31/12-08
Vad jag vanligtvis förknippar nyårsafton med är min syster, eftersom det är hennes födelsedag. Hon fyller idag 23 år, så därför säger jag grattis till min grymma syster Linnéa.
Eftersom alla ska åt olika håll idag så firade vi henne igår istället. Äntligen, äntligen, fick vi träffa Andreas, hennes omtalade pojkvän. När jag säger omtalade menar jag det som positivt. Enbart positivt. Och visst fan var han schysst. Jepp, killen får det där viktiga godkännandet av lillebror (host - som att det skulle betyda nåt alls). Firandet igår var lugnt och trevligt, nästan lite så tycker jag nog att det ska vara. Grattis på 23-årsdagen, min underbara syster.
Nyår, just det. Planen var Stockholm, där Therese moster har en lägenhet. Mostern skulle inte vara där, alltså skulle lägenheten vara ledig, och kvällen skulle därför spenderas där. Men, av någon anledning skrotades planen, och istället ska vi vara hos Desse i Norrtan. Först käka middag och sedan partaj. Det blir nog bra det också. Det bästa är ändå att fira in det nya året med sina kompisar, och det ska jag ju göra. Därför tror, och hoppas, jag att det kommer bli lyckat.
Under de senaste dagarna, när jag har haft myyyycket fritid, har jag lagt pussel. Detta är, enligt mig, en grovt underskattad fritidssyssla. Pusslet jag lägger för tillfället är på 1000 bitar, och jag får viss hjälp av min syster. Pussel är vadå, en pensionärssyssla, men det kan jag inte hålla med om. Jag säger att pussel är en syssla för den som har mycket tid, och nu när jag har jullov är tid det enda jag har. Inget nördigt (vad är det förresten) med pussel, faktiskt är det bra för hjärnan. Lite aktivitet där uppe skadar väl inte? Dessutom är det kul. Och jag, med min envishet, har blivit kompis med detta pussel i 1000 bitar. Det kommer ta ett tag, visst, men tid har jag som sagt gott av. Åtminstone för tillfället.
Jag glömde nästan, jag har en till gratulation. Sara tog i måndags steget in i vuxenvärlden. Grattis på 18-årsdagen + 2 dagar Sara. Ledsen att jag inte kunde vara med och fira dig igår, men jag hade ett annat födelsedagsbarn att gratulera.
Du kommer klara "det vuxna livet" galant, garanterat.
Hoppas alla får ett bra 2009, hoppas alla får en bra kväll och...
... GOTT NYTT ÅR
'cause you're always on my mind
Idag var jag återigen i Uppsala, denna gång för att handla present till farmor som fyller år imorgon. När det handlar om teknik är farmor inte, snällt sagt, speciellt insatt. Vi hade planerat att köpa en kamera, en så oteknisk och lättförståelig som möjligt, precis som hon önskade sig, men idag är det inte speciellt lätt att hitta en kamera som inte ser ut att vara hämtad från ett framtida übertekniskt samhälle. Allt är numera digitalt och antalet knappar är ofta omöjligt att räkna. Men vi hittade en, från och med nu kan vi kalla den "den utvalde", som inte liknade alla andra. Det var en digitalkamera, visst, men den hörde inte till den vanliga digitala kamerafamiljen. Nej nej, den här var speciell. Den var ganska stor, knapparna var få och den gick på batteri. Det liksom lös runt om den när vi kom in i butiken, och någon sorts osynlig stämpel fanns på den - "farmorkamera". Jodå, det här var den utvalde. Kameran ligger just nu i säkert förvar i vårat hem, inslagen och klar. Farmor kommer bli glad, garanterat. Vem vet, kanske kommer hon till och med ta kort med den.
Grattis på födelsedagen farmor.
Det slog mig just att nyår bara är några dagar bort. Jag har många åsikter, både negativa och positiva, kring denna dag. Jag hatar den för det känns nästan som att man måste göra något. Det kan hända att folk frågar mig på sommaren vad jag ska göra på nyår. Jag menar, kan man ens planera något som ligger så långt fram i tiden? Visst kan man det med vissa saker, men inte med en dag! Jag brukar avvakta när det handlar om nyår, försöka vänta så länge som möjligt med att bestämma något. Så också i år. Men som vanligt så känns det som att "men hallå, något måste man ju göra"... Så jag får se vad som dyker upp, kanske är det dags att börja fiska efter något.
