Ensam kvar
Men som sagt, jag är glad för din skull, och Norrtälje är ju faktiskt bara en halvtimme härifrån.
Och hey, jag snor hennes rum, och därmed får jag byta till ett större, bättre och mer bekvämt. Så visst fan finns det fördelar med att hon lämnar huset!
I don't like this at all
- Att jag aldrig mer vill vara i skolan en lördag.
- Att jag aldrig mer vill gå upp halv sju en lördag.
- Att man får förbannat ont i nacken av att skriva prov en hel dag.
- Att engelsk läsförståelse tydligen är lättare än svensk.
- Att matte tydligen är lättare än svensk läsförståelse. Matte!
- Att Emelie har ett hus, ett stort hus, fullt av utmärkta gömställen.
- Att trötthet lockar fram roligare beteenden hos folk än vad alkohol vanligtvis gör.
- Att det faktiskt går att besegra Erik på NHL.
- Att världen i fredags fick skåda det snyggaste och mest orimliga målet på FIFA som någonsin gjorts. Vilken upplaga det var? FIFA 94. Femton år gammalt alltså. Klockrent.
- Att asiatisk film faktiskt kan vara rolig.
- Att Sara tydligen gillar att slå mig ansiktet.
- Det mest övertrötta beteendet någonsin (Ibbe).
- Att Pelle har en grymt bra musiksmak. White Lies är det senaste bandet han tipsat om. Och jag gillar det skarpt.
- Att söndagar är de mest meningslösa dagarna.
- Att världen försökte rädda världen genom att släcka några lampor. Världen hoppades tydligen att man skulle kunna uppmärksamma "makthavarna" på att världen håller på att gå åt helvete. Som att man inte vet det...
- Att motion+motion+motion under en och samma dag sliter på kroppen.
- Att 0-0 mot Portugal i Portugal är förbannat bra.
- Att det för tillfället är ganska lugnt i skolan. Bortsett från det där äckliga provet i sam C om en vecka.
- Att jag har skrivit "att" 29 gånger i ett och samma inlägg.
- Att jag faktiskt räknade hur många "att" jag har skrivit i ett och samma inlägg.
Adiós
Att
:D
Oh lady could you ever be true?
Veckorna går ju helt sanslöst fort. Stina satt och räknade idag och efter oroväckande lång tid (?) kom hon fram till att det är tio veckor kvar till fucking studenten. Tio veckor liksom. Eller som Pernilla sa inför den här terminen: "Vi har nu 1/26 kvar av skolan". Det är sjukt vad fort tiden går. Jag gillart. Men samtidigt inte. Skolan kan ibland faktiskt vara härlig att vistas i. Ja, jag skrev just det där.
Under veckan har jag känt mig riktigt duktig. Jag tränade rejält i lördags, med löpning och konditionscykel, och sedan dess har jag sprungit tre gånger och genomfört två fyspass. Och alldeles strax ska jag hoppa på bussen till Rimbo för att träna innebandy. Känner mig riktigt pigg för tillfället. (Boden är självklart anledningen till denna plötsliga träningsexplosion).
Rimbo ja, just det. Deras handbollsdamer har gått upp i Elitserien. Elitserien för h*lvete! Rimbo!!! Tycker det är så förbannat coolt. Rimbo i Elitserien, ja jävlar. Man kan ju bara säga grattis. (Speciellt till Ronya, eftersom hon är den enda jag känner....). Men hey, en från Edsbro spelar i laget också. Jag visste väl att någon till slut skulle sätta Edsbro på kartan!
Annars då? Jovars. Saker och ting rullar på. Skolan likaså. Debatt imorgon, och det känns väl rätt så lugnt. Lördag däremot. Lördag, just precis. Lördag, klockan 8.20 för att vara exakt. Högskoleprov är vad det handlar om. Men tjugo över åtta?! Dessutom håller det på till fyra. Det är ju bara onödigt länge. Kanske till och med omänskligt.
Förhoppningsvis ska något styras upp på lördagskvällen. Då har man iallafall något att se fram emot när man sitter där de, vad blir det? hundra timmarna.
Jag kan direkt säga att jag inte kommer ge bloggen någon uppmärksamhet de närmaste dagarna, jag kommer nämligen inte vara hemma. Men sen så, sen jävlar ska det uppdateras!
Ehh, joo just det...
Dagens låt: Timo Räisänen - Creep
Adiós
She plays the drums, I'm on tambourine
När jag kom hem fick jag reda på att jag inte ska vara med på säsongens sista match på söndag, och just nu känner jag "skit samma". Innebandy är ändå tråkigt för tillfället. Och skit går det också. Men okej, sista matchen hade kanske varit kul att spela. Tur att jag inte ska spela nåt mer. Just precis, innebandy suger mycket hårt just nu och det går dåligt, därav den extremt negativa inställningen.
När jag kom hem låg det också ett stort brunt kuvert på min säng, med feta bokstäver på: "Pliktverket". Jag har blivit kallad till någon slags "informationshelg" i mitten av maj, och nu jävlar, nu känns det som att det faktiskt är nära. Nu är det mars, alltså snart maj, och efter maj är det inte långt kvar till juli.
