En helt vanlig dag
Dagen har sett ut precis som vanligt. Gick upp ohälsosamt tidigt (inte blir det bättre av att jag somnade seeent igår. Eller idag blir det ju.. Eller.. Nä, skit samma), knaprade i mig lite frukost, slängde ihop lite kläder till idrotten, stressade till bussen. Så fort jag satt mig på bussen blev jag som drogad, och några minuter senare somnade jag. Som vanligt alltså. Vanligtvis vaknar jag precis innan jag ska gå av bussen, men inte idag. Tur då att Emelie väckte mig. Annars hade jag nog hamnat i Uppsala. Vad skulle man isåfall säga till sina lärare? Eh, jo, jag somnade på bussen, och.. Eh, hamnade i Uppsala.. Räknas det då som skolk? En intressant fråga.
Första timmen var filosofi, och man ska veta att det inte är nån höjdare att ha just det ämnet första timmen. Man behöver vara ganska skarp i huvudet för det, och tidigt på morgonen är det enda som finns i mitt huvud luft, och verkligen ingen skarphet. Hur sen hjärnan kommer dit vet jag inte.
Efter detta var det dags för sam C, och det är bland det tråkigaste som finns. Läraren är väldigt bra, men ämnet är inte kul. Då ska man veta att jag går samhällsprogrammet. Med inriktning samhälle.
Nu var klockan elva, och som alla andra onsdagar så hade jag ingen lektion förrän klockan halv tre. Dessutom är det bara jag och några till som har det där onödigt långa hålet, så det finns inte så jättemycket att göra. Smart som jag är så bestämde jag mig för att bli av med några läxor. Det gick väl sådär, eftersom Kim och Sofie är två av dom som har hål tillsammans med mig. Är man tillsammans med dom är det ganska svårt att koncentrera sig. På ett positivt sätt. Så jag får plöja igenom de sista läxorna nu istället.
När klockan hade blivit halv tre fick jag reda på att idrottsläraren var sjuk. Det var ju bara väldigt opassande. Kunde man inte ha fått reda på det en aning tidigare? Men vi samlade ihop några och lirade lite fotboll ändå. En bra avslutning på skoldagen. Lite teknik har man allt i sig fortfarande, även om den försvinner oroväckande snabbt.
För övrigt så hade jag, Erik och Ibbe väldigt roligt under lunchen. Helt klart den roligaste vistelsen i matsalen. Dom där filurerna kan vara rätt så roliga ibland.
Dessutom så ringde "chefen" och frågade om jag kunde jobba i helgen. Visst kan jag det, alltså ska jag göra det. Lite klirr i kassan med andra ord, och det tackar man ju inte nej till. Sen att man får slita för pengarna spelar ingen större roll.
Fotboll ikväll igen. Nästan så att man inte vill titta på skiten. Men man måste väl. Och nu ska jag vara positiv. Sverige vinner med 2-0, Zlatan gör båda målen. Möjligt att Källström gör ett.
Adiós
Första timmen var filosofi, och man ska veta att det inte är nån höjdare att ha just det ämnet första timmen. Man behöver vara ganska skarp i huvudet för det, och tidigt på morgonen är det enda som finns i mitt huvud luft, och verkligen ingen skarphet. Hur sen hjärnan kommer dit vet jag inte.
Efter detta var det dags för sam C, och det är bland det tråkigaste som finns. Läraren är väldigt bra, men ämnet är inte kul. Då ska man veta att jag går samhällsprogrammet. Med inriktning samhälle.
Nu var klockan elva, och som alla andra onsdagar så hade jag ingen lektion förrän klockan halv tre. Dessutom är det bara jag och några till som har det där onödigt långa hålet, så det finns inte så jättemycket att göra. Smart som jag är så bestämde jag mig för att bli av med några läxor. Det gick väl sådär, eftersom Kim och Sofie är två av dom som har hål tillsammans med mig. Är man tillsammans med dom är det ganska svårt att koncentrera sig. På ett positivt sätt. Så jag får plöja igenom de sista läxorna nu istället.
