Symphonies
Jag fortsätter förvåna mig själv med att fortfarande uppdatera den här bloggen. Den lever väl på konstgjord andning, I guess. Om det finns någon eller några läsare kvar, så ska du/ni fan ha en varm applåd.
Det enda som ligger tillräckligt nära i tiden för att jag ska kunna berätta om det är väl helgen. Den spenderades i en idrottshall - årets sista match, årets sista förlust. Men tyvärr inte årets enda förlust. (Värt att tillägga: jag gjorde mitt livs snyggaste mål. Också värt att tillägga: det spelar ju väldigt liten roll när man förlorar med 10 mål). En del av helgen spenderades i ett dike. Jepp, för första gången i mitt liv har jag suttit i en bil som hamnat i diket. Första gången alltså. Jag är 20 år. Summa summarum: jag ska vara ganska nöjd.
Den sista delen av helgen spenderades i en soffa, framför EM-finalen i handboll. Ja, där kan man väl snacka om att vara nöjd med ett silver, vilket sällan, sällan!, är fallet. Möcke bra!
Idag har varit en kall dag. Jag som var säker på att det bara var Norrland som hade vintrar som den här. Trots kylan drog jag till Uppsala - en mycket underskattad stad! - och träffades Agnes, Viktor och Emil. Julklappar inhandlades, och vi åt en utomjordiskt god thaibuffé. Låt mig måla upp bilden av den här buffén. All god mat som alla asiatiska länder har att erbjuda. Ja, jag menar all god mat. Ät hur jävla mycket du vill. Efterrätt - glass, friterad banan, melon - ingick självklart. Ehhm, det var nåt mer... Just det, det kostade 150 kronor. 150 svenska jävla kronor, för allt det. Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker det är ett minst sagt överkomligt pris. Ett genidrag av uppsalaborna som hade rekat innan jag kom dit, och sa "hit ska vi gå". Tack, tack, jag behöver inte äta igen på flera dagar.
Ja, det här tycker jag är en godkänd uppdatering (kanske till och med väl godkänd).
Här sitter jag och skriver, och under tio sekunder händer följande:
- Jag upptäckter att det finns en hockeyspelare som heter Subban. (Han är inte svensk).
- Min katt hickar.
Ibland har man tur.
Hej
Det enda som ligger tillräckligt nära i tiden för att jag ska kunna berätta om det är väl helgen. Den spenderades i en idrottshall - årets sista match, årets sista förlust. Men tyvärr inte årets enda förlust. (Värt att tillägga: jag gjorde mitt livs snyggaste mål. Också värt att tillägga: det spelar ju väldigt liten roll när man förlorar med 10 mål). En del av helgen spenderades i ett dike. Jepp, för första gången i mitt liv har jag suttit i en bil som hamnat i diket. Första gången alltså. Jag är 20 år. Summa summarum: jag ska vara ganska nöjd.
Den sista delen av helgen spenderades i en soffa, framför EM-finalen i handboll. Ja, där kan man väl snacka om att vara nöjd med ett silver, vilket sällan, sällan!, är fallet. Möcke bra!
Idag har varit en kall dag. Jag som var säker på att det bara var Norrland som hade vintrar som den här. Trots kylan drog jag till Uppsala - en mycket underskattad stad! - och träffades Agnes, Viktor och Emil. Julklappar inhandlades, och vi åt en utomjordiskt god thaibuffé. Låt mig måla upp bilden av den här buffén. All god mat som alla asiatiska länder har att erbjuda. Ja, jag menar all god mat. Ät hur jävla mycket du vill. Efterrätt - glass, friterad banan, melon - ingick självklart. Ehhm, det var nåt mer... Just det, det kostade 150 kronor. 150 svenska jävla kronor, för allt det. Jag vet inte vad du tycker, men jag tycker det är ett minst sagt överkomligt pris. Ett genidrag av uppsalaborna som hade rekat innan jag kom dit, och sa "hit ska vi gå". Tack, tack, jag behöver inte äta igen på flera dagar.
Ja, det här tycker jag är en godkänd uppdatering (kanske till och med väl godkänd).
Här sitter jag och skriver, och under tio sekunder händer följande:
- Jag upptäckter att det finns en hockeyspelare som heter Subban. (Han är inte svensk).
- Min katt hickar.
Ibland har man tur.
Hej
When you were young
Dagarna dansar vidare, vintern börjar mer och mer likna den jag lärde känna i Norrland och den senaste veckan har inte varit helt händelselös.
- Nu kan jag säga "hej Södertörn". För jag blev antagen till kursen jag sökte, "Svenska med inriktning mot textproduktion", och det känns skönt att veta att jag faktiskt har nåt att göra efter årsskiftet.
- Alltid samma panik när man får ett brev där det står "Avsändare: Försvarsmakten". Nu handlade det om en krigsplaceringsorder, som låter bra mycket värre än vad det är. "Blir det krig ska du åka hit". Typ. Blir det krig ska jag åka till... *trumvirvel*.... Boden! Inte speciellt överraskande alltså. Men eftersom Sverige är ett "sånt" land som inte krigar speciellt ofta (tack för det), så känner jag mig ganska lugn.
- Släktträff + en magsjuk person = många magsjuka personer. Jepp, har stött på min första magsjuka på... Väldigt, väldigt många år. Och det krävdes en snart ettårig tjej för att bryta min långa tid som frisk. En natt, halvt sovandes, på badrumsgolvet - sen blev det bra.
- Jobbveckan som skulle bestått av fem nätter reducerades till två, på grund av den där bacillen som härjade runt i min mage. (Den försvann ju visserligen ganska snabbt, men för "säkerhets skull" vilade jag några nätter till..).
En vecka till, sen dröjer det länge, länge innan jag syns till på den arbetsplatsen igen.
Det var väl det hela.
Adiós
- Nu kan jag säga "hej Södertörn". För jag blev antagen till kursen jag sökte, "Svenska med inriktning mot textproduktion", och det känns skönt att veta att jag faktiskt har nåt att göra efter årsskiftet.
- Alltid samma panik när man får ett brev där det står "Avsändare: Försvarsmakten". Nu handlade det om en krigsplaceringsorder, som låter bra mycket värre än vad det är. "Blir det krig ska du åka hit". Typ. Blir det krig ska jag åka till... *trumvirvel*.... Boden! Inte speciellt överraskande alltså. Men eftersom Sverige är ett "sånt" land som inte krigar speciellt ofta (tack för det), så känner jag mig ganska lugn.
- Släktträff + en magsjuk person = många magsjuka personer. Jepp, har stött på min första magsjuka på... Väldigt, väldigt många år. Och det krävdes en snart ettårig tjej för att bryta min långa tid som frisk. En natt, halvt sovandes, på badrumsgolvet - sen blev det bra.
- Jobbveckan som skulle bestått av fem nätter reducerades till två, på grund av den där bacillen som härjade runt i min mage. (Den försvann ju visserligen ganska snabbt, men för "säkerhets skull" vilade jag några nätter till..).
En vecka till, sen dröjer det länge, länge innan jag syns till på den arbetsplatsen igen.
Det var väl det hela.
Adiós