Jag kan också gilla dagen. Främst på grund av att det är min systers födelsedag, men också för att året tar slut. Kanske är det inte alltid något positivt, men oftast. Det här året har jag egentligen inte haft något att klaga på, men det ska jag förhoppningsvis inte ha nästa år heller. Jag känner mig ganska lugn inför framtiden. Åtminstone den närmsta framtiden. Jag har en termin kvar i skolan (EN TERMIN FÖR HELVETE!!!!) och jag vet exakt vad jag ska göra efter denna sista termin. Så på så sätt känns det bra.
Men nyår var det, just det. Ja, jag vet egentligen inte vad jag ska säga om den dagen. Det får bli som det blir helt enkelt.
Jag har tidigare på bloggen nämnt att jag är smått beroende av studsbollar. Ett märkligt beroende kan tyckas, men eftersom jag är uppvuxen bland bollar så är det egentligen inte så konstigt. Detta kan tolkas snuskigt, men den som tänker i dom banorna borde kanske söka upp någon och, ja vad vet jag, prata kanske. För vad jag menar är bollar inom idrott, och inget annat. Hursomhelst, mitt beroende verkade ha gått i ide, men under dagens vistelse i Uppsala fick jag syn på en sån där maskin som man tyckte var så kul när man var ung (yngre), en sån där där man ligger i en femma för att få en studsboll eller någon sorts leksak. Jag la i en femma, och ut kom den rosa studsbollen.
Studsbollsdavid is back......
Adiós
I just can't get you out of my head
- Åkt till Norrtälje med mina systrar.
- Vandrat på Norrtäljes gator, skakandes, i vad som kändes som 30 minusgrader.
- Köpt mig ett par nya joggingskor.
- Besökt farmor och farfar för fika och julklappsutbyte.
- Åkt hem från Norrtälje, fortfarande skakandes.
- Invigt mina nya joggingskor med en lite för ansträngande springtur.
- Och slutligen - slagit in julklappar. Julen är nära nu mina vänner. Faktiskt bara några minuter bort.
Även gårdagen spenderade jag med mina två små storasystrar. Ni har alla sett "Sagan om Ringen", och vet därför vad en så kallad "hobbit" är. Dessa är väldigt korta. Se bara på Frodo och Sam. Hade dessa "hobbits" funnits på riktigt hade mina systrar förmodligen varit kortare än dom. Och jag kan nöjt säga att jag är längre än båda mina systrar. Då ska ni veta att båda två är äldre än mig. Faktum är att jag är längst, och yngst, i min familj. Men samtidigt är jag en av de kortaste i min klass. Då förstår ni - mitt släkte är ett kortvuxet släkte.
Så där, då har jag klarat av att förolämpa mina systrar idag också. Men jag förolämpar er med all kärlek som finns, det vet ni.
Uppsala var det som gällde igår. Först Coop och sedan systers lägenhet. På Coop hände något mycket roande, men samtidigt väldigt obekvämt. Empo, min syster (Emelie är hennes egentliga namn, men som ni hör, Empo låter bra mycket coolare), sträckte sig efter ett paket rödbetssallad, och plötsligt rasar minst 20 förpackningar ned på golvet. Självklart gick de flesta sönder. Framför oss hade vi nu ett hav av vad som liknade missfärgat blod. Mycket folk var det också. Nu står man inför två alternativ. Antingen städar man upp efter sig eller så låtsas man bara som om att det inte hänt och går därifrån. Jodå, visst städade vi upp efter oss, ordentliga som vi är. Vi la oss inte ner och slickade upp rödbetssalladen från golvet, nej, men vi tog upp förpackningarna och ställde dom på hyllan där de hörde hemma. Många var trasiga, men jag gissar att de trivs bättre på hyllan än på golvet. Vad städaren på Coop sa när denne fick se skiten på golvet vet jag inte (och jag är inte så säker på att jag vill veta), men till dig vill jag bara säga: vi ber om ursäkt för att vi kladdade ned ditt golv. Nästa gång vi tar rödbetssallad från din butik ska vi vara mer försiktiga. Vi lovar. Du kan få komma hem till oss och kladda ned vårat golv med rödbetssallad, om det får dig att känna dig bättre. Om du vill använda något annat att kladda med går det också bra. Återigen, ursäkta.