Just nu vill jag lämna all denna negativitet hemma i Edsbro, ta studenten, se The Killers och, jo, tror det eller ej, åka till Boden.
Dock är jag inte alltför sugen på den där tågresan på 13-14 timmar. Enkel resa...
Även om jag är ganska positivt inställd till den där helgen så betyder den att jag måste träna, träna, träna tills dess, eftersom det där kommer vara några slags fystest. Men nu när vädret går mot vår så är det så mycket lättare att snöra på sig skorna och dra sig ut och springa.
Och så var det den här tanken. Det som tanken är inriktad på har tydligen bestämt sig för att åka på en liten mini-semester. Vad tycker jag om det? Blandade känslor. Bra, men ändå inte.
Men kanske kan ju fokusera lite mer på "rätt saker". Tills den där semestern är över...
Bra musik får en att må bra. Bra musik är som medicin. Mår man dåligt - lyssna på bra musik. Är man ledsen - lyssna på bra musik. Har du inget att göra - lyssna på bra musik. Har du något att göra - lyssna på bra musik ändå. Bra musik för mig är just nu Johnossi. Två svenska herrar som för tillfället förgyller min vardag.
Dagens låt: Johnossi - Glory Days to Come
Den här bloggen är helt klart inne i en formsvacka.
Ska försöka bättra mig.
Adiós
Det gör ont att veta, men lika ont att undra
Nu är det avklarat, och jag blickar framåt. Framåt mot påsklovet.
Men just det. Innan påsklovet är det sam B. Och sam C. Och engelska C. Och debatter. Och historia. Och.... Ja, skolan tar som vanligt en del plats. Men som vanligt - inte en chans att bloggande är en prioritet. Det här inlägget kom till för att jag kände att jag för en gångs skull faktiskt hade tid att skriva ett. Eller hade jag tid...?
Fasen, jag har i princip gnällt på skolan i alla mina senaste inlägg. Nog med det.
Vill ni veta vad jag först hade tänkt att prata om i mitt muntliga anförande? Därför är läxor bra...
Tur att matlådan kom in och styrde upp saker och ting...
Jaha, så har den här förbannade tanken bestämt sig för att återigen ta upp mitt fokus. Både i skolan och på min fritid. Och ibland även när jag sover. Den är, som jag redan sagt, till viss del mycket behaglig, men för fan, eftersom jag vet att tanken är orealistisk så vill jag egentligen bara att den ska försvinna. Och typ gömma sig nånstans.
De senaste dagarna har jag lyssnat på grym musik, i form av Johnossi. Vissa låtar är helt sagolika.
Adiós
I wish I lived in Graceland, but I only had one day
Vet egentligen inte vad jag ville med det här inlägget...
Men nu är jag ju ändå här.
Under fredagskvällen var jag bara hemma. Och det var så in i h*lvetes skönt.
Dagen har bestått av en fucking fotbollsmatch jag inte nämner mer än det jag nyss skrev. Dagen har också bestått av städning. Och filande på det muntliga anförandet. Onsdag är Dagen med stort D. Onsdag är dagen då jag ska övertyga min klass om att man ska ha matlåda istället för lunch.
Min lärare säger att hon struntar i vad man har för ämne och att hon endast tittar på tekniken.
Hoppas att det stämmer....
Jag måste på nytt välja ut Graceland som dagens låt. Youtube-klippet vägrar att fungera, därför går det inte att länka. Eller lägga in klippet här (haha, som att jag skulle klara av det!!). Skit samma.
Vissa låtar är unika. Hur mycket man än lyssnar på dem tröttnar man aldrig. Graceland är en sån låt (trots att bandet, Kashmir, är från Danmark........)
Adiós
Brother 'cause it hurts sometimes
Då är det ju för bedrövligt, om man faktiskt längtar efter att få åka 100 mil upp i landet. Men visst finns det saker man inte vill lämna också. Nä, nu börjar jag tänka på det här också, Boden hit och Boden dit. Det är ju för fasen flera månader kvar. Som de flesta i min klass skulle säga: "Lugn nu David". Ordet "lugn" har använts flitigt under veckan i SP06B, så flitigt att det har lett till irritation hos vissa. Det har blivit den nya grejen inom SP06B. Ja, vissa säger att det är något fel på vår klass....
Och de har väl förmodligen rätt....
Den här kvällen har ju bara försvunnit. Det är i och för sig mycket bra. Man United - Inter är ju förbannat nära nu. Trevliga MSN-konversationer och musik får verkligen tiden att flyga iväg. I det här fallet var det alltså mycket bra, även om jag hade behövt plugga...
Äh, det gör jag efter matchen.
Jomen visst
Dagens låt: The Killers - Tidal Wave
Adiós
Glory Glory....
Jag har inte.....
Eller gör jag det förresten? Lever zombies? För det är som en zombie jag känner mig. Trött och degig.
