David

Skit! Jag ramlade en gång mer än vad jag sagt att jag skulle! Men jag kanske ska vara nöjd iaf, jag bröt ju inget :D Det är alltså resan till Kungsberget jag pratar om. Blev tvungen att gå upp ur den underbara sängen omänskligt tidigt, 05.30 - en söndag! Inte konstigt kanske att man gick runt som en zombie idag.. Men bilresan var ändå ganska skön, eftersom det bara var jag och en till i bilen utan körkort. Alltså kunde man bara dega, medans mina systrar och papa var tvungna att köra. Visserligen turades de om, men ändå.. Men när jag äntligen hade somnat så vred papa upp volymen på musiken, och ja, ni förstår vad som hände.. Jag har kommit på att han kanske tyckte att det var en aning orättvist, jag fick sova, han fick köra bla bla bla.. Vi överlevde bilresan, som tog sisådär 2½ timme, och den stora frågan när vi kom fram var: skulle Emelie (syster) överleva sin "första gång" på snowboard?
Jag skulle garanterat ha svarat nej efter det första åket, eftersom det tog typ en timme för henne att komma ner - och jävlar vad arg hon var, men efter ett brädbyte med hennes kompis Becca så verkade det bli bättre. Emelie hade hittat hem. Hon blev bättre och bättre, men idag klagar hon över förjävlig träningsvärk, ja, jag tror till och med att hon har ont i lilltårna. Syster Linnéa åkte bräda hon också, och man kan väl säga att hon är duktig, men så har ju hon åkt ganska många gånger också.. Systers kompis var också duktig på bräda, så det var väl liksom dom som "hjälpte" Empo. Om man vågar säga så.. Och papa är faktiskt väldigt bra på att åka skidor, så nu vet jag var jag har fått mina talanger ifrån... Hur mycket sanning det finns i det påståendet vill jag inte avslöja..
Och guess what, jag åkte inte ankarliften en enda gång!! Det där lät väl positivt, men det var det alltså inte. Känns kanske lite pinsamt, men skit samma, för jag upptäckte en ny sittlift :) Och dom passar mig perfekt (även om dom är fööör högt upp, min höjdskräck mådde alltså inte så bra under gårdagen). Men hursomhelst så får man vila i dom, och det uppskattas när benen känns som smör.
Sen var det väl i stort sett dags för hemfärd, och nej, jag behövde inte köra hem heller. Finns mycket positivt också med att inte ha körkort. Vi stannade i Gävle för att äta, gick en sväng till Statoil och köpte snask (jag tycker ordet "snask" är ett av de fulare orden som finns, just därför använder jag det så ofta jag kan). Vi släppte av syster Linnéa i Uppsala där hon bor, och Becca i Rimbo där hon bor. Så vi var alltså i stora delar av Sverige under bara en dag. Så bra uppfattning av Sveriges geografi har man om man bor i Edsbro.
Överraskande nog så har jag ingen träningsvärk idag, men fy vad tungt det var imorse. Och som sagt, har känt mig som en zombie idag.
I skolan hände väl inget speciellt, eller jo förresten, MARIKA FYLLER 18 idag den 17/3-08!! Så kom ihåg det nästa år, samma dag, för då fyller hon 19. Jo, det är sant.
Marika, Marika, grattis igen :) Simon, smart som han är, hade köpt kort, som alla i klassen skrev på,och tårta, och Marika, snäll som hon är, bjöd hela klassen på tårtan. Till och med religionsläraren fick sig en bit. Jag kan svära på att jag såg en skiftning i hans ögon när han fick se tårtbiten.. Och han svepte den läskigt fort.. Det är nog något med Morgan och Daimtårtor. Kanske borde säga att Morgan är hur bra som helst som lärare, även om han då kanske har ett speciellt förhållande till Daimtårtor..
Men som sagt, grattis babe :D
Nu ska jag ladda för engelskaredovisningen jag har imorgon... Yippi på den.. Hej svejs!