David

Har precis kommit hem från ett föredrag (föredrag - jag?!) med Marcus Birro. Han är, tillsammans med Mats Olsson, mina absoluta favoriter inom journalistikens värld. Han är grym på alla sätt och vis, han skriver så förbannat bra, han är den mest socialt begåvade människan jag någonsin hört prata och, och han gillar fotboll. Gillar räcker förstås inte, han är nog en av få som hamnar under kategorin "fanatiker". Mitt fotbollsintresse ska inte ens nämnas i samma andetag som hans. Men ikväll handlade det inte om fotboll. Det handlade om alkoholism, och hur han för några år sedan kom ur sitt beroende. Det handlade samtidigt om mycket mer, det mesta var allvarliga saker, men trots de allvarliga ämnena så lyckades han få med förvånansvärt mycket humor. Värt att tillägga till min lista på saker jag gillar hos honom: han är förbannat rolig. Och att kunna förmedla de allvarliga ämnena på det sättet han gjorde, men även lätta upp stämningen med en sanslös humor, det är fanimej en egenskap som är ovärderlig.
Varför han kom till lilla Norrtälje kan man fråga sig, men alla som var där kan känna sig riktigt nöjda med att ha varit där. För jag är förbannat nöjd med att ha varit där. Det här kommer jag leva riktigt länge på. Om det nu skulle vara så att det finns någon i detta avlånga land som aldrig hört talas om denne man - läs något, lyssna på något, gör något, vadsomhelst, som involverar M. Birro!
Kvällens coolaste var ändå efteråt. Vi har precis kommit ut (irriterande nog har det kommit en masa snö under den korta tiden vi var inomhus), och vem kommer ut genom bakdörren, om inte Marcus himself. Han säger något som liknade (jag var inte speciellt fokuserad, jag var mest förbluffad. Shit, en av mina idoler sa ju faktiskt något som var riktat mot just mig och min familj) "tack för ikväll", och min käre pappa säger något tillbaka, jag minns inte vad. Men det jag vill säga med det här: Pappa fick sista ordet. Min pappa fick sista ordet med Marcus Birro!!

Det, mina vänner, det är coolt.
Som grädde på moset hittade jag alldeles nyss en underbar akustisk version av Mr. Brightside på den underbara, och väldigt användbara, hemsidan YouTube.
Dagens låt: The Killers - Mr. Brightside (Acoustic)

Märkte nyss att mitt senaste inlägg var inlägg nummer 100, och det måste innebära en viss status i den här gigantiska bloggvärlden. Visst, alla ni "aktiva" bloggare når upp till 100 i veckan, men jag fokuserar väl helt enkelt på lite längre inlägg mer sällan, istället för två korta i timmen.
Helgen är avklarad. Nätterna kändes långa, matcherna kändes längre. Det gick trögt att jobba, och matcherna. Ja, det enda jag kommenterar därifrån är att det inte gick speciellt bra. Första matchen gick det inte alls, och vi förlorade. Andra matchen gick väldigt knappt, där vann vi.
Fortsättningsvis får jag försöka undvika jobb och match(er) samma helg.
När jag kom hem från matchen igår, vilket blev runt nio, fanns det bara en sak att göra - plugga till psykologiprovet, som var idag. Psykologi är ett mycket roligt ämne (jag skriver detta med ironi i tankarna) som det alltid är roligt att plugga till (återigen, ironin som talar). Jag hade ju av olika skäl inte speciellt mycket tid till att plugga i helgen, så all fokus riktades till igår kväll. Innan hade jag bara pluggat lite löst några kvällar förra veckan.. Och jag var ganska så trött igår kväll. Därför fastnade inte speciellt mycket i mitt huvud.
Jag kan väl säga att det märktes på provet. Eller så hade jag helt enkelt pluggat på fel saker. En del träffade jag rätt på, men på flera av de större frågorna skrev jag mest bara ner sånt som dök upp i mitt huvud som jag vet att jag hade läst i boken. Om det handlade om just det som frågan frågade om är jag inte så säker på..
Jag fick iallafall ett härligt besked på i-valet imorse, jag får mvg i målspel. Med tanke på att idrott är det roligaste (det enda roliga..?) i skolan, så var det absolut det jag siktade på. 
Just när jag kände att det skulle vara lugnt i skolan ett tag framöver, så kom jag idag underfund med att så verkligen inte är fallet. Och märkligt nog så är allt inom svenskan. Bokrecension, en gigantisk (kan jag säga innan jag ens har börjat med den) rapport som ska in innan jul och muntligt nationellt prov om en vecka. Så resten av kvällen ska jag tillbringa tillsammans med "Förvandlingen", av Franz Kafka. Och förmodligen även morgondagens distansdag.
Dessutom börjar period två på onsdag, och med den två kurser som verkar vara minst sagt tunga - rättskunskap och geografi B.
Nu ska Erik få lite plats i min blogg. Han är en rätt så poetisk pojke. Så när jag fyllde 18 bestämde han sig för att skriva en dikt till mig. En dikt som var förbannat genial. Så genial att en i klassen faktiskt började gråta när han läste upp den. Jag vet hur era tankar går nu - "oj då, en kille som skriver en dikt till en annan kille", och visst, det gjorde han. Men det var en vänskaplig dikt, och inget annat. Eller Erik, är det något du vill berätta för mig? Gör det isåfall inte här, ta det lite mer privat..
Det jag skulle komma fram till är att samme Erik fyller 18 på söndag. Och visst fan känner jag mig skyldig till att skriva en dikt till honom. Inte lika bra, sjävklart inte, men åtminstone en dikt. Som en vänskaplig gest liksom.
Eller, kanske blir den så bra att Kafka himself ler i sin grav. Han var kanske ingen poet, men likt förbannat en sjuhelsikes författare.
Dagens låt: Neverstore - Hold On
Adiós

