David

Aloha. Planerna för dagen är först lite grillning och så hemma hos Nilssonsara, och sedan ska vi tydligen dra oss vidare till Södra Bergen. Bonde som man är så vet jag inte riktigt vad det innebär. Men jag vet att det är en plats, och jag vert vart platsen finns, men jag vet inte vad som händer. Jag har en känsla av att man kommer stöta på en del fulla ungdomar.. Då kanske det blir bättre av att man inte själv är helt "med på noterna". Men alla i klassen kommer säkert följa Görans (lärare) råd: Festa Med Förstånd (så tror jag iaf att han sa). Host host.....
Men skoj skare bli, men inte lika kul att gå till Sara, för det är faktiskt extremt långt. Visst kan man åka buss, men det blir bara jobbigare, med alla bussnummer å så.. Och faktiskt så får man ju lite motion också, och det brukar ju inte vara något negativt.
Det enda jag kan kommentera från dagens händelser är att jag vaknade med en extrem j*vla värk i axeln. Antingen så låg jag på den på nåt konstigt vis inatt, eller så är det bara träningsvärk. Men inte fan känns det som träningsvärk. Nej nej, jag har säkert brutit nåt.. Jag kan ju vifta å så med den, men det kan man säkert även om nåt har gått av..
Aja, snart ska jag bege mig till bussen, först ska jag bara fixa lite grejer.. Men hörnini, hej svejs!

Idrott första timmen idag som vanligt, och resultatet av den lektionen blev ett par fina brännmärken. Ett på armbågen, ett som sitter väldigt besvärligt på insidan av handen och ett på knäskålen. Det på knät kan man väl ta, men på handen?! Besvärligt var ordet.. Dessa brännmärken gjorde det näst intill omöjligt att duscha, för jävlar vad det sved (men det betyder inte att jag inte duschade).. Efter idrotten hade vi hål på två och en halv timme, så därför bestämde vi (jag, Erik och Ibbe) oss för att vi skulle ta en vända till gymmet som finns på skolan. Klen som man är så satt man mest och tittade på när dom andra tränade. Och det lät ju väldigt fel, så därför glömmer vi det.. Men lite träning fick man sig nog iaf. Eftersom alla tre var så hungriga så att vi skulle kunna mörda så var det dags för lunch. Tills vi upptäckte att hela idrottssalen var tom. Erik, trevlig som han är, gick snällt och frågade om det var möjligt att vi skulle kunna få låna en fotboll. Och det fick vi. Dagen var räddad. Läraren som gav oss bollen la in en skön kommentar när han gick: "Sen när ni blir proffs och tjänar en massa pengar, glöm inte att nämna mig, och att jag var snäll och gav er en boll". Skön kille.. Men som sagt, lite fotboll mår man alltid bra av, och fyfan vad jag saknar det. Så fort jag ser en fotboll börjar jag typ grina.. Inte riktigt kanske, men visst blir man sugen..
Sen gick vi i alla fall och åt lunch, och faktiskt så smakade det helt okej :O Potatissallad á la Roden får fyra av fem toasts.
Efter det var det spanska för hela slanten. Först ett litet prov, och jag måste säga att det gick kanon (29/30 rätt), så det blev jag nöjd med, sen gick vi ut i skogen och hade en TPR-lektion. Nu förstår förmdoligen ingen, förutom Erik, vad det betyder så jag måste väl förklara. Jag tror det står för Total Physical Respons, och det betyder alltså helt enkelt att vi rör på oss. Vår spanska är en aning annorlunda, ja.
Skoldagen avslutades med ännu en teater, och Erik och hans grupp var duktiga dom också. Eriks kläder var en höjdare..
På bussen hem träffade jag en ung man som jag inte hade träffat på väldigt länge, Andreas, jag tror nog att han pluggar nånstans långt uppe i vårt avlånga land, på nån sorts "skidskola". Ska vara väldigt duktig på det har jag hört. Men väldigt längesen var det, så det var kul att hälsa å så.
Nej, snart jävlar är det dags för United mot Barca. Underbart. Underbart om dom vinner förstås.. Men neeeeej!!, först måste jag duscha.. Skit.. Aja, hej svejs.
Dagens låt: Senses Fail - Buried a Lie

Dagens dilemma: 100 höjdare eller Prison Break?! Årets viktigaste problem..