Vi har för tillfället omänskligt (just därför känner jag mig kanske som en zombie...?) mycket att göra i skolan, och hela tiden när jag inte tror att det kan bli värre så kommer en ny vecka, och proven, inlämningarna och redovisningarna kommer som en tsunami mot lilla mig. Jag har för första gången i mitt liv inte lämnat in ett arbete i tid, och därmed fått en så kallad "rest", men jag bryr mig inte särskilt mycket om det, eftersom det var 2 av 23 i klassen som faktiskt lyckades lämna in skiten i tid. Hur de gjorde vet jag inte. Men jag vet i alla fall vad dom gjorde på sportlovet. 28 feta, tunga, dryga, jobbiga instuderingsfrågor i religion låter kanske inte så fett, tungt, drygt och jobbigt, men det kan jag säga, att det är det. Jag har fem-sex kvar, och det känns som att det kommer ta minst en vecka att göra dessa. Det är den värsta uppgiften någonsin, alla kategorier.
Ytterligare en sak som gör mig irriterad är att min lärare i rättskunskap inte hittar mitt prov jag gjorde förra veckan. Jag tror att det gick bra på provet, och bara därför kommer jag väl få göra om det, för att läraren har slarvat bort det. Och man undrar varför motivationen försvinner...
Annars går det väl bra, även om det är så förbannat mycket att göra.
Nej, nu ska jag väl plugga. Redovisning i engelska imorgon, och för tillfället känner jag mig som en.... som en... ja, som nån som är värdelös på att prata engelska... Därför kan det väl kanske vara bra att jag pratar lite nu... För mig själv... I min ensamhet... Med mig själv......
Okej, jag vet inte vad jag skriver för tillfället (det var länge sedan jag skrev ett så spårat inlägg, men det blir lätt så med aggressioner i kroppen...), men jag ska plugga engelska, och sen ska jag njuta lite framför tv:n. Inte titta på "nåt sånt", nej, men Man United. Det kommer nog få mig tillbaka på spåret.
Hej svejs
Glory Glory Man United... Tjalalalalalalala
Östersjön, nu får du lite välbehövlig vila
Kameror ja, det kändes som att alla hade minst fyra stycken med sig, och det finns galet många bilder på Ansiktsbok.
Men hörnini, mina underbart sköna klasskamrater (och alla andra som var i min närhet under turen till Åbo) - det här kommer jag leva länge på.
Snart är det påsklov, och vi har redan bestämt vad vi ska göra då.....
Varning
I natt kommer ungdomarna från Roden vara Östersjöns härskare och härskarinnor.
Over and out.
The world has gone insane
Skolan är anledningen till att jag inte skrivit nåt den senaste veckan. För första gången på mycket länge har jag känt att jag inte haft någon fritid alls. Det har varit träning, plugg, plugg, plugg och träning flera kvällar i rad. Men nu är det fredag, och efter fredag kommer helg. Och efter helg kommer sportlov. Jag älskar lov.
Jag har bestämt mig för att göra det plugg som behöver göras så tidigt som möjligt under dessa lovdagar, jag vet, det inställningen har man alltid, men "den här gången ska jag faktiskt göra så.... bla bla bla...". Vi har nämligen 28 (28!!) minst sagt tunga instuderingsfrågor i religion som ska in första dagen efter lovet. Schysst. Verkligen, tack för det.
Gårdagen var mycket rolig. Åtminstone i skolan. Jag, Pörni, Erik, Emelie och Sara är en giftig grupp av roliga och uppfinningsrika hjärnor. Vi satt i ett av korridorens alla grupprum, med glasfönster ut mot korridoren, och psykade de som gick förbi. Först stirrade vi bara, vi drev nästan Stina till tårar, men sen tog vi saker och ting ett steg längre. Vi skrev en lapp "titta upp" och satte i fönstret. Samtidigt som vi stirrade. Det fanns självklart inget "där uppe", men att se allas osäkra miner var oslagbart. Vi drev till och med en elev (för hans egen skull nämner jag inte hans namn, det skulle kunna knäcka honom igen) till vansinne. Man kan resonera som så att vi är förbannat tråkiga eller... Hmm.. Låt oss säga "nyskapande". Vi kallar oss ju själva genier, självklart. Om ni hade sett alla de osäkra, ja nästan gråtfärdiga, eleverna hade ni förstått varför vi anser att vi hör hemma i samma grupp av människor som Einstein, Newton etc.
Dessutom busringde vi. Många samtal. Pörni och jag skötte främst snacket, och vi hade förbannat kul. Vi vet hur vi ska underhålla oss själva, vi i SP06B.
En av höjdpunkterna, hämtad från Pernillas blogg.
Pernilla: (med dalmålsdialekt): "Grattis du har vunnit 7 miljoner på V75"
Hertzie: "Men ååååh va kul! Jag som inte ens spelar på hästar!" (Hon fattade direkt att vi drev).
Hertzie spelade med mycket bra. Det gör ju det hela så mycket roligare.
Samtidigt kan jag passa på att hämta ett citat från den grymma Pernilla:
"Ja, min klass kan inte förklaras i ord. Det är bara att titta och beundra. Åren med dessa människor har varit de bästa i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma dem."
Ja, jag kan väl bara hålla med, som jag redan sagt - den här klassen står helt enkelt i en klass för sig.
På onsdag får alla hålla sig undan, då åker halva SP06B på kryssning.
