Robin + Fredrik = Magical
Har precis glott på Robins (för dom som inte vet: en "talkshow" med Robin Paulsson), och vem var gäst om inte världens bästa Fredrik. Jag har tidigare på bloggen gjort det ganska klart för alla vilka som är mina förebilder, idoler och gudar - Fredrik Wikingson och Filip Hammar. Det är världens, ja världens, bästa kombination. Dom kompletterar varandra perfekt liksom. Ikväll visade det sig att kombinationen Fredrik/Robin inte var så dålig den heller. Faktiskt var den förbannat bra.
Dagens, veckans och månadens konversation:
(Random reporter) - Vad heter du?
(Fredrik Wikingson, 11 år) - Fredrik.
- Du vill jobba med TV när du blir äldre?
- Ja, men bara jag slipper jobba med fettomongot Filip Hammar i 5B.
Hade den här konversationen, eller intervjun kanske man kallar det, verkligen ägt rum när Fredrik var 11 år, hade det ju bara varit fullkomligt klockrent. Tyvärr så var den ju inspelad nyligen, men den var klockren ändå.
Presidentvalet i USA nästa vecka bryr jag mig inte speciellt mycket om, trots att det är väldigt viktigt för i stort sett hela världen hur det går, men eftersom Filip & Fredrik ska ha valvaka hela natten (tisdag till onsdag) på kanal 5, så blir presidentvalet helt plötsligt väldigt intressant. Synd bara att man måste gå upp så där ohälsosamt tidigt till skolan på onsdag, annars hade mitt täcke och min kudde legat och gjort det bekvämt för mig i soffan framför TV:n.
Just nu längtar jag till måndag. Nej, inte för att lovet är slut och för att jag äntligen får komma tillbaka till skolan, utan för att jag ska med syster till Annexet och se Gavin DeGraw.
Det blir nog lite lättare att gå till skolan när man vet att man ska lyssna på bra livemusik samma kväll.
Adiós
Dagens låt: Takida - Handlake Village
Dagens, veckans och månadens konversation:
(Random reporter) - Vad heter du?
(Fredrik Wikingson, 11 år) - Fredrik.
- Du vill jobba med TV när du blir äldre?
- Ja, men bara jag slipper jobba med fettomongot Filip Hammar i 5B.
Hade den här konversationen, eller intervjun kanske man kallar det, verkligen ägt rum när Fredrik var 11 år, hade det ju bara varit fullkomligt klockrent. Tyvärr så var den ju inspelad nyligen, men den var klockren ändå.
Presidentvalet i USA nästa vecka bryr jag mig inte speciellt mycket om, trots att det är väldigt viktigt för i stort sett hela världen hur det går, men eftersom Filip & Fredrik ska ha valvaka hela natten (tisdag till onsdag) på kanal 5, så blir presidentvalet helt plötsligt väldigt intressant. Synd bara att man måste gå upp så där ohälsosamt tidigt till skolan på onsdag, annars hade mitt täcke och min kudde legat och gjort det bekvämt för mig i soffan framför TV:n.
Just nu längtar jag till måndag. Nej, inte för att lovet är slut och för att jag äntligen får komma tillbaka till skolan, utan för att jag ska med syster till Annexet och se Gavin DeGraw.
Det blir nog lite lättare att gå till skolan när man vet att man ska lyssna på bra livemusik samma kväll.
Adiós
Dagens låt: Takida - Handlake Village
Jag som hade gett upp hoppet om svensk films framtid...
Återigen måste jag sitta här och be om ursäkt. Ursäkta för att jag inte har skrivit på flera dagar, kanske veckor. Den vanliga bortförklaringen dyker upp igen: jag har inte haft tid. Men nu, nu jävlar har jag lov. Wohoo!! En vecka! Visst, några dagar har redan gått, men som tur är har jag några kvar..