Nej hörnini, julen närmar sig. För mig återstår nu bara att säga:
Från oss (schizofren, jag?! Nej, nej) alla, till er alla, önskar vi nu en riktigt god jul.
Untitled
Till att börja med var det bortamatch mot Fjärdhundra. Som jag redan nämnt hade jag ingen aning om var det låg. Nu vet jag. Fjärdhundra ligger tre mil från Västerås, och den sammanlagda restiden var två timmar - enkel resa. Att sitta i en bil i två timmar för att spela en match på 3x20 minuter är något jag helst inte gör om. Att jag dessutom tvingades sitta i samma baksäte som en sjungande Dave gjorde inte saken bättre. Med tanke på dessa förutsättningar kan man ju bara inte förlora. Kan kan man väl kanske, men inte vi inte. Nä, seger med 8-4 och hemresan blev därför lite mer bekväm än resan dit. Dessutom åkte jag i en annan bil, vilket betydde att jag slapp Dave och hans sångröst (?!). För egen del gick det sådär, en assist blev det till slut, och betyget landar nog på ett svagt godkänt.
Jag hann bara hem för att äta innan jag begav mig hemifrån igen. Nästa hållplats: party hos Therese. Lagom mycket folk, trevligt folk och kvällen blev lyckad. För att hinna med sista bussen till Norrtälje fick Elin äran att skjutsa mig, Erik och Stina till Rimbo. Jodå, vi har åtminstone en initiativtagare i klassen när det gäller körkort. Här ska inte Erika glömmas bort, även hon har tagit körkort. Ett försenat grattis till er båda. Grattis tjejer.
Erik hade som vanligt en sovplats att erbjuda, men för att ta sig hem till honom måste man gå förbannat långt. Jag tog tid igår, att jag lyckades med det var faktiskt ganska förvånansvärt... Från busstationen till hans hus i Solbacka tog det sisådär 40 minuter. Och då hade vårat alkoholintag under kvällen inget med tiden att göra. Det är alltså så lång tid det tar. Och jag menar, klockan halv tre är man inte speciellt sugen på att gå i 40 minuter i duggregn och kyla. Inte ens i solsken mitt på dagen vill man gå så långt.
Men vi tog oss dit, och sängen var sanslöst skön. Inte lika skönt att vakna av väckarklockan några timmar senare, men jag hade ju en buss att passa. Jag mötte upp syster, som även hon hade varit ute och svirat dagen innan, och återigen gick jag den där förbannade 40-minuterspromenaden. Efter ett bussbyte hamnade vi på samma buss som kusin Lollo. Inget oväntat eller så, eftersom hon var på väg hem till oss för ett planerat besök. Det var längesen jag träffade henne, så det var kul. Hon stannade i några timmar, och efter hennes hemfärd var det dags för julgranspyntning. Just nu sitter jag mitt framför granen, och jag måste säga att den går att titta på. Den är faktiskt till och med riktigt fin.
Min syster studerar för närvarande i Uppsala, och det verkar som att vissa av lärarna där har ett sinne för humor. Detta sa en lärare: "Hur går du tillväga om du ska ta död på en norrlänning?" (Nu förutsätter jag att ni inte vet hur man ska gå tillväga). "Man ger denne en jordnöt och frågar om han/hon gillade den". Förutsätter man att han/hon svarade ja, så som norrlänningar ofta säger ja, så har man svaret.
Verkar vara en rolig lärare...
Adiós
Don't blink you might miss
En vecka har gått, och inte ett enda blogginlägg har jag hunnit med. Nej nej, hela veckan har det bara varit jag och den förbannade rapporten om modernismen. Säger någon något om den där förbannade epoken så slår jag ner den personen. Modernismen är en epok jag för tillfället inte vill prata om. Men rapporten blev jag nöjd med. Tur det.
