Man måste dö några gånger innan man kan leva

Plötsligt slog det mig: "just det, jag har ju en blogg". Att skriva blogg har väl inte direkt... Prioriterats den senaste tiden. Eller, ärligt talat, jag har inte ägnat bloggen en enda jävla tanke. MEN. Här är jag nu, redo att förgylla denna digitala dagbok med min närvaro.
Det har väl hänt ganska mycket den senaste tiden, därav den något blygsamma uppdateringen. Skolan börjar ta mer och mer plats, uppgifter hit och uppgifter dit. Men jag har nog saknat det där litegrann, att ha deadlines hela tiden. Sitta uppe sent på kvällarna och skriva texter. Ja, jag gillar nog det. Och fler deadlines lär det bli i framtiden, det har nämligen skickats in ansökningar till höstens studier. Förstahandsvalet: förskolelärare i Uppsala. Något otippat, även för mig, men det känns som ett bra val. Jag gillar verkligen Uppsala, tror jag skulle passa bra där. Och jag som lärare för små barn? Ja, varför inte.
Jag har hunnit fylla år sedan sist jag skrev - jag lämnade den ganska betydelsefulla åldern 20 och gick in i den helt meningslösa åldern 21. 

Innebandysäsongen är slut, och den slutade på allra bästa sätt. Vi tog oss upp till division 3 och har de tre senaste säsongerna gått upp en division för varje år. Rimbo IBK är ett lag på frammarsch! Säsongen avslutades med en stoor fest och det var en perfekt avslutning på en perfekt säsong.

Och det får väl bli en (perfekt) avslutning på ett (perfekt) inlägg.
Nej, det här var inte mycket att komma med, men jag har åtminstone kommit med något.
Hej!

RSS 2.0