Träningen på kvällen var inte lika rolig. Precis när min förkylning verkade ha försvunnit så kom nästa fucking smäll. Innebandy är en mycket brutal (?) sport, och jag fick en armbåge i bröstet. Ingen liten dutt, utan en smäll. Inget fult eller så, men ändå. Det var en sån där smäll när det typ blir svart framför ögonen, och så landar man på golvet utan att man vet hur man kom dit. Ehh, typ så... Det obehagliga var att jag inte tappade luften, jag fick bara extremt jävla ont i bröstet. Jag är orolig för att nåt revben fick smällen, eftersom jag fortfarande har ont, och varje djupt andetag i princip är en ansträngning. Jag sitter, med skräck, och väntar på att jag ska nysa...
Vänta, "glasfönster"? Bra där David....
Imorgon ska jag fira farfars födelsedag. Det kommer som alltid bli trevligt. Min släkt betyder så in i h*lvete mycket. Utan er vet jag inte vad jag skulle ta mig till.
Dagens låt: Timo Räisänen - Fear No Darkness
Adiós
These changes ain't changing me
Resan var dock dålig på två punkter:
- Jag drog på mig en dunderförkylning (kanske inte så konstigt, med tanke på att vi gick sammanlagt 3-3,5 mil under i extrem fucking kyla under dessa dagar). Men äntligen när jag kände mig hyfsat frisk så drar jag på mig det här. Jag vette fan när jag ska kunna ta tag i träningen på allvar om det ska fortsätta så här... Dessutom missade jag derbyt mot Hallsta idag på grund av den här förbannade halsen. Jag är trött på att inte känna mig frisk. Dessutom har jag ont i foten... Märkligt nog gör det ont när jag går, men inte när jag springer. Nä, fy för fysik, det är ju bara knas med kroppen!
- Vi delade rum med den äckligaste människan jag någonsin träffat. Med äcklig menar jag alla möjliga sorters definitioner som finns för ordet "äcklig". Så äcklig var hon.
Och ja, man delade rum med okända människor på stället vi bodde. För övrigt var det en utmärkt plats att bo på.
Sällan har det varit så skönt att sova i sin egen säng som det var när jag kom hem i torsdags natt. Nej, nu ska jag stanna i Sverige ett tag. Men Norge kommer jag garanterat besöka igen.
Det finns mycket mer att berätta om resan, men jag släpper det för nu. Återkommer säkert senare med ytterligare kommentarer.
Tre av mina klasskompisar har fanimej den bästa projektidén i år. Under hela skolåret har de förberett en konsert, där alla intäkter ska gå till de hemlösa i Norrtälje. Idén är ju helt jävla grym! Igår kväll var tidpunkten för konserten. Och fyfan vad bra det var. Jag är så sjukt imponerad av mina kära klasskompisar Emelie, Sara och Simon. Vad har vi gjort liksom? Jo, vi har intervjuat politiker i Norge. Hrmm...
Banden som spelade var främst lokala band från trakterna runt omkring Norrtälje, och jag har nu stiftat bekantskap med Joseph Dies (grymt bra, sångaren skulle kunna bli min nya idol) och Shotgun Crackers (som jag visserligen hört förut, men inte live, och det mesta blir bättre live - och så var även fallet med Shotgun C.). Kvällen var mycket bra, och jag fick åtminstone tre nya idoler igår kväll: Emelie Sundin, Sara Nilsson och Simon Håkansson. Numera kan jag känna mig ännu mer nöjd med att gå i klassen SP06B.
Den här klassen står helt enkelt i en klass för sig.
Imorgon, söndag, ska jag plugga. Och plugga. Och plugga. Och titta på fotboll. Nu har jag inte sett Man United spela på en vecka, och jag känner att mitt beroende måste dämpas.
Man U har inte släppt in mål på 13 matcher. 13 matcher!!! 13!! Det är sjukt lång tid, det förstår även den som inte är det minsta intresserad av fotboll.
Dagens låt: Shotgun Crackers - Blood Tears and Dreams
Adiós
Lets dance in style, lets dance for a while
Att dricka kvällen före match är inget man ska göra, jag vet, men jag struntade väl nästan i det, på grund av den där förbannade anledningen. Jag drack inte mycket, det ska kanske tilläggas. Men med facit i hand, så här hemkommen från bortamatchen i Österbybruk (drygt lång bilresa), så är det kanske nåt man borde göra oftare. För jävlar vad bra det gick! Seger med 8-3 och 3 mål + 1 assist. Vette fan när jag gjorde fyra poäng i en och samma match senast. Övrigt om matchen: vi var bara 10 man, vilket betydde mycket spela, men också mycket ansträngande. Domarna var så in i helvete dåliga. Motståndarna var så in i helvete griniga. Det funkar faktiskt att filma en aning ibland - jag fick en lätt liten armbåge i ansiktet, men la mig ner på marken som om jag fått några tänder utslagna. Motståndaren fick fem minuters utvisning och vi gjorde mål. Innebandy är en mycket brutal (?) sport.
Kanske gick det så bra för att jag tog ut mina aggressioner från gårdagskvällen på planen...
