Ännu en intetsägande uppdatering
Hej då vinter. Välkommen sommar. Jag satt med Agnes i parken och glassade, jag svettades när jag gick mot bussen, dörren har stått öppen hela dagen, mina ögon rinner av allt pollen. Och solen har bestämt sig för att spöa skiten ur alla moln. Nej, det finns helt enkelt för många tecken; sommaren står utanför min dörr. Och den kan aldrig ha känt sig så välkommen. Med facit i hand så var den norrländska vintern inget för mig. Något man kanske ska uppleva någon gång i livet, visst, men inte mer än en gång.
Klockan är snart 23, jag svettas lite smått (tacka "sommaren" för det), jag sitter i Edsbro, mitt emellan två övningar i Sveriges södra delar. Två övningar jag trodde skulle bli roligare än den vardagliga vardagen i Boden. När jag nu har en av övningarna avklarad kan jag säga att så inte är fallet. Det var, kort sagt, en värdelös övning. Positivt dock: den andra kan bara bli bättre. Jag är otroligt kluven i frågan om lumpen: det är en månad, en månad!, kvar av min värnpliktiga tid, vilket är galet skönt. Men samtidigt orkar jag verkligen inte med tio dygn till i fält. Jag är... Kluven.. Men som så mycket annat så är det väl bara att få det överstökat. Antar jag.
Jag lämnar livet i grönt där. Och kastar mig in i det andra som händer i mitt liv. Eller nej, just det. Lumpen är ju det enda som händer i mitt liv just nu. Får se till att styra upp saker och ting efter den där 18:e juni.
Förresten så njuter jag extremt av att sitta och ha tråkigt just ikväll. Har haft en finfin ledighet, träffat mina systrar, min mamma och pappa, farmor och farfar, umgåtts med Agnes, varit på stan och gett mig ut på en springtur. Jag... Orkar, liksom inte göra något nu. Jag kör på taktiken "vila mig i form" inför vad som komma skall. Slutövning i Skåneland, tio dygn i fält tillsammans med Sveriges alla lumpare och en jävla massa "inte göra ett skit på dagarna, men få det stressigt som satan på kvällarna så att man aldrig får någon sömn". Det är ett, minst sagt, märkligt upplägg.
Nej, nu ska jag fortsätta med att göra ingenting.
Hej
Klockan är snart 23, jag svettas lite smått (tacka "sommaren" för det), jag sitter i Edsbro, mitt emellan två övningar i Sveriges södra delar. Två övningar jag trodde skulle bli roligare än den vardagliga vardagen i Boden. När jag nu har en av övningarna avklarad kan jag säga att så inte är fallet. Det var, kort sagt, en värdelös övning. Positivt dock: den andra kan bara bli bättre. Jag är otroligt kluven i frågan om lumpen: det är en månad, en månad!, kvar av min värnpliktiga tid, vilket är galet skönt. Men samtidigt orkar jag verkligen inte med tio dygn till i fält. Jag är... Kluven.. Men som så mycket annat så är det väl bara att få det överstökat. Antar jag.
Jag lämnar livet i grönt där. Och kastar mig in i det andra som händer i mitt liv. Eller nej, just det. Lumpen är ju det enda som händer i mitt liv just nu. Får se till att styra upp saker och ting efter den där 18:e juni.
Förresten så njuter jag extremt av att sitta och ha tråkigt just ikväll. Har haft en finfin ledighet, träffat mina systrar, min mamma och pappa, farmor och farfar, umgåtts med Agnes, varit på stan och gett mig ut på en springtur. Jag... Orkar, liksom inte göra något nu. Jag kör på taktiken "vila mig i form" inför vad som komma skall. Slutövning i Skåneland, tio dygn i fält tillsammans med Sveriges alla lumpare och en jävla massa "inte göra ett skit på dagarna, men få det stressigt som satan på kvällarna så att man aldrig får någon sömn". Det är ett, minst sagt, märkligt upplägg.
Nej, nu ska jag fortsätta med att göra ingenting.
Hej
Skåneland is the place to be
Väckarklockan är ställd till 04.00, uniformen ska på och tåget går mot Lund Central för att möta upp med resten av Sveriges alla lumpare. Inte Boden. Lund. Skåneland. Slutövning står på agendan. 10 dagar i fält, sen hem, tillbaka till Skåne för lika många dygn i skogen, hem, tillbaka till Boden, städa städa - MUCK. Jag har den närmaste tiden väldigt klar för mig. Och den 18:e juni har jag för sista gången i mitt liv åkt tåget från Boden till Stockholm.
Men först har vi en slutövning och "lite" vård att klara av. Förhoppningsvis flyger den här tiden fort som satan, så sitter jag där sen med en peng i fickan, fri som en fågel. Nu börjar jag drömma mig bort...
Skåne, here we come,
adiós!
Men först har vi en slutövning och "lite" vård att klara av. Förhoppningsvis flyger den här tiden fort som satan, så sitter jag där sen med en peng i fickan, fri som en fågel. Nu börjar jag drömma mig bort...
Skåne, here we come,
adiós!
