How did it end up like this?
Men jag känner mig rätt så säker på att jag klarade det, så jag kanske inte ska vara alltför besviken. Eller förresten, med Gorans prov kan man nog aldrig känna sig helt säker. (Jag vet att jag skrev Goran, och inte Göran - men det låter helt enkelt roligare).
Idag var det även diktuppläsning. Målet, och det läraren ville, var att vi skulle läsa utan någon som helst fusklapp. Jag kunde dikten bra, väldigt bra faktiskt, innan lektionen, men visst fan behövde jag smygtitta på den förbannade lappen. Dessutom kom jag av mig en aning. Ingen ultimat diktuppläsning med andra ord.
Men nu har listan på saker att göra i skolan åtminstone blivit lite kortare.
Distansdag imorgon, men jag har planerat att åka in till skolan ändå, främst för att plugga rättskunskap. Även fördjupningsuppgifterna i geografi och sam B ska väl få en del uppmärksamhet. Rättskunskap var det ja. Prov på onsdag, och det krävs nog att jag pluggar mycket imorgon, för jag känner att jag inte har någon större koll på ämnet just nu. Jag skulle kunna ha pluggat ikväll, men nej. Istället har jag tittat på handboll (Sverige är ju förbannat bra för tillfället). Istället har jag tränat. Och nu tittar jag på fotboll. Istället för att plugga.
Äh, det är ju det distansdagarna är till för, aight?
Matchen igår mot Tensta vanns med 9-5, och det var väl egentligen inget mer med det. Ingen vidare match, men det blev seger, vilket var viktigast. Vi ligger fortfarande tvåa i serien, men snart snart...
Onödigt vetande kan ju vara det roligaste som finns.
- Det är fysiskt omöjligt att slicka sig själv på spetsen av armbågen.
- Det är omöjligt att nysa och samtidigt hålla ögonen öppna.
- "Ni talar bra latin". Läs frasen baklänges.
- En kolibri slår 75 vingslag per sekund.
- Världshistoriens kortaste krig fördes mellan Zanzibar och England 1896. Zanzibar kapitulerade efter 38 minuter. (Tänk om alla dessa förbannade krig kunde ta slut lika fort).
- En jordnöt innehåller lika mycket fett som en kilometer gurka.
- Världens vanligaste namn? Mohammed.
- Pingviner trillar på rygg när det flyger flygplan över dem. De följer nämligen flygplanen med blicken tillräckligt länge för att tappa balansen.
- En guldfisk kommer bara ihåg de tre senaste sekunderna av sitt liv.
- Typewriter är det längsta ord som kan skrivas med tangenterna i en rad på tangentbordet.
Den som läser detta kommer antagligen försöka slicka sin egen armbåge. Lyckas du betyder det förmodligen bara att du är.. hmm.. ehh, fysiskt speciell, inget mänskligt under eller något sånt.
Adiós.
I need direction to perfection, no no no no
Efter att alla mina aggressioner hamnade i föregående inlägg, tänker jag nu leverera lite humoristisk fakta och några påståenden som kan få en att röra på munnen. Vi kan säga att allt detta härstammar från mig, allt har fötts och utvecklats i mitt huvud. Även om det inte stämmer helt, så kan vi låtsas att så är fallet.
- Det finns tre sorters människor. De som kan räkna och de som inte kan.
- Säg till en man att det finns 300 miljarder stjärnor i vårt universum och han tror dig. Säg att en bänk är nymålad och han måste känna på den för att vara säker.
- Om du skriker i 8 år,7 månader och 6 dagar, har du producerat tillräckligt med ljudenergi för att värma upp en kopp kaffe. (Låter väl inte riktigt som att det är värt besväret....)
- Folk tror på vad som helst, bara du viskar det.
- Första pannkakan blir aldrig bra.
- Alla stora upptäckter gjordes av misstag.
- Moder natur är en satkärring.
- Även den starkaste får ta i när han/hon skiter.
Värdelösa uppfinningar:
- Överstrykningspenna med svart färg.
- Brandsäkra tändstickor.
- Uppblåsbar darttavla.
- Hjälm till kamikazepiloter.
- Deodorant med svettlukt.
3 starka bevis för att Jesus var italienare:
1. Han gestikulerade med händerna när han pratade.
2. Han drack vin till varje måltid.
3. Han använde olivolja.
Barn kan vara bra smarta ibland.
- Svampar växer på fuktiga ställen. Det är därför dom ser ut som paraplyer. (Henrik, 8 år)
- Aresenik är en stark krydda som lätt kan förstöra en hel middag. (Jeanette, 10 år)
- Anarki är ett land där kungen är drottning. (Tore, 11 år)
Tips på hur du kan reta din omgivning:
- Åk till Donkens "Drive In" och säg att du vill ta med dig maten.
- Pip när du backar.
- Häfta ihop papper i mitten.
- Utforska offentligt hur sakta du kan göra kväkande läten.
- Fråga dina medarbetare mystiska frågor och anteckna deras svar i ett block och mumla något om "psykologisk profil".
Fraser du inte vill höra när du återfår medvetandet...
- "Jag vet inte vad det där är, men skynda er att packa in det i is"
- "Bosse, kan du öppna den här säcken, han rör sig fortfarande."
- "Vad menar du med att vi har fel patient?"
- "Jag visste inte ens att en människa kunde böja sig på det sättet"
- "Håll patienten stilla, vi har nästan öppnat helt..."
- "Visste doktorn att han skulle se ut så där efteråt?"
- "Självklart har jag utfört den här sortens operation förut, syster!"
- "Syster, se till att du får det här nedskrivet ordentligt. Det kommer att bli ett jättebra manus till Cityakuten..."
Så, nu mår jag genast mycket bättre.
Och kom ihåg - allt har fötts och utvecklats i mitt huvud.
Adiós
Mitt allra första riktigt negativa inlägg
Den här förbannade tanken sitter fortfarande fast någonstans i huvudet, och den tar upp mitt fokus i skolan, när jag är hemma och ibland även när jag sover. Tanken är till viss del rätt så behaglig, men när den tar upp så pass mycket utrymme som den faktiskt gör, då blir det mest irriterande.
Och iband när man vill något så pass mycket, ja då kraschar ofta det mesta ihop. Jag antar att det kommer gå så i det här fallet också.
Skolan orkar jag inte ens prata om. Därför skriver jag om den istället. För tillfället hatar jag alla lärare, på det där sättet som man bara kan hata lärare. Jag har inget emot lärarna som personer, men deras lärande är jag för tillfället ingen stor beundrare av.
Måndag: Prov i sam C. Ett till synes omöjligt sådant.
Till svenskan ska jag kunna en dikt utantill. Dikten, av Harry Martinsson, är visserligen förbannat bra, och inte speciellt lång, men all min knappa fritid fram till måndag kommer behöva ägnas åt samhällskunskapen.
Onsdag: Prov i fucking rättskunskap. Jag orkar inte ens öppna boken, eftersom jag vet att det är fem kapitel jag måste läsa igenom. Och dessutom lära mig.
Fredag: Engelska. Den förbannade boken ska vara utläst. Just det är inget större problem, men recensionen och uppgifterna, det är verkligen större problem.
Veckan efter denna skitvecka är minst lika förjävlig. Prov i filosofi, ett mindre prov i historia och en massa annat som jag säkert glömt.