Match igen imorgon, och kanske är det bäst att vara lite arg då också. Inga problem skulle jag tro, de här besvikna aggressionerna (märklig formulering?) kommer sitta kvar länge. Fan också
Satan i gatan, på måndag åker jag till Oslo. Sara har brutit armen och ska därför inte åka med. Mycket tråkigt. Verkligen jättetråkigt. Fan, varför skulle hon bryta armen just nu?! Dåligt planerat Sara! Det blir alltså bara jag och Agnes (inte syssling-Agnes som jag redan nämnt, utan en av mina allra bästa vänner...). När det handlar om bara oss två kan det ofta vara svårt att vara seriös, men när vi sitter där framför de norska politikerna för intervjuer så kommer det nog vara ganska lätt att vara seriös.
Jag är lite orolig över att jag ännu inte är det minsta nervös inför resan...
Det enda jag är nervös över just nu är hur f*n jag ska hinna med allt i skolan. Prov i rättskunskap på måndag, inlämning av fördjupning på torsdag och prov + redovisning på fredag. Jag kommer hem från Norge sent på torsdag kväll. Jag vet ju iallafall vad jag ska göra på tågresorna... Provet på måndag skjuter jag upp till nästa måndag, något jag helst ville slippa, eftersom vi har massa annat skit den veckan. Och dessutom vill jag inte ha ännu en helg bestående av plugg... Men så måste det ju bli.
Snart, snart är det sportlov.
Datorn följer med till grannlandet i väst, men jag är tveksam till om jag kommer hinna skriva nån blogg. Annars hörs vi väl helt enkelt om en vecka.
Adiós
Edsbro VS. Svanberga, rond 1
Min själ mår bra efter långhelger. Vi hade ledigt från skolan i torsdags och fredags, vilket betydde fyra lediga dagar. Långhelgens höjdpunkt: lördags kväll. Jag, Sara S, Erik, Pernilla (just precis, vi är vänner in real life, kriget stannar på bloggen) och Emelie käkade mat på Ett glas, och det var den trevligaste middagen på mycket länge. Man kan skratta med dessa underbara människor, och om det stämmer att "ett gott skratt förlänger livet" så kommer jag leva lääääänge. Man mår helt enkelt grymt bra när man är omgiven av såna människor.
Efter att vi ätit klart lämnade Emelie oss och vi andra drog vidare till pubhörnet. Vi drack mjölkdrink, min laktoskänsliga mage fick sig en utmaning, innan Erik dumpade oss och vi lämnade det ena suparstället för ett annat. Nu var det alltså bara jag, Sara och Pörni kvar, men vi lyckades underhålla varandra ändå.
Tack för den kvällen hörnini.
I söndags (för ovanlighetens skull med ett dunkande huvud "dagen efter") gjorde jag väldigt lite. Det enda vettiga var att spela match. Bortamatch i Uppsala klockan 7 en söndagskväll är inte speciellt kul. Och inte blir det roligare av att man förlorar...
Vanlig skoldag idag, vi fick resultatet från provet i filosofi, och står min lärare fast vid det hon sa - att jag skulle få VG i kursen om jag fick det på provet - så har jag ett VG i filosofi. Det enda värt att nämna från resten av skoldagen var svenskalektionen där det var dags för den första debatten. Mycket underhållande.
Nu till min första diss mot Svanberga, och därmed indirekt mot Pernilla. Svanberga är byn Pernilla bor i. För kom ihåg Pörni, på bloggen är det krig. Trots att jag nyss sagt att jag spenderade en väldigt trevlig kväll tillsammans med dig... Men strunt samma!...
Svanberga var det ja. Svanberga är för många bara en ful och betydelselös prick på den annars så fina Sverige-kartan (om ens en prick...), och jag ställer mig stolt till den skaran som tycker så. Det är liksom bara något man passerar när man åker mellan Norrtälje och Edsbro/Hallstavik. Edsbro (min stad) däremot, Edsbro är ett riktigt bra ställe att bo på. Ett ställe som är lika med status. Det finns flera saker som visar att Svanberga är ett mer meningslöst ställe att bo på än Edsbro.
- Vi har en rondell. När rondellen i Edsbro byggdes var det en revolution som ekade i hela Roslagen. Var finns "Svanbergarondellen", Pernilla?
- Edsbro har en affär (- och en mack!!). Affären i Svanberga stängdes, inte sant Pernilla? Varför den stängdes? Förmodligen var det för få som handlade.
- Edsbro har flera fotbollslag (a-laget låg för många år sen i division 1!!), för många åldrar, och dessutom en av Roslagens finaste fotbollsplaner. Hur går det sportsligt för Svanberga?
- Edsbro ligger "mitt i smeten" - vi har hyfsat nära till Stockholm, Uppsala, Norrtälje och Rimbo (att ha nära till Rimbo är visserligen inget att vara stolt över, men ändå). På den punkten är Svanberga en mer avlägsen plats än Edsbro.
- Edsbro är så stort att det finns förorter. Smara, Sättraby, Dumran osv osv. Svanberga är bara Svanberga.