Jag nämner bara det jag kommer ihåg från veckan. Teater i tisdags, "Who's afraid of Virginia Woolf" på stadsteatern, med den underbara klassen SP06B. Förresten, en gång till måste jag nämna epokjäveln - pjäsen var från just den tiden, liksom Vieginia Woolf. Den var hur bra som helst! Den kunde väl kanske inte varit annat, med aktörer som Pia Johansson och Dan Ekborg. Den snubben är fan hur cool som helst. Jag skulle utan tvekan kunna se pjäsen igen, bara för att se honom igen.
Det var väl i princip det jag kommer ihåg från veckan som gått. Minnet är bra, men kort. Kanske var jag en guldfisk i mitt tidigare liv...
Julavslutning idag. Tvåorna hade arrangerat en fotbollsturnering mellan klasserna i korridoren. Jag, och resten av klassen, åtminstone tror jag det, hade inga större förhoppningar, men inte fan trodde jag att det skulle gå så dåligt som det faktiskt gjorde. Vi förlorade alla matcher (fyra stycken) - mot båda ettorna, mot tvåorna och mot den andra trean. Pinsamt kan tyckas, men man bör veta att vår klass verkligen inte är någon fotbollsklass. Nej nej, bara några stycken som spelat fotboll tidigare, men ingen som spelar nu. Jag är väl den som senast spelade fotboll, och det var ändå ett par år sen jag slutade. Så ingen fotbollsklass, absolut inte. Vad som däremot var pinsamt var att vi gjorde två mål. Två mål på fyra matcher liksom. Nä, tur att det är jullov så att vi slipper gå genom korridoren och skämmas. Förhoppningsvis har alla glömt bort den förbannade turneringen när skolan börjar igen. Men det var kul, trots förlusterna. Cred till tvåorna som fixade allt, applåder till er. Läs mer om turneringen på Eriks blogg. Lägg gärna märke till att han kallar mig "bolltrollare". Något ni ska lägga märke till är inläggets titel. Det roliga, eller tragiska om man så vill, är att detta inte är det första numret av hans egen lilla tidning.
Kom ihåg att ni läste detta på den här bloggen först, när det väl inträffar, för det kommer det att göra: Linus Bladlund, den killen kommer bli fotbollsproffs. Jag säger det inte för att han kommer från Edsbro och att vi känt varandra länge, eller för att jag för längesen fått äran att spela i samma lag som honom, jag säger det för att han är en förbannat bra fotbollsspelare. Man kan liksom bli bortfintad av honom, det spelar ingen roll. Blir man det känner man sig mest lycklig, bara för att det var så snyggt. Så den dagen han blir fotbollsproffs kommer jag kunna säga: "Hey, den där snubben har jag spelat i samma lag som, vi växte upp i samma skithåla".
Och kom ihåg att när ni i tidningen läser om Mr. Bladlund och hans karriär som fotbollsproffs, var det här ni såg det först. Kom ihåg det.
Erik levererade idag ännu en dikt, som en slags avslutning för klassen. Han kan rimma den grabben. Han skrev något om alla i klassen, och även om jag var lite tveksam till det han skrev om mig, så får jag väl acceptera att det faktiskt var väldigt roligt. Det blir nog en poet av honom till slut.
Men Erik, fortfarande är jag lite småtjurig över att du inte låtit någon annan se dikten jag skrev till dig. Rädd för konkurrens...?
Imorgon blir det ganska fullproppat. Bortamatch i Fjärdhundra (var f*n ligger det?!), hem i några timmar, dra till Therese för party. Först ska jag till Rimbo för samling, efter matchen hem från Rimbo och sedan tillbaka till Rimbo eftersom Therese och hennes familj valt att bosätta sig just där. Jag som inte ens gillar Rimbo...
Serien Scrubs kan få en att må bra, på många olika sätt. Det är förmodligen den roligaste serien som sänts på TV, kampen om förstaplatsen är hård, det står mellan Vänner och Scrubs, och musiken i serien är ofta mycket bra. Därför kommer dagens låt därifrån. Ursprungligen hör den hemma på 80-talet. Om man ändå skulle kunna sjunga som honom.. Kevin Borg har mycket att lära av den här snubben.