Och visst ja, sen var det fördjupningsuppgifterna i sam B och geografi. Och det obligatoriska besöket till Norrtälje Tingsrätt för att se en rättegång. Jag har hittills klarat min skoltid utan att få några restuppgifter hängandes efter mig, men ska det komma nån gång så är det nu.
Under alla dessa veckor måste jag dessutom få in en väldans massa träning. På helgerna är det oftast match(er), så jag ställer mig själv frågan: hur i h*lvete ska man ha tid att leva?
När det gäller projektet känns det som att vi bara står och trampar. Resan och boende är visserligen bokat och klart, men på något sätt känns det ändå mest skit. Jag är inte ens säker på vad vi egentligen vill med projektet...
Och nu, när man behöver vara så pigg som möjligt för att orka med allt, är jag trött mest hela tiden. Huvudet känns degigt, och energin undrar jag var den har tagit vägen. Jag behöver nog bara ett litet lyft. Det är vad jag hoppas.
Rädda mig, någon?
Men kanske kan jag hitta en del ljusglimtar?
- Resan till Norge är ju faktiskt bokad, och även om projektet inte går som på räls för tillfället, så kommer jag komma bort från skolan ett par dagar. Och sen är det ju sportlov. Skolan som plats är det inget fel på, det är där mina vänner finns och där kan jag stundtals må väldigt bra, men är det verkligen nödvändigt med alla dessa prov och uppgifter? Jag kanske ska börja tänka positivt - "det är bara en termin kvar".
- Tanken som förföljt mig är en mycket behaglig tanke, även om den tar upp på tok för mycket tid, och då och då kan den lyfta upp mig.
- Tillsammans med ungefär halva klassen ska jag på sportlovet åka på kryssning. 24-timmars till Åbo.
- Innebandy är för tillfället roligt, jag är till och med (nästan) glad när en träning börjar, vilket inte alltid har varit fallet under den här säsongen. Det går dessutom väldigt bra för laget. Laget är för övrigt det skönaste jag spelat i. Sammanhållning? Hell yeah.
- Dagarna går väldigt fort = slutet på gymnasiet närmar sig alltmer. Visserligen närmar sig även ett liv i Boden, men det kanske inte blir så farligt ändå. Har det inte hänt något med tanken tills dess, så kommer jag ha den med mig till det kalla landet där uppe i norr. Då blir det nog varmare.
Jag har hört att man inte ska lägga sig och försöka sova när man är arg eller frustrerad. Kanske ska man inte heller avsluta ett blogginlägg med att vara arg eller frustrerad?
Jag tycker det låter som en mycket bra bloggfilosofi.
Adiós
The ocean is on fire
I och med att en ny termin har kommit till oss har vi också fått ett aningen annorlunda schema. Och inte fan är det bättre nu. Absolut inte. Måndagar, som enligt mig ska vara den minst jävliga skoldagen, har nu blivit ännu värre. Alla tråkiga ämnen har verkligen pressats in på den vanligtvis tråkigaste och tyngsta dagen. Rättskunskap, filosofi och historia säger väl det mesta.
Tisdag betyder distans, distans betyder oftast "plugga" i skolan, och "pluggade" gjorde jag även idag. Dagen började dock (återigen) med en försovning. Planen var att jag skulle åka in precis som vanligt, men jag väcktes två timmar efter att jag egentligen skulle gått upp, alltså blev den senare bussen mitt enda alternativ. Jag tror att man försover sig lättare när man inte har någon egentlig tid att passa. Jag vill åtminstone tro det.
Nu har vi börjat med en ny kurs - svenska C, och det verkar som att den kursen kan bli rolig. Ja just det, rolig. Första uppgiften är att vi imorgon ska ta med oss en sak som varit viktig och som betytt mycket för oss. Vad jag ska ta med mig är inte speciellt oväntat, denna "sak" har ju i princip följt med mig hela livet.
Vad "saken" är, håller jag tills vidare för mig själv.
Allianshallens golv har hamnat på min svarta lista
Att duscha med nya, fräscha brännmärken lite här och var på kroppen är inte skönt. Inte alls skönt.
Matchen då? Jodå, seger med 6-3 mot laget som hittills är ensamt om att ha besegrat Rimbo IBK. Vi hade alltså revansch att utkräva, och revansch fick vi. För egen del gick det sådär, närmare dåligt än bra, men vi vann och det var huvudsaken.
Jag antar att det bara är att ladda om batterierna, match igen imorgon. Hur den matchen kommer se ut har jag ingen aning om, jag kände mig rejält slut i sista perioden idag, så jag hoppas att kroppen kommer vara med mig imorgon. Lite sömn gör nog susen.
Visst fan, imorgon måste jag plugga också..... Wohoo...!
Självklart är morgondagens match samtidigt som årets match går på TV - Man United - Chelsea. Hur tänker egentligen engelsmännen när dom lägger den matchen samtidigt som en innebandymatch spelas i Rimbo? Fy!
Just det ja, jag måste hälsa en ny läsare välkommen. Du vet vem du är, jag är väldigt glad över att du hittat hit! =)
Adiós
Out where the dreams all hide
- Umgås med sina vänner.
- Dricka med sina vänner/besöka ställen med 18-årsgräns.
- Ha allmänt kul med sina vänner.
Vad gör David denna fredagskväll? David sitter hemma, relativt uttråkad, och tittar på TV. Jag kan säga att det är jättetråkigt, men det tänker jag inte säga. För fyfan vad skönt det kan vara att "bara" vara hemma. Även om det är en fredagskväll. Dessutom är det kanske bäst att vara hemma just ikväll. Min hals säger mig att en förkylning är på gång, inte så otippat kanske när man vistas i samma hus som en dunderförkyld pappa, och jag har match imorgon. Att spela match med förkylning är inte optimalt, det ska tydligen vara "livsfarligt" att motionera med virus i kroppen, så därför är det bäst att inte anstränga sig alltför mycket just för tillfället.
Så en hemmakväll kan vara bra på många sätt.
Bara en kort kommentar om matchen imorgon. Att spela bortamatch kan ibland vara kul, men att spela klockan åtta på kvällen, i Uppsala, nä, det känns inte så lockande. Inte vanligtvis iallafall. Men nu är jag sugen. Innebandy är kul för tillfället, hoppas bara att den här förbannade ännu-inte-existerande-förkylningen inte ställer till det.
Skoldagen var idag, som sagt, inte speciellt ansträngande. Den första och sista lektionen var klockan halv tre, men flitig som jag ibland kan verka vara hade jag bestämt mig för att åka in till klockan tio och börja beta av de skolgrejer som redan börjat bilda en hög. Det gick väl sådär. När klockan hade nått tidpunkten då bussen skulle gå, ja då hade jag precis gått utanför dörren. Och det tar väl ungefär tio minuter från mig till busshållsplatsen. Alltså var det bara att gå in igen, slappa, och vänta en timme på nästa buss. Den lyckades jag hinna med, även om jag var nära att missa även den - hur är det ens möjligt? - och jag kom till skolan runt elva. Jag hade precis börjat pluggandet när mina kära klasskamrater ramlade in, en efter en. Att plugga var nu omöjligt. Och inte fick jag mer gjort av att vi gick ner på stan och käkade lunch. Men hey, lunchen var god, och mat är ju viktigt så.... Något positivt förde det med sig...