- Edsbro har en kyrka. En väldigt fin sådan. Svanberga-borna måste lämna Svanberga om de vill gå i kyrkan.
- Antalet invånare är med all säkerhet större i Edsbro. Vi har 1500, hur många har ni?
Har ni aldrig hört talas om Svanberga, ger jag er här en synonymordbok.
Svanberga (finns i ordboken under rubriken "platser du aldrig har hört talas om")
- Gettot
- Helvetet
- Platsen som inte får nämnas vid namn
- Ingenmansland
- Död zon
- Mordor
- Som fågelskit på kartan
Synonymer för Edsbro
- Himmelriket
- Storstad
- Staden som aldrig sover
- Fylke
- Kan på kartor jämföras med New York och London
För att fullbora min första attack mot Pernilla så tar jag fram ett citat från i lördags. Man kan tycka att det är fult att använda sig av något som någon har sagt i berusat tillstånd - men i krig är det mesta tillåtet.
Det var som sagt i lördags kväll, efter ett x antal drinkar, som Pörni levererade ett citat som från och med den stunden blev odödligt.
"Kommer vi vara vakna innan vi går och lägger oss?"
Pernilla, 00.21.
Adiós
Välkommen Pernilla
Jaha, Sara har fått förstärkning. Pernilla är en tjej som ska respekteras, helt klart, och min respekt har hon. Åtminstone tills nu. På sin blogg har hon nu publicerat en bild som jag ogillar på många sätt. Orsak 1: hon kallar mig "goblin". Orsak 2: på bilden har jag tandställning. Orsak 3: bilden är märklig på något sätt, eftersom jag ser ut som en asiat. (Alla som är med på just det där kortet ser ut som asiater, alltså var det kameran det var fel på). Ingen ont mot asiater, absolut inte, om det nu lät så.
Som sagt, jag respekterar Pernilla, men när hon lägger upp såna bilder, nä, då är respekten borta.
Det har skapats en allians mellan Sara och Pörni, men jag känner mig fortfarande inte speciellt hotad.
Och eftersom jag inte är tillräckligt tekniskt kunnig för att lägga upp "hemmagjorda" bilder (som tydligen är deras enda vapen), så får jag väl helt enkelt förolämpa dessa söta tjejer med text.
USA är ett land som stiftar många märkliga lagar. Och då menar jag verkligen märkliga. På grund av dessa lagar så råder jag dig, Sara, att inte åka till vissa delstater.
(Vissa av dessa lagar är faktiskt helt riktiga...)
Nevada:
Förbjudet att rida kamel på motorvägen.
Skulle innebära problem för Sara, eftersom hennes enda transportmedel här i Sverige är just kamel. Något körkort har Sara aldrig varit i närheten av.
Pennsylvania:
Böter för att sopa skräpet under mattan.
Sara är den lataste människan på planeten jorden, alltså städar hon inte, alltså skulle Pennsylvania inte vara en lämplig plats för henne.
Tennessee:
Förbjudet att fånga fisk med lasso. En av Saras absoluta favoritsysslor. Får hon inte fånga fisk kommer hon förmodligen börja springa runt med lasso på gatorna och fånga in människor...
Wyoming:
Straffbart att ha sex i ett frysrum på ett slakteri. Frysrum är, enligt rykten, en av Saras fetischer.
Washington DC:
Den enda tillåtna samlagsställningen är missionärsställningen. Sara är en mycket experimentell tjej - hur skulle hon kunna roa sig i den här stan?
Men Sara, var lugn, det finns platser i USA du skulle kunna åka till....
Connecticut:
Olagligt att gå över gatan på händerna. Sara är den mest osmidiga 18-åringen världen någonsin skådat, därför skulle hon inte behöva oroa sig över detta.
Massachusetts:
Olagligt att ta ett bad utan giltig anledning. Sara luktar ofta illa, därför har hon nästan alltid en giltig anledning.
Okej, Sara (och Pernilla), jag måste få veta: hur långt får vi gå? Det här med att lukta illa kan tyckas verka elakt (och jag är inte seriös, självklart inte), men jag måste veta - hur långt får vi gå? För jag kan gå långt mina vänner, det kan jag.
Tredje världskriget?
Sara har nu förklarat krig mot mig. Bilderna hon har lagt upp på sin blogg är hämtade från en mycket mörk period i mitt liv, därför ser jag detta som ett mycket allvarligt och personligt påhopp.
Det hela började med att Erik lade upp en video på sin blogg. På videon fanns en (ful) liten pojke. Jag skrev i en kommentar att jag tyckte (den fula) pojken liknade Sara. Som ett skämt alltså. Sara fick syn på den här kommentaren och blev mycket upprörd. Igår i skolan fick jag ta del av hennes ilska. På väg ut ur ett grupprum i skolan försökte Sara döda mig med en datorsladd. Mitt liv kunde ha slutat där, men jag lyckades smita undan. Efter hennes misslyckade mordförsök har hon nu, desperat, börjat slå under bältet. Bilderna på hennes blogg är bara början - hon kommer antagligen sjunka ännu lägre. Men Sara, jag tänker slå tillbaka! Vänta du bara...
