David

Vad händer med världen? Jag är på god väg att skriva ett andra inlägg på mindre än en vecka. Har inget egentligt syfte med det här inlägget, men det har man väl kanske sällan.
Fredag har precis blivit lördag, och jag räknar inte med att få speciellt mycket sömn i natt. För när det handlar om att jobba på nätterna så finns det en stor fet nackdel: när man väl är ledig är det fullkomligt omöjligt att sova på nätterna. Just det, jag är ledig. Jag lägger en tung arbetsvecka bakom mig, ser fram emot en skön och välkommen helg och plågas av tanken på ännu en jobbvecka. En sista jobbvecka. Hallelujah. Fem nätter, en jävla massa trappor och några hundra tidningar till, sen är det slut mellan mig och det där jobbet. (För den här gången, kanske ska tilläggas).

Annars då? Jo tack, dagen har spenderats med mina systrar. Och ett par haremsbyxor. Empo har köpt ett par, hon använde dem, jag och Hobbit hånade. För ingen av oss är direkt stora beundrare av haremsbyxor. Tvärtom, de är lite utav ett hatobjekt i våra ögon. Men Empo stod på sig, köpte ett par, och nu njuter hon som bara en riktigt belåten människa kan njuta.
Och vi hånar. Och vi kommer fortsätta håna.

Eventuellt bär det av till Uppsalis imorgon, för att - hör och häpna - köpa en platt-TV. Något jag aldrig, aldrig!, tänkt göra, men tydligen ska det handla om ett jävligt bra pris. Så ja, varför inte. Resten av helgen ska jag njuta av ledigheten Edsbro erbjuder, kanske ta mig i den berömda kragen och städa mitt rum.
Det var väl vad jag hade att komma med.
Hej

Här är jag igen, med ännu ett försök att åstadkomma någon slags uppdatering, på en blogg där antalet läsare nu förmodligen är lika med noll. Om livet, om vad som komma skall och om vad jag egentligen gör.
Jag kom på mig själv med att sakna lumpen. Ja, en viss del av den naturligtvis. Jag saknar min pluton. Jag saknar de personer jag vet att jag aldrig kommer träffa igen. Jag saknar umgänget. Jag saknar... Ja, jag saknar det. För här är jag nu, undrandes. Jag undrar vad som ska hända nu, vad som händer när det temporära jobbet upphör, vad som händer när dagarna blir ännu mer händelsefattiga än vad de är nu. För det temporära jobbet kommer inte leda till någon fast anställning, nej, det skulle jag inte ens klara av. Jag vill att jobbet ska ta slut. Men ändå inte. För då måste jag, ännu mer än tidigare, brottas med den ständiga frågan: "vad ska jag göra nu?". För jag har ju kommit till den insikten nu - frågan kan inte längre undvikas.
- Jag ska plugga - vart ska jag plugga? Vad ska jag plugga? Ska jag bli idrottslärare eller sportjournalist? Ska jag bli... Fanimej, statsminister?!
- Jag vill resa - vart vill jag resa? När vill jag resa? Jag behöver komma bort från Sverige, jag har rest från Boden till Lund med tåg - jag har sett vad det här (jävla) landet har att erbjuda.
Det är jag och frågetecknen. Men jag känner mig säker på mig själv, jag ska inte umgås med dessa frågetecken alltför länge.
Det här blev alldeles för seriöst. Vidare till min oseriösa vardag:
Jag har prövat på att bo ensam i en lägenhet. Betyg: fem av fem lägenheter.
Jag cyklar till badhuset då och då, simning är, har jag märkt, roligare än löpning.
Jag umgås mycket med mina systrar. Mina systrar är kvinnorna i mitt liv. (Men jag är öppen för förslag). Vi har gjort huvudstaden, spelat laserdome (det jag lärde mig i lumpen hjälpte inte), sett Inception (Mr. Leonardo, vänta dig ett frieri inom kort).
Jag umgås mycket med Agnes, och jag blir hela tiden påmind om vilken bra vän hon är. En sån där vän som man alltid kommer ha liksom. 
Jag har ofta besökt sjukhus och äldreboende, platser jag egentligen inte gillar. Platser jag verkligen inte gillar. Men när älskade människor som betyder så oerhört mycket befinner sig på sådana platser, då går besöken att genomföra. Eller de måste gå att genomföra.

Just nu är jag i Edsbro, det är natt, och jag njuter av att sitta i en säng och inte på en cykel. Två veckor kvar av jobb, sen kommer hösten med alla frågetecken. 
Ännu en intetsägande uppdatering avklarad. Det var skönt att skriva av sig.
Jag tror bestämt att jag hör av mig igen.
Hej.