Vi kom tillbaka till skolan, och jodå, lite fick jag gjort. Som alltid var samhällskunskap förbannat tråkigt, och jag börjar mer och mer tvivla på att sam-sam var den rätta linjen för mig. Bara på grund av att samhällskunskapen är så sjukt tråkig (men nyttig, lärorik och bla bla bla...), allt annat med denna underbara linje är jag smått förälskad i. Så när jag tänker efter gjorde jag nog ett klokt val.
Dagens enda lektion gick av bara farten, idrott är, och har alltid varit, den roligaste lektionen (va, sportnörd, jag?!), och även om endast fem klasskompisar hade dragit sig till skolan så var även denna lektion rolig. Mina klasskamrater kan jag väl kanske inte klandra, det är ju förståeligt att man stannar hemma när man bara har en lektion.
Ja, sen var den otroligt långa (?) skoldagen slut och jag fick njuta av Kims sällskap till bussen. Bussen är en plats som vanligtvis betyder sömn för mig, men istället blev det en pratstund - en väldigt trevlig sådan, och efter denna bussresa var jag hemma. Jag åt, jag tränade, jag slappar.
Nej, nu ska jag återgå till att göra ingenting.
Adiós
Dagens låt: The Last Shadow Puppets - The Age of the Understatement
Skolan är tillbaka
Fast morgondagen ska jag kanske inte klaga på. Vanligtvis slutar jag halv fem, med lektioner hela dagen. Imorgon har jag en lektion, klockan halv tre. Och det är idrott. En inte alltför ansträngande dag alltså. Men det blir värre.
Vad hände förresten med den sista veckan på lovet?! Den bara försvann, utan att jag märkte något alls. Vi hade första träningen med laget i tisdags, efter ett kortare uppehåll, och trots att jag tränat på egen hand under detta uppehåll så vaknade jag i onsdags med någon märklig sorts träningsvärk i ljumskarna. Den egna träningen (som även den ska få plats på min s.k "fritid") har jag tagit tag i på allvar nu under jullovet, och det känns som att det är på sin plats. Shit, det är ju bara ett halvår kvar. Känns som att det var igår jag kunde tänka att "jaja, men det är lugnt, det är ju ett helt år kvar". Väldans vad tiden går fort hörnini.
Det tråkigaste med att lovet är slut är att även min syster börjat skolan. Därför har hon åkt tillbaka till Uppsala, och efter sig lämnar hon en ledsen lillebror. Inte riktigt kanske, men visst fan är det roligare när hon är här hemma. Nu får jag nöja mig med min andra syster, och det ska ni veta, det är inte dåligt det heller. Vad vi än gör så har vi kul tillsammans, och det underlättar ofta saker och ting.
Ett filmtips: häromdagen såg jag 3:10 To Yuma, och det är en film jag verkligen rekommenderar. Christian Bale är en av mina absoluta favoritskådespelare, och Russel Crowe är en sån som knappt kan misslyckas med en roll. Flera grymma skådisar gör den här filmen riktigt klockren, och jag rekommenderar den varmt.
Dagens låt: Bright Eyes - I Must Belong Somewhere
Adiós
She opened up my eager eyes
Under de senaste dagarna har jag haft en enda tanke i huvudet. Den har suttit fast därinne, ja den har till och med följt med mig när jag sovit. Den här tanken får mig för tillfället att må bra, och när sedan något händer som stärker den här tanken mår jag naturligtvis ännu bättre. Jag tror inte på tecken och sånt där, men det som hände då skulle nästan kunna få mig att tro på det. Det var, som man brukar säga, nästan för bra för att vara sant. Om tanken nån gång blir till handling är tyvärr inte speciellt troligt, men ändå, tanken kommer fortfarande vara kvar.
Vad denna tanke säger tänker jag självklart inte avslöja.
What are we truly aiming for?
Se gärna detta inlägg som två stycken i ett, jag kan tänka mig att det nog blir lättare att sig genom om man gör på det sättet.
Det är den 1:a januari och vi säger välkommen till år 2009. Vi hoppas att du infriar allas förväntningar och att du blir ett bra år.
Gårdagen kunde helt klart ha blivit bättre. Det både trodde och hoppades jag att den skulle bli. Men den var inte helt värdelös. Den blev godkänd, inte mer. Jag fick väldigt mycket motion om inte annat.
Jag tog bussen till Norrtan och gick från busstationen till Erik. Dagens första långa vandring. Slappade lite där, kollade TV och så. Jag mår seriöst dåligt av att se "Släkten är värst". Filmer som är så pass pinsamma att man faktiskt mår dåligt av att se dom borde ju självklart inte få tillverkas. Efter ett par timmar var det dags för vandring nummer 2. Vi gick från Erik till Desse där vi tillsammans med massa andra käkade mat, drack (vissa för mycket skulle det visa sig senare), spelade Buzz (stavning?) och hade allmänt trevligt. För att återgå till Buzz-spelandet. Pop från 90-talet är tydligen min grej. Efter att ha legat sist hela tiden, så gick jag förbi alla och vann. Tur? Ja. Skicklighet? Nej nej. Jag är tydligen väldigt bra på att chansa.
En halvtimme innan tolvslaget inledde vi vandring nummer 3. Alla som var hemma hos Desse gick till Södra bergen, där man har utsikt över stora delar av den stora (?) staden Norrtälje. Människorna och fyrverkerierna var många. Det var skrik och kramar överallt, och det nya året välkomnades.
Efter att ha varit där ett tag bestämde vi oss för att gå hem till Louise ( vandring nummer 4) för att, ja, ska man kanske kalla det efterfesta. På vägen dit hann vi både delta i och lyssna till verbala slagsmål, se några killar springa med en tjej i famnen mot akuten, förfrysa tår och fingrar och Emelie och jag lyckades lura de andra på ett mycket smidigt sätt. Bra gjort av oss Emelie. Dom andra hade sina misstankar, med dom kommer aldrig få reda på vad vi egentligen gjorde. Hmm...
Väl hos Louise var det ganska avslaget, vissa bråkade och andra var bara trötta. Men lite kul var det iallafall. Några nya kom, några försvann på vägen, så man umgicks med många olika under kvällen och natten.
Vi stannade inte speciellt länge, så nu återstod bara vandring nummer 5. Från Louises lägenhet i Vigelsjö till Grind (i Eriks fall Solbacka). Detta är inte en kort bit. Verkligen inte. I icke-alkoholpåverkat tillstånd skulle det ta väldigt lång tid att gå, så nu, i alkoholpåverkat tillstånd, antar jag att det tog extra lång tid. Jag gick tillsammans med Erik och Madde, som för övrigt mest bråkade med sin syster under kvällen. Eftersom hon inte riktigt var i sitt rätta tillstånd (milt uttryckt) kände jag och Erik att det säkraste var att följa med henne hem innan vi gick åt hållet vi skulle. Ingen stor omväg, alltså ingen större extra ansträngning. Kom hem gjorde hon, och så också vi. Farmor och farfars soffa har nog aldrig varit så skön. Kroppen kändes som att jag hade jobbat non-stop i en vecka.
Vaknade runt halv två idag, tog bussen hem, och sedan dess har jag bara slappat. Förvånansvärt pigg är jag just nu. Jag har en tendens att inte känna av alkoholen dagen efter, och det har jag lyckligtvis inte gjort idag heller.