Min helg var ganska fullproppad, med jobb och match. Ingen lyckad kombination visade det sig - mina ben bar mig knappt efter matchen. Och då var den ändå inte speciellt ansträngande. Men det där jobbet får ens ben att kännas som deg. Åtminstone när det blåser (så mycket att cykeljäveln blåste omkull - två gånger!), och regnar som om Gud inte hade pissat på ett år.
Igår blev det en sväng till huvudstaden med "gänget" för att se på bio. "Låt den rätte komma in" var, för att vara en svensk produktion, förbannat bra. Dom där ungarna alltså, vilka skådisar! Helt grymma!
Min helg var ganska fullproppad, med jobb och match. Ingen lyckad kombination visade det sig - mina ben bar mig knappt efter matchen. Och då var den ändå inte speciellt ansträngande. Men det där jobbet får ens ben att kännas som deg. Åtminstone när det blåser (så mycket att cykeljäveln blåste omkull - två gånger!), och regnar som om Gud inte hade pissat på ett år.
Igår blev det en sväng till huvudstaden med "gänget" för att se på bio. "Låt den rätte komma in" var, för att vara en svensk produktion, förbannat bra. Dom där ungarna alltså, vilka skådisar! Helt grymma!
När en svensk film får godkänt av mig, som tycker att Kopps och Mikael Persbrandt är det enda svenska som går att titta på, så är den bra. Jag som hade gett upp hoppet om svensk films framtid - så kommer den här rullen.
Så man förstår helt klart varför filmen har vunnit flera internationella priser.
Kanske hamnar jag på bloggen igen....
Adiós
Don't worry, he's still alive
Under mitt hittills korta liv så har tre frågor dykt upp som får mig att tänka, och det rejält:
- Vad är meningen med livet?
- Finns det någon Gud, och isåfall, hur ser han ut?
- Ska man fortsätta att blogga?
Jag skriver nu på mitt första inlägg på minst en månad, och många tror säkert att jag har försvunnit från jordens yta. Jag skulle gärna besöka Jupiter, men tyvärr, Jorden är fortfarande mitt hem.
Den enda anledningen jag kan komma på till att jag inte har skrivit nåt är att jag inte har haft tid. Skolan har tagit upp för mycket tid, träningar ett par gånger i veckan etc. Men skolan har lugnat ner sig en aning efter en intensiv period med en jädrans massa prov.
Det här inlägget är egentligen bara till för att ge något slags livstecken, och hålla bloggen vid liv. Men frågan kvarstår: ska man fortsätta blogga? Argumentet för är att det är förbannat skönt att skriva av sig ibland. Argumentet mot är att man får mindre och mindre tid. När man väl har tid så är inte bloggande "the top priority".
Jag tar det som det kommer.
Dagens låt: The Killers - Human (ny låt - ny skiva är på gång = lyrisk David)
Adiós
- Vad är meningen med livet?
- Finns det någon Gud, och isåfall, hur ser han ut?
- Ska man fortsätta att blogga?
Jag skriver nu på mitt första inlägg på minst en månad, och många tror säkert att jag har försvunnit från jordens yta. Jag skulle gärna besöka Jupiter, men tyvärr, Jorden är fortfarande mitt hem.
Den enda anledningen jag kan komma på till att jag inte har skrivit nåt är att jag inte har haft tid. Skolan har tagit upp för mycket tid, träningar ett par gånger i veckan etc. Men skolan har lugnat ner sig en aning efter en intensiv period med en jädrans massa prov.
Det här inlägget är egentligen bara till för att ge något slags livstecken, och hålla bloggen vid liv. Men frågan kvarstår: ska man fortsätta blogga? Argumentet för är att det är förbannat skönt att skriva av sig ibland. Argumentet mot är att man får mindre och mindre tid. När man väl har tid så är inte bloggande "the top priority".
Jag tar det som det kommer.
Dagens låt: The Killers - Human (ny låt - ny skiva är på gång = lyrisk David)
Adiós