Dagens låt: Journey - Don't Stop Believing
Adiós
Luciacup och polkagrisförsäljning
Idag handlade det om polkagrisförsäljning. Jag och Agnes stod utanför Norrtälje Konsthall i tre timmar och försökte se trevliga ut. Det var nån slags luciagrej, vilket betydde väldigt mycket folk. Bara för det trodde vi att vi skulle få väldigt mycket sålt. Men så blev det inte. Vi fick en hel del sålt, helt klart, men inte så mycket som vi hade trott. Men mer än om vi inte hade gått dit överhuvudtaget. Efter en kvart hade min känsel i tårna försvunnit, och inte blev det bättre av att stå där ute i 2 timmar och 45 minuter till. Men som alltid hade jag och Agnes kul tillsammans, även om försäljningen inte gick så bra som vi hade hoppats.
Imorgon trodde jag att jag skulle spela årets match, Rimbo-Rånäs, men nej då. Nu har jag blivit frisk och tränat hela veckan, så jag vet faktiskt inte vad problemet är. Snart tröttnar man väl..
Min syster har äntligen hittat ett av våra favoritklipp med Filip & Fredrik efter en tids letande. Lägg gärna märke till Fredriks lilla kommentar efter han sagt "Hej och välkomna" - "Vad högt jag sa det, alldeles för högt", typ.. Förbaskat kul.
Vi hörs och ses
Adiós
En helt vanlig dag
Jag vet att alla bryr sig otroligt mycket om min förkylning, och ni kan vara lugna, den har blivit bättre. Nästan helt borta är den faktiskt. Men jag blir fortfarande helt andfådd av att springa till bussen. Just det, jag sprang till bussen imorse också. Det hjälpte inte, jag missade den ändå. Så återigen fick jag åka runt gettot, mer känt som Rimbo.
Skoldagen började med rättskunskap, och det är tamejfan det tråkigaste ämnet jag haft. Man kommer garanterat få användning av det man lär sig och det är lärorikt, bla bla bla... Men fyfan så tråkigt det är! Dessutom är det första lektionen på måndagar. Och lektionen är två timmar, två motherfucking timmar! Måndag morgon!!
Resten av skoldagen flöt på som vanligt, lite svenska hit och lite filosofi dit. Bussen hem, laga ihop en omelett, äta omeletten och sätta sig framför tv:n. Har precis kollat klart på handbollen, Sverige - Tyskland. Handboll är nog nästan den roligaste sporten att kolla på, efter fotboll då förstås, men idag var det inte kul. Vad hände? Torsk med sisådär tio mål. Nä, Sverige ska ju spela bra, då är det kul att kolla på handboll.
Just nu är Martin Timell på tv sådär i bakgrunden, och letar man efter sveriges skönaste skratt, så är det honom man ska vända sig till. Härligaste garvet jag någonsin hört. Det här klippet ger bara ett smakprov. Och när ni ändå är igång, kolla in "The earthcake". Jag hörde nånstans att Rikard Palm hade blivit "tvångsförflyttad" till Rapports nattsändningar. Hmm, jag undrar varför..? Överraskad någon? Jag menar, söker man på YouTube, på Rikard Palm, kommer rejält många bloopers fram. Men tack Rikard, tack för att du förgyller vår vardag! Hade det inte varit för dig och dina mindre fiaskon hade kanske ingen tittat på Rapport överhuvudtaget.
The Killers nya album börjar sjunka in nu. Dagens låt är därför inte helt oväntat: The Killers - A Dustland Fairytale. Helt sagolikt bra.
Jag lyssnar faktiskt på andra artister också, believe it or not.
Missbrukande av länkar? Nä.
Adiós
En efterhängsen förkylning, jag?!
Jag gnäller nu när jag har varit förkyld i typ tre-fyra dagar. Men under dom tre-fyra dagarna har jag missat två träningar. Och därför (åtminstone hoppas jag att det är därför) är jag inte uttagen till matchen imorrn. För satan, det är ju nästan årets match! Derby, Norrtälje - Rimbo. Kommer David spela? Nej! Kommer han sitta och titta på? Ja, för helvete, ja! Det känns ju bara tråkigt. Nu vill jag faktiskt bli frisk, så jag inte missar mer. Nästa helg är det definitivt årets match, alla kategorier - Rimbo mot Rånäs, och då jävlar, då jävlar ska jag vara frisk! Och nästa fredag är det dags för Luciacupen. En turnering för alla som vill - amatörer och.. ehh.. icke-amatörer..? Innebandyspelare alltså. Tror jag.. Jag ska vara med i team "Big Tasty" tillsammans med Agnes, Sara och Saras pojkvän, som för övrigt spelar i mitt lag, och eventuellt någon eller några till. Ett stort frågetecken till lagnamnet och kanske ett ännu större frågetecken till hur det kommer att gå. Men för omväxlings skull handlar det ju faktiskt bara om att ha kul.