Finns det något mer förjävligt än att ett inlägg man är förbannat nöjd med bara försvinner?! Skit. Får väl ta och försöka återberätta så gott det går.
Första skolveckan efter lovet avklarad. Den har gått smidigt och bland annat innehållit två redovisningar. Sam c i onsdags, gick helt okej, och psykologi igår, gick över förväntan. Efter skolan igår gick jag, tillsammans med Ibbe och Erik, ner på stan för att äta mat. Efter det bar det av till Emelies place i Rö. Äntligen fick jag bekräftelse på att det faktiskt finns platser i det här landet som är mindre civiliserade än Edsbro, där jag bor. Kvällen var väldans rolig, med helskönt sällskap och hyfsad film. Vi blev där rätt så länge men till slut fick det vara nog. Emelies mamma var snäll och gav oss skjuts till bussen - något jag inte rekommenderar är att åka stockholmsbussen på natten. Speciellt inte en fredagsnatt. När vi gick på bussen möttes vi av en förjävlig syn. En kille sitter längst fram med benet utsträckt så pass mycket att det knappt går att ta sig förbi, med en papperskorg i famnen och nån slags sörja på axeln som det inte var speciellt svårt att gissa vad det var för slags sörja. Och den här snubben var vi alltså tvungna att ta oss förbi. Vi klättrade förbi. Klättrade. Vi fick helt enkelt agera smidigt. När sen killen hade vaknat till och skulle gå av bussen fick man panik, eftersom jag satt ytterst. Jag lutade mig in mot Erik så mycket jag bara kunde, och jag klarade mig. Inte skulle han få kladda ner mig inte, nehej!
Men kvällen var som sagt bra, tack för det everybody.
Jag har nyss varit ute på en relativt lång löprunda, och det märktes att min fysiska form inte är på topp ännu, även om det gick helt okej. Som tur är har jag många månader kvar innan Dagen D är kommen.
Imorgon ska alla pappor firas, och det firar jag och min familj med att åka till farfar och farmor. Två pappor i ett och samma firande alltså. Dessutom har jag match. Hemmamatch, tack och lov. Hur den kommer gå har jag ingen aning om, just nu känns det som att jag knappt kan springa och hålla koll på klubba och boll samtidigt. De senaste träningarna har gått extremt dåligt, och jag förstår knappt inte ens varför jag blev uttagen. Men det ska jag väl kanske inte ifrågasätta, det är väl bara att tuta och köra.
Jag har länge funderat på att jag ska (måste) fixa en ny design. Men - vet jag hur man gör? Nej. Har jag ens en aning om hur man gör? Nej, inte en susning. Så vi får se hur det går med den saken..

