"Givakt", och ut med språng. Soldater, hör upp till gevärspostens sång!
”Post nummer 5, jag har bevakat norra slottsvalvet, slottets norra fasad samt de stora uppfarterna i Lejonbacken”. Jag vet inte hur många gånger jag har uttalat denna kungliga mening den senaste veckan. Det mesta har varit kungligt den här veckan. Speciellt slottet. Det jag försöker säga är att jag gått som högvakt. Vid, just det, slottet.
44 soldater från I19 i Boden har mellan datumen 17/2 och 24/2 tjänstgjort som högvakter vid Stockholms slott. En av de 44 var jag, och jag har gjort något som jag aldrig kommer göra igen. Under veckan har någon nekat Daniel Westling tillträde till slottet, någon inte kunnat hålla igen det bakre hålet under ett vaktpass, någon tappat en bajonett inför 200 turister och någon gått åt helt fel håll vid den stora ceremonin. Och alla har frusit. Någon har till och med uttalat orden ”någon måste ta över för mig, jag håller på att frysa ihjäl”. Dock måste jag tillägga: SÅ kallt var det inte. Killen, som jag inte ska hänga ut mer än vad han redan blivit uthängd, är ett stolpskott. Därav kommentaren. Och det annars märkliga beteendet.
Men till hans försvar så var det kallt. Jävligt kallt.
Och något lärde jag mig under dagarna vid slottet. Jag borde inte få ha använt ordet ”långtråkigt” innan jag ställde mig som högvakt i x antal timmar, räknade antalet varv NK-klockan snurrar på en timme och hur många steg man tar under två timmar (23 steg åt höger, 23 steg tillbaka, 67 gånger). Att stå som högvakt, det kan jag lova, det är långtråkigt. Men allt däremellan, flummet på logementet, allt OS-tittande och alla sköna PSK:are har varit kanon.
Men efter sisådär sex timmar, fyra av dem på natten, framför en postkur och hållandes i ett vapen är man inte så kaxig längre.
Men jag lever, och det gör kungen också. Och slottet har bara fått lite stänk av urin på sig. Vilket borde betyda att vi klarat vår uppgift, relativt bra.
Och jag kan fan säga att jag stått och vaktat slottet. Hur långtråkigt det än må ha varit, så är det en line jag kan använda mig av hela livet. ”Hey, jag har vaktat slottet. Jo fan, med vapen och allt. Jo det är sant, kolla kortet.” För kort har det tagits. Damn, jag undrar hur många ryska fotoalbum man kommer hamna i. Galet.
Och jag har gjort något som inte alla får göra.
Och så har jag ju sluppit Boden…
"Halt eller jag skjuter skarpt!"
Veckan som kommer ska enbart handla om övning - öva ännu mer på att gå i takt, hur man står med vapen, hur man vänder sig om och allt sånt. Som första veckan i lumpen med andra ord. Allt för att vi ska vara så ordentilga som möjligt när vi står och ser prydliga ut utanför kungens place.
Ska bli otroligt skönt att bara vara borta från Boden, slippa hålla på med vagnen (den förbannade vagnen) och syssla med annat ett tag. När perioden med högvaktstjottahejset är avklarad, är det, tro det eller ej, inte långt kvar till muck. Nedräkningen gör sig mer och mer påmind.
Men först. Marscherandet ska uppfriskas, det ska övas och övas och övas på grundläggande saker, sedan ska kungen and his crew vaktas, och Stockholm ska umgås med några vilsna soldater från norr.