Nyårsfirandet får godkänt, inte mer. Det känns som att jag kunde haft roligare om jag varit någon annanstans. Men mina grymma kompisar gjorde kvällen så mycket bättre.
Hoppas alla får ett bra 2009.
**********
Musikåret 2008 bestod för mig till stor del av en sak. Eller fyra saker egentligen. De fyra medlemmarna i The Killers och deras musik finns ständigt i mitt huvud, och det kommer den göra under det nya året också. Att peka ut någon favoritlåt är omöjligt, men det finns mycket att ta av. Det nya albumet innehåller flera grymt bra låtar. Lyssna till exempel på Spaceman, A Dustland Fairytale, This is Your Life och I Can't Stay. Dessa är värda att lyssna på.
Men det är fortfarande de gamla låtarna som regerar. All These Thing's That I've Done, Indie RnR, Mr. Brightside, On Top..... Jag skulle kunna hålla på hela dagen. YouTube är en guldgruva på många sätt. Exempelvis hittade jag precis en så förbannat grymt bra akustisk version av When You Were Young, som jag tvingar er att lyssna på.
Vad skulle världen vara utan detta band?
Fler artister har självklart fått min uppmärksahmet. Death Cab har väldigt många bra låtar och Angels & Airwaves, med sångaren från Blink i spetsen var, för mig, ett nytt band som jag lyssnat mycket på. Från det bandet kan jag nog utse en favoritlåt. Secret Crowds, med viss konkurrens från The Adventure och Lifeline.
Jag har även stiftat bekantskap med det danska bandet Kashmir, Graceland är sagolikt bra,Time to Pretend med MGMT, Curley Sue (vem kan ha missat den?), Hold On med Neverstore, bandet Sugarcult, för mig okända låtar med Panic at The Disco och The Fray och några gamla klassiker - Bankrobber med The Clash och Don't Stop Believing med Journey.
Vad jag i princip har jag gjort nu är en sammanfattning av låtarna jag under mitt liv som bloggare utnämnt till "Dagens låt", och ser jag till de låtarna jag nämnt måste jag säga att musikåret 2008 var förbannat bra. Nu kära läsare, hoppas jag bara att ni tar del av mina tips. Gör ni det, kommer ni få höra ljuva stämmor och mycket bra musik.
2009, du har mycket att leva upp till.
Adiós
31/12-08
Vad jag vanligtvis förknippar nyårsafton med är min syster, eftersom det är hennes födelsedag. Hon fyller idag 23 år, så därför säger jag grattis till min grymma syster Linnéa.
Eftersom alla ska åt olika håll idag så firade vi henne igår istället. Äntligen, äntligen, fick vi träffa Andreas, hennes omtalade pojkvän. När jag säger omtalade menar jag det som positivt. Enbart positivt. Och visst fan var han schysst. Jepp, killen får det där viktiga godkännandet av lillebror (host - som att det skulle betyda nåt alls). Firandet igår var lugnt och trevligt, nästan lite så tycker jag nog att det ska vara. Grattis på 23-årsdagen, min underbara syster.
Nyår, just det. Planen var Stockholm, där Therese moster har en lägenhet. Mostern skulle inte vara där, alltså skulle lägenheten vara ledig, och kvällen skulle därför spenderas där. Men, av någon anledning skrotades planen, och istället ska vi vara hos Desse i Norrtan. Först käka middag och sedan partaj. Det blir nog bra det också. Det bästa är ändå att fira in det nya året med sina kompisar, och det ska jag ju göra. Därför tror, och hoppas, jag att det kommer bli lyckat.
Under de senaste dagarna, när jag har haft myyyycket fritid, har jag lagt pussel. Detta är, enligt mig, en grovt underskattad fritidssyssla. Pusslet jag lägger för tillfället är på 1000 bitar, och jag får viss hjälp av min syster. Pussel är vadå, en pensionärssyssla, men det kan jag inte hålla med om. Jag säger att pussel är en syssla för den som har mycket tid, och nu när jag har jullov är tid det enda jag har. Inget nördigt (vad är det förresten) med pussel, faktiskt är det bra för hjärnan. Lite aktivitet där uppe skadar väl inte? Dessutom är det kul. Och jag, med min envishet, har blivit kompis med detta pussel i 1000 bitar. Det kommer ta ett tag, visst, men tid har jag som sagt gott av. Åtminstone för tillfället.
Jag glömde nästan, jag har en till gratulation. Sara tog i måndags steget in i vuxenvärlden. Grattis på 18-årsdagen + 2 dagar Sara. Ledsen att jag inte kunde vara med och fira dig igår, men jag hade ett annat födelsedagsbarn att gratulera.
Du kommer klara "det vuxna livet" galant, garanterat.
Hoppas alla får ett bra 2009, hoppas alla får en bra kväll och...
... GOTT NYTT ÅR
'cause you're always on my mind
Idag var jag återigen i Uppsala, denna gång för att handla present till farmor som fyller år imorgon. När det handlar om teknik är farmor inte, snällt sagt, speciellt insatt. Vi hade planerat att köpa en kamera, en så oteknisk och lättförståelig som möjligt, precis som hon önskade sig, men idag är det inte speciellt lätt att hitta en kamera som inte ser ut att vara hämtad från ett framtida übertekniskt samhälle. Allt är numera digitalt och antalet knappar är ofta omöjligt att räkna. Men vi hittade en, från och med nu kan vi kalla den "den utvalde", som inte liknade alla andra. Det var en digitalkamera, visst, men den hörde inte till den vanliga digitala kamerafamiljen. Nej nej, den här var speciell. Den var ganska stor, knapparna var få och den gick på batteri. Det liksom lös runt om den när vi kom in i butiken, och någon sorts osynlig stämpel fanns på den - "farmorkamera". Jodå, det här var den utvalde. Kameran ligger just nu i säkert förvar i vårat hem, inslagen och klar. Farmor kommer bli glad, garanterat. Vem vet, kanske kommer hon till och med ta kort med den.
Grattis på födelsedagen farmor.
Det slog mig just att nyår bara är några dagar bort. Jag har många åsikter, både negativa och positiva, kring denna dag. Jag hatar den för det känns nästan som att man måste göra något. Det kan hända att folk frågar mig på sommaren vad jag ska göra på nyår. Jag menar, kan man ens planera något som ligger så långt fram i tiden? Visst kan man det med vissa saker, men inte med en dag! Jag brukar avvakta när det handlar om nyår, försöka vänta så länge som möjligt med att bestämma något. Så också i år. Men som vanligt så känns det som att "men hallå, något måste man ju göra"... Så jag får se vad som dyker upp, kanske är det dags att börja fiska efter något.
Jag kan också gilla dagen. Främst på grund av att det är min systers födelsedag, men också för att året tar slut. Kanske är det inte alltid något positivt, men oftast. Det här året har jag egentligen inte haft något att klaga på, men det ska jag förhoppningsvis inte ha nästa år heller. Jag känner mig ganska lugn inför framtiden. Åtminstone den närmsta framtiden. Jag har en termin kvar i skolan (EN TERMIN FÖR HELVETE!!!!) och jag vet exakt vad jag ska göra efter denna sista termin. Så på så sätt känns det bra.
