni ska förstå hur kort genomsnittslängden i min familj är så kan jag säga att jag är längst. Och jag når väldigt knappt upp till 1,70. Då får man lite perspektiv på saken..



 
Handboll inatt igen, men nu jobbar jag ju inte. Vad ska jag göra..
Adiós
Dagens låt: Death Cab For Cutie - Passenger Seat

Hello, jag jobbar den kommande veckan, alltså kommer bloggen bli lidande ett tag till. Jag har nämligen inte tillgång till internet, so what to do...
Adiós

Nu är jag tillbaka. Tillbaka från det underbara landet Norge. För att sammanfatta: har man inte varit i Norge, så måste, måste, man åka dit. Vilken j*vla natur! Det brukar inte riktigt vara min grej, men jag är nästan helt allvarlig när jag säger att bilresorna var roligast. Till slut kunde man inte säga något om hur fint det var. "Fint" räckte liksom inte till. Delar man upp Norge i två delar så var delen längst från Sverige finast. Den andra delen var liksom för likt.. Ja, Sverige.. För tråkkigt och för likt Sverige. Men det var ändå förbannat roligt, och det kan det ju faktiskt vara i Sverige också, nån gång då och då. Höjdpunkten var helt klart när vi besökte släktingarna på Morgedal Camping. Fint som satan, och satans trevligt hade vi.
Bland annat så var det där vi firade pappa Mats födelsedag. Grattis igen, 50 år! - nu är du nästan gubbe. Men du är ändå pappa, och kommer alltid att vara. Så grattis igen (även om du inte läser det här).  
I Norge hände mycket, mycket trevligt och mycket underhållande.
I vårat grannland upptäckte jag bland annat:
- Att man faktiskt kan döpa orter till Bö och Nissedal.
- Att Norge är ett land man skulle kunna flytta till bara för att allt är så fint. Jag blev nästan besviken när bilresorna tog slut. Man var alltid högt upp, och ibland var utsikten nästan overklig. När vi kom till svensk mark blev jag verkligen besviken.
- Att allt är förbannat dyrt i Norge. Elller vad sägs om en pizza för 200 kronor? Tur då att det var den kanske godaste pizzan jag ätit.
- Bandet Kashmir på min systers mp3. Semsterns låt blir därför Graceland, med just det bandet. Sagolikt bra.
- Att det kan ta 1½ timme att åka 27 kilometer med bil. Vägen var den sämsta jag har sett, och det var så guppigt att man fick ont i the ass.
- Den norska motsvarigheten till Nutella. Namnet i Norge var "Nugatti", och fanns bland annat på det norska frukostbordet. Ska kanske tillägga att Nutella är ett sorts hasselnötschokladsmör.. Ett mycket udda (korrekt?) ord måste jag säga.
- Att jag blir väldigt irriterad när jag inte får mat.
- Att ordet "norrmän" faktiskt är benämningen på norska män och kvinnor. Det har jag väl i och för sig trott förut också, men nu fick jag det bekräftat. Lite märkligt är det ju..
- Låten Curley Sue med Takida.
- Två för mig okända låtar med Death Cab For Cutie. Såna upptäckter är alltid trevliga.
- Att man kan heta Randi. Samma ord, med en lite annorlunda stavning, betyder ju kåt på engelska. Skulle jag heta det, och veta vad det betydde på engelska, skulle jag nog byta namn ganska direkt. Nog för att det är ett tjejnamn, men man vet aldrig vad föräldrarna hittar på.. Jag kanske ska säga att hon var väldigt trevlig..
- Att det finns Allsång på Skansen i Norge också. Här heter det Allsång på Grensen. Lite dålig fantasi, om man frågar en svensk..
- När jag skämtar om det danska språket (vilket jag gör ganska ofta eftersom det finns många roliga ord) så använder jag ofta ordet pölse (=korv). Därför blev jag väldigt nöjd när jag upptäckte att det heter likadant i Norge.

Ett inlägg som det här borde egentligen vara mycket längre, men jag kan garantera att fler inlägg inom samma ämne kommer att komma.
För som sagt, det var en mycket underhållande resa.
Hade.