David

Dagen har bestått av en sak: stenplockning. Och det är precis vad det låter som. Jag har plockat sten. Från klockan nio i morse till ett. Och självklart så finns det en anledning till att jag har plockat sten i fyra timmar en lördag. Anledningen är att vi skulle samla in pengar till innebandylaget, och det här är ett väldigt bra sätt att göra det på - man får nämligen 400kr för varje säck med sten man plockar ihop. Eller, laget får 400kr för varje säck. Men faktiskt så sänker man sin egen avgift om man är med och plockar. Och där har vi den enda anledningen till varför jag gick upp ur sängen klockan halv åtta. En lördag. Man behöver betala betydligt mindre, och det var det väl kanske värt. Vi var väl ungeför 20 som plockade, och vi fick ihop 18 säckar. Låter kanske lite, men varje säck innehåller ca 1-1½ ton med sten. Så det var inte speciellt lite. Hursomhelst, min rygg mår ganska jättedåligt just nu, och jag känner att det börjar komma fram blåsor på händerna.. Nej, det här var ett förbannat tråkigt ämne att skriva om, så jag får väl berätta vad jag gjorde igår istället.
Dagen började skit: jag försov mig för första gången på minst ett år, och självklart så skulle jag göra prov just den timmen som jag missade. Jag ville verkligen bli av med det där provet, så det var lite surt. Så jag tog en senare buss in till skolan (jorå, det går faktiskt fler än en buss från Edsbro), och jag kom lagom till spanskan. Där hade vi ännu ett "miniprov", och det gick helt okej. Spansk grammatik är faktiskt ingen höjdare, men alla tre proven hittills har gått finemang. På temalektionen hände väl inget speciellt, och skoldagen tog slut ganska fort.
Efter det här tog jag en tripp ner till stan och köpte mig en tröja, och sen gick jag vidare till farmor och farfar. Där har jag varit väldigt mycket den senaste tiden, men det är bara trevligt. Efter ett tag kom padre och hämtade mig, eftersom vi skulle titta på en cykel. Det lät väldigt konstigt, så jag kanske ska påminna om att jag ska cykla med tidningar i sommar. Därför tittade jag på cykel. Cykeln, en "militärcykel", var perfekt, och nu står den här hemma och väntar på att bli körd. Det lät ju också ganska fel.. Visserligen ganska tung, men det lär ju behövas en stadig cykel.. Tidningar i stor mängd blir faktiskt ganska tungt.. Efter cykelköpet så dumpade pappa av mig hos Erik, eftersom vi hade bestämt oss för att ännu en gång titta på Emelies och Saras teater. Fråga mig inte varför vi skulle titta igen (vi kanske helt enkelt bara är väldigt bra kompisar). Men vi kom dit, glada, och det visade sig att det här skulle vara den sista föreställningen. Och jag måste säga att det var bättre den här gången. Skådisarna är fan grymma, och nån av dom lär ju garanterat komma långt inom teater. Det hoppas jag iaf. Eftersom det var sista föreställningen, så fick dom ju självklart "läraren" att gråta. Det var förmodligen höjdpunkten :D
När vi hade applåderat och grejer, och snackat lite med Sara och Emelie (och Emelies pappa, men vad han sa till mig och Erik håller vi nog för oss själva), så gick vi en sväng till parken och hade ett litet samtal med Agnes. Sen fick det vara nog, och jag tog bussen hem (tro det eller ej, men det går även bussar till Edsbro på kvällen).
Sängen var det enda alternativet när jag kom hem (efter lite film - Indiana Jones - förmodligen 80-talets bästa film :P).
Imorrn måste det pluggas inför körkortet, eftersom det är prov på onsdag igen.. Vette fasen hur det kommer gå - det är studentskiva på tisdag. Och självklart så ligger provet på första timmen. Känns lite tungt faktiskt..
Och så är det ju Man Utds sista ligamatch imorrn. Vinner dom så vinner dom ligan. Det är ju vid såna här stunder man skulle kunna bli extremt religiös. Så när dom vinner imorrn, räkna med att jag firar lite här i bloggen.
Vi höres, bye bye
Dagens låt: The Used - Poetic Tragedy