Men nyår var det, just det. Ja, jag vet egentligen inte vad jag ska säga om den dagen. Det får bli som det blir helt enkelt.
Jag har tidigare på bloggen nämnt att jag är smått beroende av studsbollar. Ett märkligt beroende kan tyckas, men eftersom jag är uppvuxen bland bollar så är det egentligen inte så konstigt. Detta kan tolkas snuskigt, men den som tänker i dom banorna borde kanske söka upp någon och, ja vad vet jag, prata kanske. För vad jag menar är bollar inom idrott, och inget annat. Hursomhelst, mitt beroende verkade ha gått i ide, men under dagens vistelse i Uppsala fick jag syn på en sån där maskin som man tyckte var så kul när man var ung (yngre), en sån där där man ligger i en femma för att få en studsboll eller någon sorts leksak. Jag la i en femma, och ut kom den rosa studsbollen.
Studsbollsdavid is back......
Adiós
I just can't get you out of my head
- Åkt till Norrtälje med mina systrar.
- Vandrat på Norrtäljes gator, skakandes, i vad som kändes som 30 minusgrader.
- Köpt mig ett par nya joggingskor.
- Besökt farmor och farfar för fika och julklappsutbyte.
- Åkt hem från Norrtälje, fortfarande skakandes.
- Invigt mina nya joggingskor med en lite för ansträngande springtur.
- Och slutligen - slagit in julklappar. Julen är nära nu mina vänner. Faktiskt bara några minuter bort.
Även gårdagen spenderade jag med mina två små storasystrar. Ni har alla sett "Sagan om Ringen", och vet därför vad en så kallad "hobbit" är. Dessa är väldigt korta. Se bara på Frodo och Sam. Hade dessa "hobbits" funnits på riktigt hade mina systrar förmodligen varit kortare än dom. Och jag kan nöjt säga att jag är längre än båda mina systrar. Då ska ni veta att båda två är äldre än mig. Faktum är att jag är längst, och yngst, i min familj. Men samtidigt är jag en av de kortaste i min klass. Då förstår ni - mitt släkte är ett kortvuxet släkte.
Så där, då har jag klarat av att förolämpa mina systrar idag också. Men jag förolämpar er med all kärlek som finns, det vet ni.
Uppsala var det som gällde igår. Först Coop och sedan systers lägenhet. På Coop hände något mycket roande, men samtidigt väldigt obekvämt. Empo, min syster (Emelie är hennes egentliga namn, men som ni hör, Empo låter bra mycket coolare), sträckte sig efter ett paket rödbetssallad, och plötsligt rasar minst 20 förpackningar ned på golvet. Självklart gick de flesta sönder. Framför oss hade vi nu ett hav av vad som liknade missfärgat blod. Mycket folk var det också. Nu står man inför två alternativ. Antingen städar man upp efter sig eller så låtsas man bara som om att det inte hänt och går därifrån. Jodå, visst städade vi upp efter oss, ordentliga som vi är. Vi la oss inte ner och slickade upp rödbetssalladen från golvet, nej, men vi tog upp förpackningarna och ställde dom på hyllan där de hörde hemma. Många var trasiga, men jag gissar att de trivs bättre på hyllan än på golvet. Vad städaren på Coop sa när denne fick se skiten på golvet vet jag inte (och jag är inte så säker på att jag vill veta), men till dig vill jag bara säga: vi ber om ursäkt för att vi kladdade ned ditt golv. Nästa gång vi tar rödbetssallad från din butik ska vi vara mer försiktiga. Vi lovar. Du kan få komma hem till oss och kladda ned vårat golv med rödbetssallad, om det får dig att känna dig bättre. Om du vill använda något annat att kladda med går det också bra. Återigen, ursäkta.
Nej hörnini, julen närmar sig. För mig återstår nu bara att säga:
Från oss (schizofren, jag?! Nej, nej) alla, till er alla, önskar vi nu en riktigt god jul.
Untitled
Till att börja med var det bortamatch mot Fjärdhundra. Som jag redan nämnt hade jag ingen aning om var det låg. Nu vet jag. Fjärdhundra ligger tre mil från Västerås, och den sammanlagda restiden var två timmar - enkel resa. Att sitta i en bil i två timmar för att spela en match på 3x20 minuter är något jag helst inte gör om. Att jag dessutom tvingades sitta i samma baksäte som en sjungande Dave gjorde inte saken bättre. Med tanke på dessa förutsättningar kan man ju bara inte förlora. Kan kan man väl kanske, men inte vi inte. Nä, seger med 8-4 och hemresan blev därför lite mer bekväm än resan dit. Dessutom åkte jag i en annan bil, vilket betydde att jag slapp Dave och hans sångröst (?!). För egen del gick det sådär, en assist blev det till slut, och betyget landar nog på ett svagt godkänt.
Jag hann bara hem för att äta innan jag begav mig hemifrån igen. Nästa hållplats: party hos Therese. Lagom mycket folk, trevligt folk och kvällen blev lyckad. För att hinna med sista bussen till Norrtälje fick Elin äran att skjutsa mig, Erik och Stina till Rimbo. Jodå, vi har åtminstone en initiativtagare i klassen när det gäller körkort. Här ska inte Erika glömmas bort, även hon har tagit körkort. Ett försenat grattis till er båda. Grattis tjejer.
Erik hade som vanligt en sovplats att erbjuda, men för att ta sig hem till honom måste man gå förbannat långt. Jag tog tid igår, att jag lyckades med det var faktiskt ganska förvånansvärt... Från busstationen till hans hus i Solbacka tog det sisådär 40 minuter. Och då hade vårat alkoholintag under kvällen inget med tiden att göra. Det är alltså så lång tid det tar. Och jag menar, klockan halv tre är man inte speciellt sugen på att gå i 40 minuter i duggregn och kyla. Inte ens i solsken mitt på dagen vill man gå så långt.
Men vi tog oss dit, och sängen var sanslöst skön. Inte lika skönt att vakna av väckarklockan några timmar senare, men jag hade ju en buss att passa. Jag mötte upp syster, som även hon hade varit ute och svirat dagen innan, och återigen gick jag den där förbannade 40-minuterspromenaden. Efter ett bussbyte hamnade vi på samma buss som kusin Lollo. Inget oväntat eller så, eftersom hon var på väg hem till oss för ett planerat besök. Det var längesen jag träffade henne, så det var kul. Hon stannade i några timmar, och efter hennes hemfärd var det dags för julgranspyntning. Just nu sitter jag mitt framför granen, och jag måste säga att den går att titta på. Den är faktiskt till och med riktigt fin.
Min syster studerar för närvarande i Uppsala, och det verkar som att vissa av lärarna där har ett sinne för humor. Detta sa en lärare: "Hur går du tillväga om du ska ta död på en norrlänning?" (Nu förutsätter jag att ni inte vet hur man ska gå tillväga). "Man ger denne en jordnöt och frågar om han/hon gillade den". Förutsätter man att han/hon svarade ja, så som norrlänningar ofta säger ja, så har man svaret.
Verkar vara en rolig lärare...
Adiós
Don't blink you might miss
En vecka har gått, och inte ett enda blogginlägg har jag hunnit med. Nej nej, hela veckan har det bara varit jag och den förbannade rapporten om modernismen. Säger någon något om den där förbannade epoken så slår jag ner den personen. Modernismen är en epok jag för tillfället inte vill prata om. Men rapporten blev jag nöjd med. Tur det.