När klockan hade blivit halv tre fick jag reda på att idrottsläraren var sjuk. Det var ju bara väldigt opassande. Kunde man inte ha fått reda på det en aning tidigare? Men vi samlade ihop några och lirade lite fotboll ändå. En bra avslutning på skoldagen. Lite teknik har man allt i sig fortfarande, även om den försvinner oroväckande snabbt.
För övrigt så hade jag, Erik och Ibbe väldigt roligt under lunchen. Helt klart den roligaste vistelsen i matsalen. Dom där filurerna kan vara rätt så roliga ibland.
Dessutom så ringde "chefen" och frågade om jag kunde jobba i helgen. Visst kan jag det, alltså ska jag göra det. Lite klirr i kassan med andra ord, och det tackar man ju inte nej till. Sen att man får slita för pengarna spelar ingen större roll.
Fotboll ikväll igen. Nästan så att man inte vill titta på skiten. Men man måste väl. Och nu ska jag vara positiv. Sverige vinner med 2-0, Zlatan gör båda målen. Möjligt att Källström gör ett.
Adiós
Finns det någon Gud...
... Så heter han (förutsatt att det är en han) Fredrik Wikingson eller Filip Hammar. Jag, som inte har någon direkt åsikt om Guds vara eller icke vara, ser åtminstone dessa herrar som mina gudar. Jag tror nog inte att jag tidigare har hyllat dom i nåt av mina tidigare inlägg, så jag tyckte det var dags. Nu ska jag förklara vad som är så roligt med dessa två. Allt. När jag säger allt så menar jag verkligen allt. Säger någon av dom "hej" är det roligt. Till och med när de pratar om allvarliga saker så är det roligt. Jag tror nog att när det handlar om dom här två så älskar man eller hatar man. Jag har väl varit ganska tydlig med var jag står. Blir jag någonsin vuxen (hoppas, hoppas) så vill jag bli som dom. Dom spelar visserligen i en helt annan liga, dom är untouchable, men om jag bara kommer i närheten så blir jag nöjd. Förmodligen omöjligt det också..
Anledningen till att jag kom att tänka på dom just nu var Kristallgalan (visst hette det väl så?). Nej vänta, Kristallen, så hette det. Jag tittade bara sista timmen, men jag började titta lagom till att "Årets humorprogram" skulle koras. Jag var säker på att 100 Höjdare (ett av Filip & Fredriks program) skulle vinna, självklart på grund av att jag anser att dom är extremt humoristiska. Vann dom? Nej. Blev jag förbannd? Ja. Vilka vann? Nåt program från SVT som jag knappt hade hört talas om. Jag antar att det där förbannade, oj förlåt, det där underbara programmet var roligt, men lika roligt som F & F? Aldrig. Det kan jag alltså svara på utan att ens ha sett programmet. F & F skulle ha vunnit. Jag känner att jag börjar bli aggressiv i mitt skrivande, så det är bäst att jag släpper det här ämnet.
Distansdag imorgon, vilket är mycket skönt. Men, jag har en hel del att göra.
Nu ger mina ögon snart upp, godnatt,
Adiós
En sliten kropp
Dagen kan sammanfattas med ett ord: innebandy. Klockan 4 satte jag mig på bussen till Rimbo, och matchen började kvart över fem. För att ha varit första matchen på säsongen så gick det helt okej. Seger med 6-3, och personligen så gjorde jag två assist. Sånt är alltid kul, men annars gick det inte speciellt bra. Men som sagt, första matchen..
Efter matchen åkte jag hem med papi, för att direkt vara med och spela tillsammans med honom och några av hans "jobbarkompisar". Jag var lagom slut efter matchen, följdaktligen blev jag ännu tröttare efter det här. Måste bara säga att jag gjorde ett väldigt spektakulärt självmål. Tur då att det inte hände på matchen.
