David

Välkommen sportlov. Jepp, sportlovet är här, och jag behöver inte gå upp klockan sju på drygt en vecka. Tack för det.
Skolan är anledningen till att jag inte skrivit nåt den senaste veckan. För första gången på mycket länge har jag känt att jag inte haft någon fritid alls. Det har varit träning, plugg, plugg, plugg och träning flera kvällar i rad. Men nu är det fredag, och efter fredag kommer helg. Och efter helg kommer sportlov. Jag älskar lov.
Jag har bestämt mig för att göra det plugg som behöver göras så tidigt som möjligt under dessa lovdagar, jag vet, det inställningen har man alltid, men "den här gången ska jag faktiskt göra så.... bla bla bla...". Vi har nämligen 28 (28!!) minst sagt tunga instuderingsfrågor i religion som ska in första dagen efter lovet. Schysst. Verkligen, tack för det.

Gårdagen var mycket rolig. Åtminstone i skolan. Jag, Pörni, Erik, Emelie och Sara är en giftig grupp av roliga och uppfinningsrika hjärnor. Vi satt i ett av korridorens alla grupprum, med glasfönster ut mot korridoren, och psykade de som gick förbi. Först stirrade vi bara, vi drev nästan Stina till tårar, men sen tog vi saker och ting ett steg längre. Vi skrev en lapp "titta upp" och satte i fönstret. Samtidigt som vi stirrade. Det fanns självklart inget "där uppe", men att se allas osäkra miner var oslagbart. Vi drev till och med en elev (för hans egen skull nämner jag inte hans namn, det skulle kunna knäcka honom igen) till vansinne. Man kan resonera som så att vi är förbannat tråkiga eller... Hmm.. Låt oss säga "nyskapande". Vi kallar oss ju själva genier, självklart. Om ni hade sett alla de osäkra, ja nästan gråtfärdiga, eleverna hade ni förstått varför vi anser att vi hör hemma i samma grupp av människor som Einstein, Newton etc.
Dessutom busringde vi. Många samtal. Pörni och jag skötte främst snacket, och vi hade förbannat kul. Vi vet hur vi ska underhålla oss själva, vi i SP06B.
En av höjdpunkterna, hämtad från Pernillas blogg.
Pernilla: (med dalmålsdialekt): "Grattis du har vunnit 7 miljoner på V75"
Hertzie: "Men ååååh va kul! Jag som inte ens spelar på hästar!" (Hon fattade direkt att vi drev).
Hertzie spelade med mycket bra. Det gör ju det hela så mycket roligare.
Samtidigt kan jag passa på att hämta ett citat från den grymma Pernilla:
"Ja, min klass kan inte förklaras i ord. Det är bara att titta och beundra. Åren med dessa människor har varit de bästa i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma dem."
Ja, jag kan väl bara hålla med, som jag redan sagt - den här klassen står helt enkelt i en klass för sig.
På onsdag får alla hålla sig undan, då åker halva SP06B på kryssning.

Träningen på kvällen var inte lika rolig. Precis när min förkylning verkade ha försvunnit så kom nästa fucking smäll. Innebandy är en mycket brutal (?) sport, och jag fick en armbåge i bröstet. Ingen liten dutt, utan en smäll. Inget fult eller så, men ändå. Det var en sån där smäll när det typ blir svart framför ögonen, och så landar man på golvet utan att man vet hur man kom dit. Ehh, typ så... Det obehagliga var att jag inte tappade luften, jag fick bara extremt jävla ont i bröstet. Jag är orolig för att nåt revben fick smällen, eftersom jag fortfarande har ont, och varje djupt andetag i princip är en ansträngning. Jag sitter, med skräck, och väntar på att jag ska nysa...

Vänta, "glasfönster"? Bra där David....

Imorgon ska jag fira farfars födelsedag. Det kommer som alltid bli trevligt. Min släkt betyder så in i h*lvete mycket. Utan er vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Dagens låt: Timo Räisänen - Fear No Darkness
Adiós