Du vet inte vad jag, David Den Store, är kapabel till.
Mohahaha
I got soul, but I'm not a soldier
Dagens lektion i svenska hamnade, precis som mitt föregående inlägg, i mappen "dikt". Uppgiften var att i grupper om nio sätta ihop en dikt av i princip slumpmässiga ord. Vi tilläts endast göra några justeringar, såsom att ändra ordets form så att grammatiken stämde och lägga in några till synes värdelösa ord, "som", "och" o.s.v. Det var både klurigt och förbannat roligt. Jag fick äran att läsa upp gruppens sista dikt (vi gjorde tre stycken) som både skulle skrivas och framföras med "lycka och eufori". Dikten blev, med tanke på förutsättningarna, förjävla bra. Avslutningen var ett stort frågetecken, men vi lyckades vrida till det så att det fungerade iallafall. Det blev nog nästan till och med bra. Den ska nog kunna hamna här om inte alltför lång tid. Snart har ju min blogg förvandlats till rena rama diktsamlingen...
Hursomhelst, svenska C är en kurs som är mycket rolig. Hittills.
Den lektionen behövdes idag. Först ett prov (eller "läxförhör", som vår lärare så gärna vill kalla det) i historia, och lektionen efter det prov i filosofi. Historian gick väl, men det var egentligen ingen större ansträngning, eftersom vi fick ha anteckningar med oss, och filosofin gick nog fasiken bra. Det kändes åtminstone bra. Jag trodde provet skulle vara svårare. Bara för att jag säger så gick det förmodligen inte bra alls. Men hoppas hoppas, jag behöver ett VG på det provet för att få det i kursen.
För nu jävlar, nu är kursen i filosofi slut!!! Aldrig mer filosofi!! (Dansar av glädje). Eller vänta, har vi kanske en lektion kvar? :O
Förutsatt att jag inte måste göra om det här provet vill säga.
Den här senaste veckan har för övrigt varit förjävlig. Vi har haft tre prov: Sam C (jag fick VG, hur vet jag inte), rättskunskap (det kändes helt okej, men efter att jag pratat med andra som gjorde provet så känns det istället mycket tveksamt) och dagen idag, främst filosofin. Även om det mesta har gått bra så har det ändå varit tungt att hela tiden veta att "jaha, prov imorgon igen...".
Men nu är proven avklarade för en tid framöver, nu handlar det "bara" om alla fördjupningsarbeten. Sam B, Sam C, geografi m.m. Men hellre sådana arbeten än prov. Utan tvekan.
Dessutom så har jag varit förkyld den senaste veckan och därför missat två träningar och två matcher. Och ingen egen träning har jag kunnat utföra. Jag hamnar efter direkt, det känner jag. Eller jag har väl inte varit förkyld direkt, men det är nåt skit som gnager i halsen, och det vägrar försvinna. Drygt var ordet.
Distans imorgon, och jag ska enbart pressa engelska. Boken är så gott som utläst (den har prioriterats bort i allt pluggande inför proven) så imorgon är det tänkt att jag ska göra recensionen och uppgifterna. Frågan är om jag kommer hinna klart... Det kan vara bra, eftersom det är imorgon det ska in.
Visst har jag väl skrivit väldigt mycket om skolan på sistone...? Där får jag bättra mig. Skolan är ju något vi inte tycker om, därför ska man inte behöva läsa om sk*ten på sin fritid också.
Låt oss återvända till den 23 november 2008
Som bekant gav Erik mig en dikt på min 18-årsdag, en sjukt bra sådan, och när det var dags för hans 18-årsdag kände jag mig skyldig till att göra likadant. Han la upp den han skrivit på sin blogg för en tid sedan, därför tänker jag göra likadant, trots att det är flera månader för sent.
Erik (och Emelie), ni kan se det som en extra födelsedagspresent. Eller samma present, men en gång till. Så låt oss återvända till den 23 november 2008.
Erik och Emelie, på gränsen till vuxna
Grattis på 18-årsdagen - 23/11-08
När du levererade ditt makalösa tal
gav du mig egentligen inget val.
Även om det är omöjligt att överträffa,
så ska jag mina rimknölar pressa.
Nu fyller du äntligen 18 år lilla gubben,
så välkommen in i myndighetsklubben.
Nu får du göra sånt som vuxna gör -
göra krogen och faktiskt vara laglig när du kör.
En kombination av dessa är dock inte att rekommendera,
då kommer det i fängelsestraff att resultera.
Hockey är din största passion,
du spelar väl förmodligen till din pension.
En vacker dag spelar du kanske i NHL,
men säg mig, är det kul att bli beskjuten, kväll efter kväll?
Frågar man någon annan om det är roligt,
är ett ja-svar föga troligt.
Trots ditt stundtals dumma flin
så får du en alltid att utbrista:
"Herregud, en smart blondin!"
Du kommer alltid vara längre än mig -
men kom ihåg att jag alltid kommer vara äldre än dig.
Helan och Halvan, Bull och Bill,
kalla oss vad du vill,
men visst fan passar vi bra ihop,
ja, nästan som midsommar och sill.
Det här känns nästan som en kärleksdikt,
men se det mer som en vänskaplig bikt.