Min kropp är alltså hyfsat sliten just nu, och då passar det väl perfekt med två timmar idrott första timmen imorgon. Kanske ska jag ta det lite lugnt, eftersom jag känner att min ljumske inte mår så bra. Jag har faktiskt bara råkat ut för en rejäl sträckning i hela mitt liv, just i ljumsken, och nu känns det lite som det gjorde precis innan den sträckningen kom. Lite sömn är nog den bästa lösningen. Förhoppningsvis.
Innan allt idrottande drog igång så pluggade jag faktiskt. Lite. Jag skrev några rader på engelskaläxan, försökte komma på vad jag vill fördjupa mig i inom psykologin, och läste några sidor i "Den gamle och havet". Den där Hemingway är faktiskt ganska duktig. Förlåt, han var, han var ganska duktig.
Nej, klockan tickar och sängen väntar. Ännu en skolvecka ligger framför mina fötter. Söndag kväll är alltid de mest ångestfyllda.
Adiós,
Dagens låt: (en gammal goding) Keane - Everybody's Changing
Dagens låt nummer 2: jag har tidigare nämnt The Aftermath med Kashmir, och jag måste göra det igen. Vill ni ha en skön upplevelse: gå in på youtube och sök på det jag nyss skrev. Det kan helt seriöst vara det bästa live-uppträdandet jag har hört. Nu skulle jag visserligen kunna underlätta och lägga upp videon här, men icke. Lyssna på den. Do it.
Adiós again.
Efter matchen åkte jag hem med papi, för att direkt vara med och spela tillsammans med honom och några av hans "jobbarkompisar". Jag var lagom slut efter matchen, följdaktligen blev jag ännu tröttare efter det här. Måste bara säga att jag gjorde ett väldigt spektakulärt självmål. Tur då att det inte hände på matchen.
Min kropp är alltså hyfsat sliten just nu, och då passar det väl perfekt med två timmar idrott första timmen imorgon. Kanske ska jag ta det lite lugnt, eftersom jag känner att min ljumske inte mår så bra. Jag har faktiskt bara råkat ut för en rejäl sträckning i hela mitt liv, just i ljumsken, och nu känns det lite som det gjorde precis innan den sträckningen kom. Lite sömn är nog den bästa lösningen. Förhoppningsvis.
Innan allt idrottande drog igång så pluggade jag faktiskt. Lite. Jag skrev några rader på engelskaläxan, försökte komma på vad jag vill fördjupa mig i inom psykologin, och läste några sidor i "Den gamle och havet". Den där Hemingway är faktiskt ganska duktig. Förlåt, han var, han var ganska duktig.
Nej, klockan tickar och sängen väntar. Ännu en skolvecka ligger framför mina fötter. Söndag kväll är alltid de mest ångestfyllda.
Adiós,
Dagens låt: (en gammal goding) Keane - Everybody's Changing
Dagens låt nummer 2: jag har tidigare nämnt The Aftermath med Kashmir, och jag måste göra det igen. Vill ni ha en skön upplevelse: gå in på youtube och sök på det jag nyss skrev. Det kan helt seriöst vara det bästa live-uppträdandet jag har hört. Nu skulle jag visserligen kunna underlätta och lägga upp videon här, men icke. Lyssna på den. Do it.
Adiós again.
Sensational, two times in two days :O
Min blogg är pånyttfödd. Två inlägg på två dagar. Bloggen får lite uppmärksamhet trots allt, i brist på annat. Denna lördag har varit som en lördag ska vara - jag sov tills jag vaknade, ansträngde mig och lagade omelett till frukost, slappade, slappade lite till, och tittade på fotboll. Om fotbollen bör man inte säga så mycket, men jag måste försvara landslaget lite: Albanien på bortaplan? Nej fyf*n. Inte ett ställe man åker på semester till direkt. Ingen rolig bortamatch. För övrigt: Zlatan är för bra för att spela i Sverige. Han är helt enkelt för ensam. Visst, ensam är stark, men en spelare mot elva andra funkar väl inte riktigt i längden.
