David

Märkte nyss att mitt senaste inlägg var inlägg nummer 100, och det måste innebära en viss status i den här gigantiska bloggvärlden. Visst, alla ni "aktiva" bloggare når upp till 100 i veckan, men jag fokuserar väl helt enkelt på lite längre inlägg mer sällan, istället för två korta i timmen.
Helgen är avklarad. Nätterna kändes långa, matcherna kändes längre. Det gick trögt att jobba, och matcherna. Ja, det enda jag kommenterar därifrån är att det inte gick speciellt bra. Första matchen gick det inte alls, och vi förlorade. Andra matchen gick väldigt knappt, där vann vi.
Fortsättningsvis får jag försöka undvika jobb och match(er) samma helg.
När jag kom hem från matchen igår, vilket blev runt nio, fanns det bara en sak att göra - plugga till psykologiprovet, som var idag. Psykologi är ett mycket roligt ämne (jag skriver detta med ironi i tankarna) som det alltid är roligt att plugga till (återigen, ironin som talar). Jag hade ju av olika skäl inte speciellt mycket tid till att plugga i helgen, så all fokus riktades till igår kväll. Innan hade jag bara pluggat lite löst några kvällar förra veckan.. Och jag var ganska så trött igår kväll. Därför fastnade inte speciellt mycket i mitt huvud.
Jag kan väl säga att det märktes på provet. Eller så hade jag helt enkelt pluggat på fel saker. En del träffade jag rätt på, men på flera av de större frågorna skrev jag mest bara ner sånt som dök upp i mitt huvud som jag vet att jag hade läst i boken. Om det handlade om just det som frågan frågade om är jag inte så säker på..
Jag fick iallafall ett härligt besked på i-valet imorse, jag får mvg i målspel. Med tanke på att idrott är det roligaste (det enda roliga..?) i skolan, så var det absolut det jag siktade på. 
Just när jag kände att det skulle vara lugnt i skolan ett tag framöver, så kom jag idag underfund med att så verkligen inte är fallet. Och märkligt nog så är allt inom svenskan. Bokrecension, en gigantisk (kan jag säga innan jag ens har börjat med den) rapport som ska in innan jul och muntligt nationellt prov om en vecka. Så resten av kvällen ska jag tillbringa tillsammans med "Förvandlingen", av Franz Kafka. Och förmodligen även morgondagens distansdag.
Dessutom börjar period två på onsdag, och med den två kurser som verkar vara minst sagt tunga - rättskunskap och geografi B.
Nu ska Erik få lite plats i min blogg. Han är en rätt så poetisk pojke. Så när jag fyllde 18 bestämde han sig för att skriva en dikt till mig. En dikt som var förbannat genial. Så genial att en i klassen faktiskt började gråta när han läste upp den. Jag vet hur era tankar går nu - "oj då, en kille som skriver en dikt till en annan kille", och visst, det gjorde han. Men det var en vänskaplig dikt, och inget annat. Eller Erik, är det något du vill berätta för mig? Gör det isåfall inte här, ta det lite mer privat..
Det jag skulle komma fram till är att samme Erik fyller 18 på söndag. Och visst fan känner jag mig skyldig till att skriva en dikt till honom. Inte lika bra, sjävklart inte, men åtminstone en dikt. Som en vänskaplig gest liksom.
Eller, kanske blir den så bra att Kafka himself ler i sin grav. Han var kanske ingen poet, men likt förbannat en sjuhelsikes författare.
Dagens låt: Neverstore - Hold On
Adiós