Jag nämner bara det jag kommer ihåg från veckan. Teater i tisdags, "Who's afraid of Virginia Woolf" på stadsteatern, med den underbara klassen SP06B. Förresten, en gång till måste jag nämna epokjäveln - pjäsen var från just den tiden, liksom Vieginia Woolf. Den var hur bra som helst! Den kunde väl kanske inte varit annat, med aktörer som Pia Johansson och Dan Ekborg. Den snubben är fan hur cool som helst. Jag skulle utan tvekan kunna se pjäsen igen, bara för att se honom igen.
Det var väl i princip det jag kommer ihåg från veckan som gått. Minnet är bra, men kort. Kanske var jag en guldfisk i mitt tidigare liv...
Julavslutning idag. Tvåorna hade arrangerat en fotbollsturnering mellan klasserna i korridoren. Jag, och resten av klassen, åtminstone tror jag det, hade inga större förhoppningar, men inte fan trodde jag att det skulle gå så dåligt som det faktiskt gjorde. Vi förlorade alla matcher (fyra stycken) - mot båda ettorna, mot tvåorna och mot den andra trean. Pinsamt kan tyckas, men man bör veta att vår klass verkligen inte är någon fotbollsklass. Nej nej, bara några stycken som spelat fotboll tidigare, men ingen som spelar nu. Jag är väl den som senast spelade fotboll, och det var ändå ett par år sen jag slutade. Så ingen fotbollsklass, absolut inte. Vad som däremot var pinsamt var att vi gjorde två mål. Två mål på fyra matcher liksom. Nä, tur att det är jullov så att vi slipper gå genom korridoren och skämmas. Förhoppningsvis har alla glömt bort den förbannade turneringen när skolan börjar igen. Men det var kul, trots förlusterna. Cred till tvåorna som fixade allt, applåder till er. Läs mer om turneringen på Eriks blogg. Lägg gärna märke till att han kallar mig "bolltrollare". Något ni ska lägga märke till är inläggets titel. Det roliga, eller tragiska om man så vill, är att detta inte är det första numret av hans egen lilla tidning.
Kom ihåg att ni läste detta på den här bloggen först, när det väl inträffar, för det kommer det att göra: Linus Bladlund, den killen kommer bli fotbollsproffs. Jag säger det inte för att han kommer från Edsbro och att vi känt varandra länge, eller för att jag för längesen fått äran att spela i samma lag som honom, jag säger det för att han är en förbannat bra fotbollsspelare. Man kan liksom bli bortfintad av honom, det spelar ingen roll. Blir man det känner man sig mest lycklig, bara för att det var så snyggt. Så den dagen han blir fotbollsproffs kommer jag kunna säga: "Hey, den där snubben har jag spelat i samma lag som, vi växte upp i samma skithåla".
Och kom ihåg att när ni i tidningen läser om Mr. Bladlund och hans karriär som fotbollsproffs, var det här ni såg det först. Kom ihåg det.
Erik levererade idag ännu en dikt, som en slags avslutning för klassen. Han kan rimma den grabben. Han skrev något om alla i klassen, och även om jag var lite tveksam till det han skrev om mig, så får jag väl acceptera att det faktiskt var väldigt roligt. Det blir nog en poet av honom till slut.
Men Erik, fortfarande är jag lite småtjurig över att du inte låtit någon annan se dikten jag skrev till dig. Rädd för konkurrens...?
Imorgon blir det ganska fullproppat. Bortamatch i Fjärdhundra (var f*n ligger det?!), hem i några timmar, dra till Therese för party. Först ska jag till Rimbo för samling, efter matchen hem från Rimbo och sedan tillbaka till Rimbo eftersom Therese och hennes familj valt att bosätta sig just där. Jag som inte ens gillar Rimbo...
Serien Scrubs kan få en att må bra, på många olika sätt. Det är förmodligen den roligaste serien som sänts på TV, kampen om förstaplatsen är hård, det står mellan Vänner och Scrubs, och musiken i serien är ofta mycket bra. Därför kommer dagens låt därifrån. Ursprungligen hör den hemma på 80-talet. Om man ändå skulle kunna sjunga som honom.. Kevin Borg har mycket att lära av den här snubben.
Dagens låt: Journey - Don't Stop Believing
Adiós
Luciacup och polkagrisförsäljning
Idag handlade det om polkagrisförsäljning. Jag och Agnes stod utanför Norrtälje Konsthall i tre timmar och försökte se trevliga ut. Det var nån slags luciagrej, vilket betydde väldigt mycket folk. Bara för det trodde vi att vi skulle få väldigt mycket sålt. Men så blev det inte. Vi fick en hel del sålt, helt klart, men inte så mycket som vi hade trott. Men mer än om vi inte hade gått dit överhuvudtaget. Efter en kvart hade min känsel i tårna försvunnit, och inte blev det bättre av att stå där ute i 2 timmar och 45 minuter till. Men som alltid hade jag och Agnes kul tillsammans, även om försäljningen inte gick så bra som vi hade hoppats.
Imorgon trodde jag att jag skulle spela årets match, Rimbo-Rånäs, men nej då. Nu har jag blivit frisk och tränat hela veckan, så jag vet faktiskt inte vad problemet är. Snart tröttnar man väl..
Min syster har äntligen hittat ett av våra favoritklipp med Filip & Fredrik efter en tids letande. Lägg gärna märke till Fredriks lilla kommentar efter han sagt "Hej och välkomna" - "Vad högt jag sa det, alldeles för högt", typ.. Förbaskat kul.
Vi hörs och ses
Adiós
En helt vanlig dag
Jag vet att alla bryr sig otroligt mycket om min förkylning, och ni kan vara lugna, den har blivit bättre. Nästan helt borta är den faktiskt. Men jag blir fortfarande helt andfådd av att springa till bussen. Just det, jag sprang till bussen imorse också. Det hjälpte inte, jag missade den ändå. Så återigen fick jag åka runt gettot, mer känt som Rimbo.
Skoldagen började med rättskunskap, och det är tamejfan det tråkigaste ämnet jag haft. Man kommer garanterat få användning av det man lär sig och det är lärorikt, bla bla bla... Men fyfan så tråkigt det är! Dessutom är det första lektionen på måndagar. Och lektionen är två timmar, två motherfucking timmar! Måndag morgon!!
Resten av skoldagen flöt på som vanligt, lite svenska hit och lite filosofi dit. Bussen hem, laga ihop en omelett, äta omeletten och sätta sig framför tv:n. Har precis kollat klart på handbollen, Sverige - Tyskland. Handboll är nog nästan den roligaste sporten att kolla på, efter fotboll då förstås, men idag var det inte kul. Vad hände? Torsk med sisådär tio mål. Nä, Sverige ska ju spela bra, då är det kul att kolla på handboll.
