I'm Mr. Brightside

Här sitter jag, mitt i en ledig vecka. Men jag sitter också här med vad jag tror är ett inflammerat knä. Och där har vi också anledningen till den lediga veckan. Inte helt fel, enligt mig. Jag kan acceptera lite smärta i ett knä för att slippa jobba i en vecka (även om det är ett högst frivilligt jobb).

Vad hände med vädret?, kan man ju undra. Från att ha varit lite så där ruggigt, men ändå ovanligt kallt för att vara sent på hösten, så har det helt plötsligt blivit femton minus. Hjälp. Trösten i detta är ju att det kommer bli varmare ganska snabbt igen.

För några veckor sen hade jag varit på en begravning i hela mitt liv, på torsdag ska jag på min andra på några veckor. Det är en förbannat tråkig trend som jag hoppas ska ta ett långt uppehåll efter torsdag.  

Hej

Svart, vitt och allt däremellan

Jaha, det är väl dags att försöka komma med en uppdatering.
Det låter inte så värst entusiastiskt (svårt att stava), men det kan också bero på att det inte hänt något så värst spännande.
Innebandyn rullar på. A-laget ångar på, där har jag ännu ingen plats, B-laget kämpar på. Utan större resultat. Förra helgen betydde säsongens första seger, dagens match betydde ännu en förlust. Efter att ha förlorat första perioden med 0-7 (ja, helt seriöst), blev det 3-3 i andra, och tredje vann vi med 2-0. En... Konstig match. Ja, minst sagt. Och för första gången sen min bejublade (?) comeback gjorde jag mål. Förhoppningsvis betyder det att det kan lossna lite för egen del. Men laget... Ja, det går knackigt. Men A-laget, där jäklar!

Igår var det en underbar återträff med några underbara från sp06B. En kväll som innehöll bowling, en mexikansk hamburgare - storlek XXL - lagom mycket dricka, och, som vanligt med dessa människor, massor av skratt. Nu flyttar en till Norge, en till USA (efter en liten avstickare till Dubai för att simma VM), och det känns som att det kommer bli svårare och svårare att träffas. Men vi tog oss i kragen igår, då kan vi göra det igen.
Och just det, jag vann bowlingen.

Jag har upplevt den finaste dagen i mitt liv, då vi sa ett sista hej då till den finaste människan jag träffat. Min farfar har varit en otroligt stor del av mitt liv, och det kommer han fortsätta vara. Älskar dig.

Ja, bloggen verkar vara ganska seg.
Det ska den ha cred för.
Hej

Hej hej, hemskt mycket hej

Återhämtningen börjar gå bättre, och om en vecka kommer saker och ting kännas ganska avslutat. Vilket är otroligt efterlängtat. Sedan jag skrev senast har jag väl försökt återgå till vardagen - spelat väldigt mycket innebandy, skrivit högskoleprov, träffat bra människor från bästa klassen - en liten återträff - umgåtts med nära och kära, putsat fönster, asnsökt till högskola (skrivarkurs på Södertörn), varit på underbara Söderstadion och sett Bajen rädda upp en riktig skitsäsong (final i Svenska Cupen) och... Ja, en del har jag gjort, mest för att försöka tänka på annat. Och det har jag lyckats relativt bra med.
Imorgon ska jag agera barnvakt, på lördag ryktas det om lagfest och på söndag är det bortamatch, alldeles för långt borta. Tierp, närmare bestämt. Usch.
Och just det. Jag har tydligen sträckt ljumsken. Har gjort det en gång förut, och jag känner igen känslan, alldeles för väl. Hoppas det har släppt till söndag.
Nej, målet med inlägget var att åstadkomma någon slags uppdatering, och det har jag väl lyckats hyfsat med.
Så det var väl det.
Hej

RSS 2.0