David

Norge-resan blev precis så lyckad som vi hade hoppats. Åtminstone ur skolsynpunkt. Intervjuerna gick grymt bra, alla politiker var väldigt sympatiska och trevliga (att politiker kunde vara det hade jag ingen aning om). Norges storting (deras motsvarighet till svenska riksdagen, typ) kändes nästan som mitt hem, så ofta var vi där. Och som vanligt hade jag det mycket roligt tillsammans med Agnes.
Resan var dock dålig på två punkter:
- Jag drog på mig en dunderförkylning (kanske inte så konstigt, med tanke på att vi gick sammanlagt 3-3,5 mil under i extrem fucking kyla under dessa dagar). Men äntligen när jag kände mig hyfsat frisk så drar jag på mig det här. Jag vette fan när jag ska kunna ta tag i träningen på allvar om det ska fortsätta så här... Dessutom missade jag derbyt mot Hallsta idag på grund av den här förbannade halsen. Jag är trött på att inte känna mig frisk. Dessutom har jag ont i foten... Märkligt nog gör det ont när jag går, men inte när jag springer. Nä, fy för fysik, det är ju bara knas med kroppen!
- Vi delade rum med den äckligaste människan jag någonsin träffat. Med äcklig menar jag alla möjliga sorters definitioner som finns för ordet "äcklig". Så äcklig var hon.
Och ja, man delade rum med okända människor på stället vi bodde. För övrigt var det en utmärkt plats att bo på.

Sällan har det varit så skönt att sova i sin egen säng som det var när jag kom hem i torsdags natt. Nej, nu ska jag stanna i Sverige ett tag. Men Norge kommer jag garanterat besöka igen.
Det finns mycket mer att berätta om resan, men jag släpper det för nu. Återkommer säkert senare med ytterligare kommentarer.

Tre av mina klasskompisar har fanimej den bästa projektidén i år. Under hela skolåret har de förberett en konsert, där alla intäkter ska gå till de hemlösa i Norrtälje. Idén är ju helt jävla grym! Igår kväll var tidpunkten för konserten. Och fyfan vad bra det var. Jag är så sjukt imponerad av mina kära klasskompisar Emelie, Sara och Simon. Vad har vi gjort liksom? Jo, vi har intervjuat politiker i Norge. Hrmm...
Banden som spelade var främst lokala band från trakterna runt omkring Norrtälje, och jag har nu stiftat bekantskap med Joseph Dies (grymt bra, sångaren skulle kunna bli min nya idol) och Shotgun Crackers (som jag visserligen hört förut, men inte live, och det mesta blir bättre live - och så var även fallet med Shotgun C.). Kvällen var mycket bra, och jag fick åtminstone tre nya idoler igår kväll: Emelie Sundin, Sara Nilsson och Simon Håkansson. Numera kan jag känna mig ännu mer nöjd med att gå i klassen SP06B.
Den här klassen står helt enkelt i en klass för sig.

Imorgon, söndag, ska jag plugga. Och plugga. Och plugga. Och titta på fotboll. Nu har jag inte sett Man United spela på en vecka, och jag känner att mitt beroende måste dämpas.
Man U har inte släppt in mål på 13 matcher. 13 matcher!!! 13!! Det är sjukt lång tid, det förstår även den som inte är det minsta intresserad av fotboll.
Dagens låt: Shotgun Crackers - Blood Tears and Dreams
Adiós