Nästa fredag ska jag väl ändå vara frisk.. Annars missar jag faktiskt lite för mycket. Så förbannade förkylning - försvinn!NU!!!
Imorse kände jag mig som en flitig elev. Jag skulle börja 11, men åkte in så att jag var i skolan halv nio. Om det var för att delta i julpyntningen (jodå, Simon lyckades med sin namninsamling, han fick ihop 150 (!!!) namn, och lärarna kunde inte göra annat än att tillåta pyntet) eller om det var för att plugga kan jag faktiskt svara på. Jag deltog inte i pyntandet (ettorna och tvåorna klarade det alldeles galant på egen hand), alltså pluggade jag. Jodå, min rapport om modernismen fick lite uppmärksamhet, och det var på tiden. Vi har till jul på oss, och trots att det är vadå, tre veckor?, så känner jag mig förbannat stressad, och jag tror nog att alla mina klasskamrater känner likadant. Nej jävlar, vecka 51 ska ju skiten in.. Det betyder att det är två veckor kvar :S Men jävl.... Jaja, visst, det får väl gå då. Shit, nu vet jag vad min fritid (fritid?!) kommer att gå till de närmaste veckorna.
Nej hörnini, jag bloggar en fredagskväll, nu ska jag återgå till att göra ingenting,
Bye bye
Vänta, Erik har de senaste dagarna levererat ett skämt en gång i minuten, jag överdriver inte, och trots att det är så många har jag glömt bort dom. Vart fan får han alla ifrån, var en fråga jag bombarderade honom med, ingen kan vara så rolig, och till slut fick jag ett mumlande svar som lät som "internet". Men en av alla dessa kommer jag ihåg. Jag snor det från Erik, men han har så många, så en kan han fan bjuda på.
Vad säger asiaten när denne rånar en bank?
Lån, lån!
The sky is full of dreams, but you don't know how to fly
Jajamensan, förkylning - välkommen. För första gången på länge har jag blivit förkyld. Det var så länge sen sist att jag nästan trodde att jag hade blivit immun. Så var tyvärr inte fallet, och nu sitter jag här med vad som känns som taggar i halsen. Olyckligt, minst sagt, eftersom det är derby i helgen, Rimbo - Norrtälje. Känns som att jag "måste" vara med på träningen imorrn, och som det känns nu är det inte ens ett alternativ. Men när jag väl blir sjuk brukar min kropp vara rätt så snabb på att fixa till felen. Hoppas bara att kroppen fixar till det nu också.. Annars vette fan.
Skoldagen (ja just precis, jag släpade mig till skolan, trots den förbannade förkylningen) bjöd egentligen inte på något speciellt. Men eftersom en blogg inte heller är något speciellt så kan man berätta om en händelselös dag ändå. Dagen började med en missad buss, vilket ledde till fem minuters löpning - ja, löpning - för att hinna med bussen som går runt Rimbo. Jag hann, mest tack vare att den var försenad. Några (tråkiga) lektioner senare drog jag, Ibbe och Erik ner oss mot stan för att luncha på en av Norrtäljes sjuttioelva pizzerior, ibland tror jag att staden innehåller fler pizzerior än invånare. Luncha är för övrigt ett väldigt fult ord. Ytterligare några lektioner senare hölls samtal om sam-korridorens julpynts vara eller icke vara. Varje år dekorerar eleverna korridoren, ofta precis hur dom vill, men förra året var det nog lite för mycket. Korridoren likande mer en bordell. Lärarna har därför i år sagt ifrån, och sagt att "pyntandet får vänta till sista veckan innan lovet, och den får inte vara för extrem". Det här tyckte de flesta eleverna var förjävligt (i-landsproblem?), därför samtalade Simon, i a-klassen, med en lärare där de kom fram till en deal. Läraren sa att Simon behövde underskrifter, och därmed godkännande, från minst 50% av eleverna i korridoren för att det skulle gå igenom. Alltså att vi skulle få pynta redan nu. Simon ställde sig mitt i korridoren och hojtade på alla som gick förbi - "du vill väl ha julpynt? Jamen skriv under då!" - osv. Det funkade förjävla bra, jag tror nog att alla som gick förbi skrev under, möjligtvis gick nån butter en bara förbi, men visst blev det 50%, o ja.