Just nu är Martin Timell på tv sådär i bakgrunden, och letar man efter sveriges skönaste skratt, så är det honom man ska vända sig till. Härligaste garvet jag någonsin hört. Det här klippet ger bara ett smakprov. Och när ni ändå är igång, kolla in "The earthcake". Jag hörde nånstans att Rikard Palm hade blivit "tvångsförflyttad" till Rapports nattsändningar. Hmm, jag undrar varför..? Överraskad någon? Jag menar, söker man på YouTube, på Rikard Palm, kommer rejält många bloopers fram. Men tack Rikard, tack för att du förgyller vår vardag! Hade det inte varit för dig och dina mindre fiaskon hade kanske ingen tittat på Rapport överhuvudtaget.
The Killers nya album börjar sjunka in nu. Dagens låt är därför inte helt oväntat: The Killers - A Dustland Fairytale. Helt sagolikt bra.
Jag lyssnar faktiskt på andra artister också, believe it or not.
Missbrukande av länkar? Nä.
Adiós
En efterhängsen förkylning, jag?!
Jag gnäller nu när jag har varit förkyld i typ tre-fyra dagar. Men under dom tre-fyra dagarna har jag missat två träningar. Och därför (åtminstone hoppas jag att det är därför) är jag inte uttagen till matchen imorrn. För satan, det är ju nästan årets match! Derby, Norrtälje - Rimbo. Kommer David spela? Nej! Kommer han sitta och titta på? Ja, för helvete, ja! Det känns ju bara tråkigt. Nu vill jag faktiskt bli frisk, så jag inte missar mer. Nästa helg är det definitivt årets match, alla kategorier - Rimbo mot Rånäs, och då jävlar, då jävlar ska jag vara frisk! Och nästa fredag är det dags för Luciacupen. En turnering för alla som vill - amatörer och.. ehh.. icke-amatörer..? Innebandyspelare alltså. Tror jag.. Jag ska vara med i team "Big Tasty" tillsammans med Agnes, Sara och Saras pojkvän, som för övrigt spelar i mitt lag, och eventuellt någon eller några till. Ett stort frågetecken till lagnamnet och kanske ett ännu större frågetecken till hur det kommer att gå. Men för omväxlings skull handlar det ju faktiskt bara om att ha kul.
Nästa fredag ska jag väl ändå vara frisk.. Annars missar jag faktiskt lite för mycket. Så förbannade förkylning - försvinn!NU!!!
Imorse kände jag mig som en flitig elev. Jag skulle börja 11, men åkte in så att jag var i skolan halv nio. Om det var för att delta i julpyntningen (jodå, Simon lyckades med sin namninsamling, han fick ihop 150 (!!!) namn, och lärarna kunde inte göra annat än att tillåta pyntet) eller om det var för att plugga kan jag faktiskt svara på. Jag deltog inte i pyntandet (ettorna och tvåorna klarade det alldeles galant på egen hand), alltså pluggade jag. Jodå, min rapport om modernismen fick lite uppmärksamhet, och det var på tiden. Vi har till jul på oss, och trots att det är vadå, tre veckor?, så känner jag mig förbannat stressad, och jag tror nog att alla mina klasskamrater känner likadant. Nej jävlar, vecka 51 ska ju skiten in.. Det betyder att det är två veckor kvar :S Men jävl.... Jaja, visst, det får väl gå då. Shit, nu vet jag vad min fritid (fritid?!) kommer att gå till de närmaste veckorna.
Nej hörnini, jag bloggar en fredagskväll, nu ska jag återgå till att göra ingenting,
Bye bye
Vänta, Erik har de senaste dagarna levererat ett skämt en gång i minuten, jag överdriver inte, och trots att det är så många har jag glömt bort dom. Vart fan får han alla ifrån, var en fråga jag bombarderade honom med, ingen kan vara så rolig, och till slut fick jag ett mumlande svar som lät som "internet". Men en av alla dessa kommer jag ihåg. Jag snor det från Erik, men han har så många, så en kan han fan bjuda på.
Vad säger asiaten när denne rånar en bank?
Lån, lån!
The sky is full of dreams, but you don't know how to fly
Jajamensan, förkylning - välkommen. För första gången på länge har jag blivit förkyld. Det var så länge sen sist att jag nästan trodde att jag hade blivit immun. Så var tyvärr inte fallet, och nu sitter jag här med vad som känns som taggar i halsen. Olyckligt, minst sagt, eftersom det är derby i helgen, Rimbo - Norrtälje. Känns som att jag "måste" vara med på träningen imorrn, och som det känns nu är det inte ens ett alternativ. Men när jag väl blir sjuk brukar min kropp vara rätt så snabb på att fixa till felen. Hoppas bara att kroppen fixar till det nu också.. Annars vette fan.
Skoldagen (ja just precis, jag släpade mig till skolan, trots den förbannade förkylningen) bjöd egentligen inte på något speciellt. Men eftersom en blogg inte heller är något speciellt så kan man berätta om en händelselös dag ändå. Dagen började med en missad buss, vilket ledde till fem minuters löpning - ja, löpning - för att hinna med bussen som går runt Rimbo. Jag hann, mest tack vare att den var försenad. Några (tråkiga) lektioner senare drog jag, Ibbe och Erik ner oss mot stan för att luncha på en av Norrtäljes sjuttioelva pizzerior, ibland tror jag att staden innehåller fler pizzerior än invånare. Luncha är för övrigt ett väldigt fult ord. Ytterligare några lektioner senare hölls samtal om sam-korridorens julpynts vara eller icke vara. Varje år dekorerar eleverna korridoren, ofta precis hur dom vill, men förra året var det nog lite för mycket. Korridoren likande mer en bordell. Lärarna har därför i år sagt ifrån, och sagt att "pyntandet får vänta till sista veckan innan lovet, och den får inte vara för extrem". Det här tyckte de flesta eleverna var förjävligt (i-landsproblem?), därför samtalade Simon, i a-klassen, med en lärare där de kom fram till en deal. Läraren sa att Simon behövde underskrifter, och därmed godkännande, från minst 50% av eleverna i korridoren för att det skulle gå igenom. Alltså att vi skulle få pynta redan nu. Simon ställde sig mitt i korridoren och hojtade på alla som gick förbi - "du vill väl ha julpynt? Jamen skriv under då!" - osv. Det funkade förjävla bra, jag tror nog att alla som gick förbi skrev under, möjligtvis gick nån butter en bara förbi, men visst blev det 50%, o ja.
Så alla i sam-korridoren - förbered er på en bordellinspirerad studeringsmiljö.
Nu till ett skämt som många tycker var roligt när man gick på mellanstadiet, eller just när man lärt sig engelska, om ens det. Jag tycker fortfarande det är förbannat kul, och jag vet att Erik tycker likaså. (Ni hittar fler minst sagt dumma skämt på hans blogg). Om det säger att vi är konstiga i huvet vet jag inte, men..
Anyway, jag vill nu att den som läser detta säger, för sig själv, följande ord på engelska: Snö. Kissa. Stol. Tio.
Eller kanske: Köpa. Sjö. Stol. Tio.
Är jag konstig i huvet, är Erik konstig i huvet? Jag vet inte, jag vet bara att det förbannat roligt.
Adiós
Dåligt igen, jag vet, men nu är jag här
Ursäkta, igen, för den dåliga uppdateringen. Men nu är jag här.
En kort sammanfattning av de senaste dagarna (och jag håller det kort den här gången).
I fredags var det väl skola som vanligt, och utgång med Emelie och Sandra senare på kvällen. Mobergs var platsen, och kvällen blev ganska lyckad (även om den kanske inte slutade riktigt som jag hade tänkt mig). Jag träffade många jag inte hade träffat på länge, bl.a. Moa och min kära syssling Elin. Trevligt trevligt.