Det var tänkt att jag skulle lägga ner lite tid på plugg idag också, men hjärnan ville inte riktigt samarbeta. När jag säger så så låter det som att jag faktiskt försökte plugga, men säger jag att jag försökte så ljuger jag. Jag försökte inte ens, men det dåliga samvetet som så ofta smyger sig fram omvandlar jag istället till energi som jag tänker använda till att plugga imorgon. Det låter väl som en smart lösning..?
Match imorgon, och som jag sagt tidigare, jag vill knappt tänka på hur det kommer att gå. Kondition, bollkontroll, tempo.. Nej, det är lite för osäkert.. Men det får det väl kanske vara när det är första matchen för säsongen.
Nån gång ibland hittar man en guldgruva med roliga påståenden, frågor och annat. En sådan guldgruva har jag hittat nu. Jag tänker inte säga var denna gruva finns, men det är ganska lätt att gissa. Eller så säger vi helt enkelt att det är jag som har kommit på allt det här. Här kommer några godbitar:
- Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?
- Vilken är mörkrets hastighet?
- Om du lyckas få upp en bil i ljusets hastighet, vad händer då om du tänder lyktorna?
- Vem är general Failure, och varför läser han min hårddisk?
- Hur kommer personen som kör snöplogen till jobbet på morgonen?
- Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?
- Var tar den vita färgen vägen när snön smälter?
- Varför säger folk som svarar i telefon "Hallå!" minst fyra gånger innan de fattar att ingen är där? Och varför säger de nästan alltid "Nähä" när det lagt på?
- Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?
- Hur betalade riksbanken för sin första sedelpress?
Och mina personliga favoriter:
- Varför hade kamikaze-piloter hjälm?
- Är sterilitet ärftligt?
Humor kan vara roligt ibland.
Bye bye,
Dagens låt: Gavin DeGraw - A Change Is Gonna Come
Det var tänkt att jag skulle lägga ner lite tid på plugg idag också, men hjärnan ville inte riktigt samarbeta. När jag säger så så låter det som att jag faktiskt försökte plugga, men säger jag att jag försökte så ljuger jag. Jag försökte inte ens, men det dåliga samvetet som så ofta smyger sig fram omvandlar jag istället till energi som jag tänker använda till att plugga imorgon. Det låter väl som en smart lösning..?
Match imorgon, och som jag sagt tidigare, jag vill knappt tänka på hur det kommer att gå. Kondition, bollkontroll, tempo.. Nej, det är lite för osäkert.. Men det får det väl kanske vara när det är första matchen för säsongen.
Nån gång ibland hittar man en guldgruva med roliga påståenden, frågor och annat. En sådan guldgruva har jag hittat nu. Jag tänker inte säga var denna gruva finns, men det är ganska lätt att gissa. Eller så säger vi helt enkelt att det är jag som har kommit på allt det här. Här kommer några godbitar:
- Varför är det aldrig upptaget när man ringer fel?
- Vilken är mörkrets hastighet?
- Om du lyckas få upp en bil i ljusets hastighet, vad händer då om du tänder lyktorna?
- Vem är general Failure, och varför läser han min hårddisk?
- Hur kommer personen som kör snöplogen till jobbet på morgonen?
- Varför skruvar man ner volymen på bilradion när man inte riktigt hittar?
- Var tar den vita färgen vägen när snön smälter?
- Varför säger folk som svarar i telefon "Hallå!" minst fyra gånger innan de fattar att ingen är där? Och varför säger de nästan alltid "Nähä" när det lagt på?
- Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör som långsammast?
- Hur betalade riksbanken för sin första sedelpress?
Och mina personliga favoriter:
- Varför hade kamikaze-piloter hjälm?
- Är sterilitet ärftligt?
Humor kan vara roligt ibland.