Så alla i sam-korridoren - förbered er på en bordellinspirerad studeringsmiljö.
Nu till ett skämt som många tycker var roligt när man gick på mellanstadiet, eller just när man lärt sig engelska, om ens det. Jag tycker fortfarande det är förbannat kul, och jag vet att Erik tycker likaså. (Ni hittar fler minst sagt dumma skämt på hans blogg). Om det säger att vi är konstiga i huvet vet jag inte, men..
Anyway, jag vill nu att den som läser detta säger, för sig själv, följande ord på engelska: Snö. Kissa. Stol. Tio.
Eller kanske: Köpa. Sjö. Stol. Tio.
Är jag konstig i huvet, är Erik konstig i huvet? Jag vet inte, jag vet bara att det förbannat roligt.
Adiós
Dåligt igen, jag vet, men nu är jag här
Ursäkta, igen, för den dåliga uppdateringen. Men nu är jag här.
En kort sammanfattning av de senaste dagarna (och jag håller det kort den här gången).
I fredags var det väl skola som vanligt, och utgång med Emelie och Sandra senare på kvällen. Mobergs var platsen, och kvällen blev ganska lyckad (även om den kanske inte slutade riktigt som jag hade tänkt mig). Jag träffade många jag inte hade träffat på länge, bl.a. Moa och min kära syssling Elin. Trevligt trevligt.
Det enda lördagen dög till var återhämtning. Jag gjorde absolut ingenting, vilket också kan vara skönt ibland, speciellt efter den slitsamma fredagskvällen.
Söndagen bestod av plugg och match. Pluggandet handlade om svenska och det muntliga nationella jag hade idag (återkommer till det senare) och matchen handlade om Söderö hemma. Som vanligt var första perioden ganska seg, 1-1 i paus, men efter det körde vi på. Slutresultatet blev 6-2. För egen del gick det skit, men vi vann, och det är väl huvudsaken.
Idag var det så dags för den muntliga delen av de nationella proven i svenska B. Egentligen skulle vi ju haft det förra veckan, men då var det som bekant en del snö i vägen... Precis innan lektionen var min puls onaturligt hög, och hjärtat låg nog nånstans mellan adamsäpplet och tungan. Men när det väl var min tur kändes det lugnt. Väldigt lugnt. Och det gick helt okej. Vi fick feedback innan lektionen var slut, och jag landade på ett VG+. Åtminstone tror jag det. Läraren hade först skrivit dit ett plus, sedan suddat ut det, för att sedan sätta ut ett plus med ett frågetecken efter. Det spelar ju ingen som helst roll när slutbetyget ska sättas, men det känns som lite mer status om man får ett plus. VG+ fick jag hursomhelst på bokrecensionen. Jag undrar hur stor skillnad det är mellan det där förbannade plustecknet och ett MVG-. I ett slutbetyg är ju skillnaden enorm!
Resten av kvällen ska jag bara slappa, och imorgon ska jag för en gångs skull vara hemma på distansdagen. Hemma och plugga, visst, men jag ska inte till skolan. Och det ska ni veta, det är ganska ovanligt.
Nu har försäljningen av polkagrisar dragit igång. Anledningen till denna försäljning är att jag, Agnes och Sara ska (måste) samla ihop pengar för att kunna åka till Norge. (Om vi inte finansierar resan själva vill säga). Resan är en viktig del i vårat projekt, så därför är polkagrisarna även dom förbannat viktiga. Men det ska nog gå. 400 polkagrisar är väl ingenting? Ganska många är dessutom redan sålda. Äh, det kommer gå lätt som en plätt. Eller också inte.
Hej svejs