Dagens låt: Mando Diao - Kingdom & Glory. Man kan bara älska gitarren i den här låten, och allt annat också för den delen.
Hej svejs

Annexet, 3/11-08. Entertainer: Gavin DeGraw.
Igår var alltså platsen för mig Annexet i Stockholm. Jag var där med min lilla storasyster, och många många andra. Underhållningen var grym, Gavin var grym, hans band var grymt, publiken var grym och stämningen blev därför också grym. Det hade gått alltför länge sedan jag senast var på konsert, så det här var verkligen på tiden. Och vilken konsert sen! Shit! Killen som agerade förband var smått fantastisk (vad han hette uppfattade jag inte helt, att jag hörde namnet Jack hjälper mig inte så mycket, det är ett ganska vanligt namn för en amerikan, men fullständigt namn återkommer jag med, var så säkra), och Gavin. Ahh, Gavin. Killen är kungen av livemusik. Det var andra gången jag såg honom, och jag trodde att förra gången skulle vara oslagbar. Så kommer han till landet som kallas Sverige (varför?) en andra gång, och knäcker den senaste konserten totalt. Han var helt sanslös. Min bild av artister kan ibland bli en aning misshandlad om jag hör ett liveframträdande som är kasst (så kräsen är jag tack och lov inte jämt), men Gavin alltså. Snubben är, återigen, helt sanslös när det handlar om att uppträda live. OCH - han har humor. Under en låt (som handlade om "young love") kastas något från publiken upp på scenen. När han sjungit klart låten tittar han vad som kastats upp, och visar upp det för publiken. En BH. Han tittar ut mot dom står närmast scenen (förmodligen tjejer då, med tanke på  vad som kastades upp), säger typ "So this is what you're thinking of when I'm singing about young love", skrattar lite smått och fortsätter sjunga. Det var faktiskt rätt så kul..
Skulle jag vara en sån där nisse som skriver om konserter i tidningar skulle jag ge denna en sexa. På en skala 1-5.
Nu måste jag se till så att det inte dröjer lika länge till nästa.. Jag funderar på att starta ett projekt. Namnet har jag redan klart - "Bring The Killers to Sweden". Någon gång under mitt ynkliga liv ska jag se det bandet live! Om dom inte kommer till Sverige, ja då åker jag väl till landet i väst och ser dom där.
Nu när konserten är borta har jag egentligen inget att se fram emot. Eller vad sägs som redovisning i sam C imorgon, uppsats i engelska C på torsdag och redovisning i psykologi på fredag? Nej du Gavin, kom gärna tillbaka till helgen...
Dagens låt: Gavin "Mr. Entertainer" DeGraw - Belief

När en svensk film får godkänt av mig, som tycker att Kopps och Mikael Persbrandt är det enda svenska som går att titta på, så är den bra. Jag som hade gett upp hoppet om svensk films framtid - så kommer den här rullen.
Så man förstår helt klart varför filmen har vunnit flera internationella priser.

Kanske hamnar jag på bloggen igen....

Adiós

... Så heter han (förutsatt att det är en han) Fredrik Wikingson eller Filip Hammar. Jag, som inte har någon direkt åsikt om Guds vara eller icke vara, ser åtminstone dessa herrar som mina gudar. Jag tror nog inte att jag tidigare har hyllat dom i nåt av mina tidigare inlägg, så jag tyckte det var dags. Nu ska jag förklara vad som är så roligt med dessa två. Allt. När jag säger allt så menar jag verkligen allt. Säger någon av dom "hej" är det roligt. Till och med när de pratar om allvarliga saker så är det roligt. Jag tror nog att när det handlar om dom här två så älskar man eller hatar man. Jag har väl varit ganska tydlig med var jag står. Blir jag någonsin vuxen (hoppas, hoppas) så vill jag bli som dom. Dom spelar visserligen i en helt annan liga, dom är untouchable, men om jag bara kommer i närheten så blir jag nöjd.  Förmodligen omöjligt det också..  
Anledningen till att jag kom att tänka på dom just nu var Kristallgalan (visst hette det väl så?). Nej vänta, Kristallen, så hette det. Jag tittade bara sista timmen, men jag började titta lagom till att "Årets humorprogram" skulle koras. Jag var säker på att 100 Höjdare (ett av Filip & Fredriks program) skulle vinna, självklart på grund av att jag anser att dom är extremt humoristiska. Vann dom? Nej. Blev jag förbannd? Ja. Vilka vann? Nåt program från SVT som jag knappt hade hört talas om. Jag antar att det där förbannade, oj förlåt, det där underbara programmet var roligt, men lika roligt som F & F? Aldrig. Det kan jag alltså svara på utan att ens ha sett programmet. F & F skulle ha vunnit. Jag känner att jag börjar bli aggressiv i mitt skrivande, så det är bäst att jag släpper det här ämnet.
Distansdag imorgon, vilket är mycket skönt. Men, jag har en hel del att göra.
Nu ger mina ögon snart upp, godnatt,
Adiós