Bye bye,
Dagens låt: Gavin DeGraw - A Change Is Gonna Come
Hej och välkommen till en blogg som inte får så mycket uppmärksamhet
Nu var det faktiskt lite för längesen jag skrev något, och det finns faktiskt ett och annat skäl till detta. Eller två skäl. Skola och träning. För nu har skolan börjat "på riktigt". Efter den sedvanliga sköna starten, så har nu helvetet dragit igång. En massa prov har redan fått några rader i min kalender (jo just precis, en kalender är ett måste), och fler prov/inlämningar lär komma. Om skolan har jag egentligen inget mer att säga, förutom att jag är lite irriterad, med betoning på lite, på att jag ännu inte har fått något skåp. Men den långe blonde, Erik, har varit snäll och gett mig lite utrymme i hans. En generös ung man den där Erik. Jo just det, den första perioden har jag fem timmar idrott i veckan, jämfört med en timme förra året. Me like. Mycket idrott gör mig glad.
Som sagt så har även träningen dragit igång. Jag känner mig fortfarande ringrostig, och ibland glömmer jag bort hur jag ska hålla klubban. Första träningsmatchen på söndag, och det är knappt så jag vill tänka på hur det kommer att gå. Dessutom verkar laget inte speciellt samspelt, förresten har jag knappt nån aning om vilka som spelar, och hur många. Men som vanligt: när serien närmar sig, då ramlar folk in, och helt plötsligt är det för många.
För övrigt mår jag bra, jag har precis blivit av med en efterhängsen förkylning, och då blir man ju helt plötsligt gladare. Nu väntar jag bara på att den ska komma tillbaka och jävlas lite mer..
För nån dag sen fick vi besök av "bekanta" från Trollhättan. Väldans trevligt och kul var det, mest eftersom jag inte hade träffat dom på minst 7-8 år. The whole family (då räknar jag in farmor+farfar) åkte ner till dom förra året, men då gick jag i skolan... Det finns många anledningar till varför man inte gillar skolan. Men visst för den byggnaden några positiva saker med sig också..
När jag vaknade imorse hade jag fått ett ganska underhållande meddelande från Emelie, och eftersom hon är underhållande, så lade hon upp det på sin blogg. En tidig morgon brukar inte vara speciellt rolig, men visst blir det lite lättare när man får en trevlig överraskning.
Nej, nu känner jag att bloggen har fått för mycket uppmärksamhet,
adiós
Dagens låt (och årets mest krångliga, men härliga, ord): Death Cab - Transatlanticism
Som sagt så har även träningen dragit igång. Jag känner mig fortfarande ringrostig, och ibland glömmer jag bort hur jag ska hålla klubban. Första träningsmatchen på söndag, och det är knappt så jag vill tänka på hur det kommer att gå. Dessutom verkar laget inte speciellt samspelt, förresten har jag knappt nån aning om vilka som spelar, och hur många. Men som vanligt: när serien närmar sig, då ramlar folk in, och helt plötsligt är det för många.
För övrigt mår jag bra, jag har precis blivit av med en efterhängsen förkylning, och då blir man ju helt plötsligt gladare. Nu väntar jag bara på att den ska komma tillbaka och jävlas lite mer..
För nån dag sen fick vi besök av "bekanta" från Trollhättan. Väldans trevligt och kul var det, mest eftersom jag inte hade träffat dom på minst 7-8 år. The whole family (då räknar jag in farmor+farfar) åkte ner till dom förra året, men då gick jag i skolan... Det finns många anledningar till varför man inte gillar skolan. Men visst för den byggnaden några positiva saker med sig också..
När jag vaknade imorse hade jag fått ett ganska underhållande meddelande från Emelie, och eftersom hon är underhållande, så lade hon upp det på sin blogg. En tidig morgon brukar inte vara speciellt rolig, men visst blir det lite lättare när man får en trevlig överraskning.
Nej, nu känner jag att bloggen har fått för mycket uppmärksamhet,
adiós
Dagens låt (och årets mest krångliga, men härliga, ord): Death Cab - Transatlanticism