Det enda lördagen dög till var återhämtning. Jag gjorde absolut ingenting, vilket också kan vara skönt ibland, speciellt efter den slitsamma fredagskvällen.
Söndagen bestod av plugg och match. Pluggandet handlade om svenska och det muntliga nationella jag hade idag (återkommer till det senare) och matchen handlade om Söderö hemma. Som vanligt var första perioden ganska seg, 1-1 i paus, men efter det körde vi på. Slutresultatet blev 6-2. För egen del gick det skit, men vi vann, och det är väl huvudsaken.
Idag var det så dags för den muntliga delen av de nationella proven i svenska B. Egentligen skulle vi ju haft det förra veckan, men då var det som bekant en del snö i vägen... Precis innan lektionen var min puls onaturligt hög, och hjärtat låg nog nånstans mellan adamsäpplet och tungan. Men när det väl var min tur kändes det lugnt. Väldigt lugnt. Och det gick helt okej. Vi fick feedback innan lektionen var slut, och jag landade på ett VG+. Åtminstone tror jag det. Läraren hade först skrivit dit ett plus, sedan suddat ut det, för att sedan sätta ut ett plus med ett frågetecken efter. Det spelar ju ingen som helst roll när slutbetyget ska sättas, men det känns som lite mer status om man får ett plus. VG+ fick jag hursomhelst på bokrecensionen. Jag undrar hur stor skillnad det är mellan det där förbannade plustecknet och ett MVG-. I ett slutbetyg är ju skillnaden enorm!
Resten av kvällen ska jag bara slappa, och imorgon ska jag för en gångs skull vara hemma på distansdagen. Hemma och plugga, visst, men jag ska inte till skolan. Och det ska ni veta, det är ganska ovanligt.
Nu har försäljningen av polkagrisar dragit igång. Anledningen till denna försäljning är att jag, Agnes och Sara ska (måste) samla ihop pengar för att kunna åka till Norge. (Om vi inte finansierar resan själva vill säga). Resan är en viktig del i vårat projekt, så därför är polkagrisarna även dom förbannat viktiga. Men det ska nog gå. 400 polkagrisar är väl ingenting? Ganska många är dessutom redan sålda. Äh, det kommer gå lätt som en plätt. Eller också inte.
Hej svejs
Värdelös uppdatering - jag vill direkt be om ursäkt för längden på det kommande inlägget
Jag ska väl ge en kortare sammanfattning av de senaste dagarna.
Lördag: bortamatch i Östhammar. Laget skulle hämta upp mig i Edsbro, eftersom det ligger på vägen. Efter att ha väntat oroväckande länge börjar jag undra. Till slut kommer några lagkamrater och säger att Jockes bil har kraschat ihop just utanför Edsbro. Först hade han kommit försent till samlingen, glömt att tanka, och när han väl tankat åker han i tjugo minuter innan bilen säckar ihop. Braaaa Jocke! Krislösningen fick bli min pappa. Tur att vi bara hade kommit till Edsbro. Han hämtar upp oss som skulle åkt i Jockes bil och vi kommer till matchen 15 minuter innan den ska börja, kör en snabb uppvärmning och drar igång. Första perioden är, som väntat, förbannat seg och den slutar 1-1. Det var väl den första vi behövde för att komma igång - vi vinner andra med 5-0 och tredje med samma siffror. Till slut 11-1 alltså. Vi spelar grymt försvarsspel för tillfället - två insläppta de senaste två matcherna! I innebandy!! Det är mycket bra. För egen del blev det 2 mål, men visst borde jag gjort fler, jag bommade alldeles för många chanser.. Men aja, vi vann, det är det som räknas.
Inga olyckor på vägen hem, tack och lov.
På kvällen var det dags för käk och lagfest hos Nirre. Det var jävligt skoj, och sammanfattningsvis från festen: jag är usel på singstar. Jag förlorade mot Kalle, och han satt mest och mumlade. Men han hade väl kanske rätt tonläge, det verkar vara det skiten handlar om. För inte är det texten man ska kunna, nehej, bara man hamnar i rätt ton så.. Dålig förlorare? Nej, nej, bara lite frustrerad..
Efter att ha varit där ett tag skulle jag (tyvärr) åka därifrån. Från storstaden (hmmm?) Rimbo till Rö(v). Vi skulle ju fira Emelie och Erik. Det verkade som att jag hade missat det mesta, men dom fick mina gratulationer. Emelie verkade bli glad över sin present, och Erik blev nog, förhoppningsvis, nöjd med dikten jag gav honom. Åtminstone hoppas jag det..
Söndag: Emelies och Eriks egentliga födelsedag. Grattis :D Nu jävlar, nu är ni vuxna!
Dagen handlade mest om att plugga svenska. Det var tänkt att jag skulle ha muntligt nationellt prov på måndagen, men jag återkommer till det. Pluggade gjorde jag och skottade snö gjorde jag. Dagen tog slut rätt så fort, och det var väl lika bra.
Måndag: Dagen börjar med att jag hade försovit mig. Vaknade fem minuter innan jag vanligtvis brukar gå till bussen. Jag gjorde allt jag brukar göra på en halvtimme på tre minuter, och tänkte att jag skulle springa till bussen. När jag försökte öppna dörren, och det inte gick, förstod jag vad som hade hänt. Jag gick till andra dörren, och visst, jag fick min bekräftelse, typ en meter snö. Skolan var bara att glömma, så också det muntliga nationella. Alla bussar var inställda, och bor man där jag bor är man omänskligt beroende av bussarna. Inget att göra alltså.
Jo, en sak att göra - skotta snö. För det gjorde jag, och som jag gjorde det. Så mycket att jag fortfarande har ont i vänsterarmen (vänster, vänster?! Varför inte i höger också?!). Det var vad dagen handlade om.
Idag, tisdag: samma visa idag, inställda bussar och ännu mer snö. Dessutom strömavbrott när jag vaknade. Underbart. Tisdagar betyder distansdag för mig, så jag skulle inte missa några lektioner, men jag skulle lik förbannat ha utvecklingssamtal. Och trots att jag är 18 så ville pappa följa med. Tur då kanske, eftersom jag kunde åka med honom dit. Vi åkte halv elva, samtalet gick bra, jag hade redovisning för en lärare, gjorde nästan helt klart en bokrecension och åkte hem med bussen klockan 5. Eller nej, tjugo över fem. Den var rejält försenad, men hey, den gick ju iallafall!
Kom hem, käkade mat och nu sitter jag och väntar på att Villareal - Man United ska börja. Nu fattas det väl bara att det blir strömavbrott igen, så att jag inte får se mitt älskade United.. Eller att det kommer ännu mer snö, så att jag måste skotta..
Ingen träning idag, tack för det!
För det första: ursäkta för det alldeles för långa inlägget, men se det gärna som ett inlägg om dagen under den tiden jag varit inaktiv - då blir det faktiskt inte så långt :D
För det andra: The Killers nya album har nu kommit. Day & Age heter det. David mår utomordentligt bra.
Har inte riktigt hunnit lyssna på alla låtar, men en godbit har jag redan hittat.
Dagens låt: The Killers - This is Your Life