Under drygt två år har vårat hem varit Roden,
men efter tre år lämnar jag dig för Boden.
Men vår vänskap kommer bestå, absolut,
ja, den ska fanimej aldrig ta slut.
Nu när du fyller 18 år
är det hög tid att du mitt erkännande får -
jag har alltid varit lite avundsjuk på ditt hår.
Så återigen, hjärtliga gratulationer på 18-årsdagen lilla gubben,
nu kan du stolt kalla dig "medlem av 18-årsklubben".
Men vänta nu, är det inte något som fattas?
Jo just det, även Emelie ska ju grattas.
Trots att hon inte gav mig någon dikt,
så ska också hon få ta del av min bikt.
Du gör en värdelös dag bra,
du är en enastående vän, ja,
en av de bättre man kan tänkas ha.
Du är allas våran Sundin,
och trots att du bor i Rö,
så tycker jag att du är förbannat fin.
Så grattis till er båda,
ni har många fler födelsedagar att skåda.
Man brukar säga "live fast, die young",
för mig återstår nu bara att säga:
lev livet - så länge ni bara kan.
Jag är uppe bland molnen - och här vill jag gärna stanna
Sedan hände det som var mycket bra. Jag fick veta av min svenskalärare att hon hade skickat tillbaka min rapport om modernismen, betygsatt och kommenterad. Jag kastade mig över en dator, och läste vad hon hade skrivit. Just då älskade jag modernismen, jag älskade min svenskalärare och jag älskade alla som satt runt omkring mig. MVG, på det största arbetet i svenska B! Och eftersom det var det största var det i princip avgörande för hela betyget i kursen. Jag fick MVG i svenska B, och det hade jag fanimej inte ens drömt om! Speciellt inte eftersom jag fick VG i A-kursen. Hade hon inte varit min lärare vet jag inte vad jag skulle gjort med henne, så jävla glad är jag.
När jag kom hem hände så det som går in under kategorin "förbannat jävla grymt!". Jag hade fått svar från den jag frågade om lumpen - och Boden ska inte få njuta av mitt sällskap förrän den 27 juli. The Killers är i Sverige någonstans mellan den 8 och 11 juli.
JAG SKITER FULLSTÄNDIGT I HULTFREDSFESTIVALEN, MEN FÖR HELVETE - JAG SKA SE THE KILLERS!!!
Från och med nu längtar jag inte till studenten den 12 juni. Från och med nu längtar jag till det datumet för att det då är knappt en månad kvar tills jag ska se det bästa fucking bandet på planeten vi kallar "jorden".
Dock måste bokningen vänta till helgen, eftersom det är då min syster kommer hem. Men självklart, självklart, kommer inte biljetterna ta slut redan nu.
Jag är uppe bland molen - och här vill jag gärna stanna.
Adiós
Sverige kommer att bjudas på grym underhållning - och jag ska fan vara där
Ett SMS kan göra en lycklig på många sätt. Ett aningen annorlunda sätt fick jag uppleva idag. Jag tittar på mobilen och ser att jag fått ett meddelande från Empo, min syster. Jag öppnar mobilen och läser: The Killers kommer till Hultsfred. THE KILLERS KOMMER TILL HULTSFRED!!!!! För helvete, bandet jag gillar så förbannat mycket kommer till fucking Sverige!!!! Jag frågar henne vilket datum festivalen börjar. Hon säger att festivalen börjar den 8:e juli. Juli, juli, juli. Det enda jag vet om lumpen är att jag ska vara i Boden, vad jag ska göra, och när det är. När är det? Juli. Juli, juli, juli. Den informationen har jag fått, och det är den enda informationen som finns att få.
Finns det nån Gud där uppe, eller där nere, eller var fan du finns, snälla, snälla låt Boden vänta till efter Hultfredsfestivalen. Jag skiter i allt annat på festivalen, men snälla, låt mig se The Killers. Vem vet, kanske är det enda gången dom kommer till fucking Sverige - så låt mig få se detta underbara band! Jag vet att du, Gud, inte förespråkar mord, men jag skulle kunna döda för att få åka till Boden, efter att jag har fått se The Killers.
Jag har tittat på alla hemsidor, men ingenstans hittar jag något exakt datum. Varför, varför står det bara "juli" överallt?! Jag vill veta vilket datum det är! Jag har till och med kontaktat någon sorts "lumparvetare" (hmm, finns det ordet med i ett lexikon?), och frågat om det någonstans finns ett exakt datum för när just denna utbildning inleds.
Jag tänker förmodligen boka biljett, och är det tänkt att jag ska vara i Boden just då, ja då får jag väl enkelt smita därifrån, ta mig till Hultsfred, och sedan åka tillbaka. Utan att någon märker något, självklart.
Just det, ännu ett prov avklarat. Rättskunskap, och helt ärligt, precis som med Sam C-provet, så har jag ingen större aning om hur det gick. Men det kändes som att jag klarade det, minst, och nu återstår "bara" provet i filosofi på måndag. Av proven då förstås, alla inlämningsuppgifter orkar jag inte ens rabbla upp.
Adiós
