David

Dagen kan sammanfattas med ett ord: innebandy. Klockan 4 satte jag mig på bussen till Rimbo, och matchen började kvart över fem. För att ha varit första matchen på säsongen så gick det helt okej. Seger med 6-3, och personligen så gjorde jag två assist. Sånt är alltid kul, men annars gick det inte speciellt bra. Men som sagt, första matchen..
Efter matchen åkte jag hem med papi, för att direkt vara med och spela tillsammans med honom och några av hans "jobbarkompisar". Jag var lagom slut efter matchen, följdaktligen blev jag ännu tröttare efter det här. Måste bara säga att jag gjorde ett väldigt spektakulärt självmål. Tur då att det inte hände på matchen.
Min kropp är alltså hyfsat sliten just nu, och då passar det väl perfekt med två timmar idrott första timmen imorgon. Kanske ska jag ta det lite lugnt, eftersom jag känner att min ljumske inte mår så bra. Jag har faktiskt bara råkat ut för en rejäl sträckning i hela mitt liv, just i ljumsken, och nu känns det lite som det gjorde precis innan den sträckningen kom. Lite sömn är nog den bästa lösningen. Förhoppningsvis.
Innan allt idrottande drog igång så pluggade jag faktiskt. Lite. Jag skrev några rader på engelskaläxan, försökte komma på vad jag vill fördjupa mig i inom psykologin, och läste några sidor i "Den gamle och havet". Den där Hemingway är faktiskt ganska duktig. Förlåt, han var, han var ganska duktig.
Nej, klockan tickar och sängen väntar. Ännu en skolvecka ligger framför mina fötter. Söndag kväll är alltid de mest ångestfyllda.
Adiós,
Dagens låt: (en gammal goding) Keane - Everybody's Changing
Dagens låt nummer 2: jag har tidigare nämnt The Aftermath med Kashmir, och jag måste göra det igen. Vill ni ha en skön upplevelse: gå in på youtube och sök på det jag nyss skrev. Det kan helt seriöst vara det bästa live-uppträdandet jag har hört. Nu skulle jag visserligen kunna underlätta och lägga upp videon här, men icke. Lyssna på den. Do it.
Adiós again.