David

Hej hej, tja tja och hallå.
- Hösten är här, hösten är fin, hösten är ganska kall, en och en halv jobbvecka till, punktering på cykeljäveln.

- Trodde aldrig jag skulle erkänna att jag faktiskt saknar Boden, saknar plutonen, saknar Sveriges alla dialekter samlade på ett och samma ställe, saknar pingismatcherna, saknar testosteron i överflöd, saknar de långa och många promenaderna.
Men jag måste tillägga, Edsbro är inte helt fel det heller.

- Innebandyn är tillbaka i mitt liv, och kombinerat med löpning i trappor på nätterna blir resultatet ständig träningsverk.

- En syster drog till Italien, jag börjar inse att jag också behöver lämna det här landet, helst ganska omgående. En annan syster chockar med att säga "ska du med till Norge? Vi blir fyra stycken, delar på en lägenhet och jobbar in pengar". Jag säger "jaha, oj, det kom plötsligt...". Men blir deras planering verklighet kommer jag nog inte vara sen med att säga "klart jag ska med till Norge".
Den idén har nog inte kommit längre än till att vara just en idé, men mitt behov av att lämna det här landet börjar växa sig större oxh större. 
Och så skulle jag ju vilja åka till Manchester... Och Spanien... Och..
Ja, vi säger så.
Hej.

Veckorna går ganska snabbt nu, så mycket kan jag ju konstatera. En vecka var jag ledig efter sommarjobbandet, och när jag nu fått några veckor till kan jag väl inte längre kalla det för "sommarjobb". Kort sagt är det ju ett skitjobb, förlåt alla (?) ni som gillar jobbet, så jag ska inte bli långvarig där.
Hösten är på gång, och jag börjar inse att jag faktiskt gillar den årstiden. Färger, skön luft och så. Att bara gå ute, med musik i öronen och liksom... Bara gå. Man ska ju egentligen inte gilla den här tiden på året - sommaren är slut och vintern är på gång, men jag kan inte hjälpa det. Det är fanimej en fin årstid.
Och med hösten kom en comeback inom bollsportens värld. Jag har saknat innebandy, och kanske har den saknat mig. Och laget. Laget har jag definitivt saknat. Igår var det lagfest, och det är ett skönt gäng det där, Rimbo IBK. Förjävlig sång, en mycket speciell version av "Stad i ljus" och många skratt bjöds det på, och det bådar gott inför säsongen. Inte mängden alkohol kanske, men umgänget.

Ni vet när man hör en sån där låt, en sån låt som man genast blir kär i. "Dum av dig" är jag kär i, jag vill gifta mig med den och jag vill kanske till och med ha barn med den. Herre-jävla-gud vilken bra låt.
Och när jag ändå är inne på bra låtar. "When we were winning" med Broder Daniel är ju också en ganska bra låt. En sån där låt som jag aldrig tröttnar på, som jag kan lyssna på vilket sinnestillstånd jag än är i. Liksom "Forever Young" med Youth Group.
På ett sätt har jag ett förbannat bra jobb; jag kan lyssna på musik hela nätterna. (Samtidigt är det ju inte så bra när jag precis innan jag ska börja jobba inser att batteriet på min iPod är slut och jag nästan börjar gråta). Jag undrar ofta hur man skulle klara sig utan musiken. Hur man skulle ta sig igenom den (tråkiga) vardagen. Och ja, det är bara att inse - man klarar sig inte utan den.
Musik är världens bästa uppfinning.
Hej

Nej, de senaste dagarna har varit skit. Och idag var det ännu mer skit. Skit. Skit.
Skit.
Varför kan inte allt bara gå som man vill?
Skit.

Sista natten på cykel är cyklad, jag kan numera kalla mig för "arbetslös och icke studerande", och nu börjar väl livet på riktigt. Antar jag. Det firades med en kväll i huvudstaden. Med fotboll, grymt sällskap, lite födelsedagsfirande, ett bra uteställe och en brutal ketchupincident som resulterade i flera skadeskjutna blev det en riktigt lyckad kväll. Värdinnan för kvällen, Malin, hade jag inte umgåtts med på... Ja, jag vet inte ens hur länge. Men jag kände att jag behöver vistas med såna personer oftare. "Jag har svart bälte i att inte kissa" var en av många saker hon sa som fick en att skratta som en jäla galning. 
Tack för den kvällen, fina vänner. 
Idag, den så hatade "dagen efter", har jag väl mått som jag förtjänat. Dagens ansträngning: försöka åstadkomma någon slags middag. Det var jobbigt. Men det blev gott. Kvällens ansträngning: skriva ett blogginlägg. 

Är det något jag saknar i mitt liv just nu så är det att jaga en boll. Helst en fotboll. Helvete så jag saknar det. Men reservplanen lyder "innebandy", och den planen ser ut att sättas i verket, eftersom min gamla tränare hojtade till och sa att jag borde börja spela igen. Det kommer antagligen handla om ett b-lag, och division 237 (eller var det division 7?), men det är iallafall ett sätt att stilla abstinensen. För jag måste verkligen komma in i bollsportens värld igen. För det närmaste jag har kommit boll- och lagsport det senaste året är en fotbollsturnering i oktoberkyla, där det mer handlade om brutala lumpartakter än om finess. Så det är dags. Eventuellt åker jag och tittar på deras match imorgon, hör mig för och så.
Okej, första steget mot att byta ut min egen titel till "studerande" är avklarat - anmälan till högskoleprovet är gjord. Inte för att jag tror att det kommer förändra mina förutsättningar för att komma in där jag vill komma in, men det lär ju inte skada. Och så... Får det vara, just för tillfället åtminstone.
Nu ska jag försöka vända tillbaka dygnet.
Det känns som en svår uppgift.
Hej