Så vare måndag igen. Shit vad tiden går fort. Känns som att det var måndag alldeles nyss, och vips så äre det igen. Men det betyder ju också att sommarlovet närmar sig! :D Och det är ju inte helt fel. Nej nej, absolut inte.
Imorse var det dags för nationellt prov i engelska B, uppsatsskrivning. Det kändes som att det gick helt okej, samtidigt som det kändes som att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig. Men helt okej, hoppas jag..
Efter det var det lunch (smakade skit som vanligt) och sen religion. Där fick alla utom jag tillbaka sina provresultat, och anledningen till att inte jag fick det är för att jag inte har gjort det provet. Det var nämligen samma dag som mönstringen. Väldigt dålig planering av Morgan (lärare). Men vi gjorde upp en deal om att jag skulle göra det nästa vecka istället.
Sen bar det av till den underbara spanskan, där vi fick plugga lite till provet imorrn. Jajamensan, prov där också. Ett väldigt litet dock. När jag sa underbara spanskan så skämtade jag bara..
Sen var det bara inför körkortet kvar, och även där var det återlämning av prov. Det blev ett VG, men lite surt var det, eftersom jag var 3 poäng ifrån MVG. Kanske ska vara nöjd ändå, men som sagt, det var ju ganska nära. Resten av lektionen var bara dryg, läraren pratade bara om en massa olika situationer i trafiken. Lärorikt, visst, men drygt. Denna lärare, Uffe, gör en hyfsat rolig min väldigt ofta, och det fick mig och Erika att börja asgarva. Vi har aldrig gjort det förut, men idag brast det. Och efter det så var det liksom ganska svårt att sluta. Vi kom till det läget där man skrattar åt vad som helst, t.ex. bara av att titta på varandra. Och det är ju kul liksom, men inte när man sitter mitt i klassrummet, och det sitter relativt okända människor runt omkring en. Då är det mest pinsamt.
Nu sitter jag och är en aning irriterad, eftersom jag är så förbannat hungrig. Men guess what, nu är det krubb! Wippidoo :D
Tjingeling!
Dagens låt: Death Cab For Cutie - A Lack Of Colour

Okej, Erik i klassen är hockeymålvakt, och vad jag har förstått så är han väldigt bra. Den uppfattningen har jag i alla fall fått (utan att ha sett honom spela). Så idag i skolan fick han ett samtal, och den som ringde sa att han skulle stå i mål för landslaget nu ikväll. Landslaget för döva. Det tyckte jag var förbannat coolt. Först måste jag bara dra grunden till mitt något märkliga citat, som jag alldeles strax ska berätta om. I fotboll för blinda så har man en pingla i bollen, för att dom ska höra var bollen är. Och ja, det är sant. Så med det i tankarna så frågade jag Erik: "Så dom har en sån där pingla i pucken?". Det tog några sekunder för både mig och Erik att inse att det inte fanns något vettigt i det jag just hade sagt. För det första: dom kan omöjligt höra pinglan, eftersom dom är döva. Och för det andra: varför ska dom ha en pingla i pucken när dom ändå ser den? Som sagt, inget vettigt alls..
Idag var det dags för alla andra gruppper att visa upp sina teaterföreställningar, och jag måste säga att det var väldigt underhållande. Även om vissa grupper hade väldans svårt att hålla sig för skratt, så var dom jävligt duktiga. Vem vet, nån dag kanske man har en gammal klasskamrat på samma scen vi var på i onsdags..
Min mage mår fortfarande konstigt, och nu har jag insett att jag kanske har fått i mig lite för mycket laktos de senaste dagarna. För förmodligen så börjar en allergi komma fram där också.. Snart kan jag väl bara dricka vatten och äta lite bröd..
För kvällen har jag inga planer, får väl försöka ta hand om min mage. Men imorrn ska jag till Folkan i Norrtan (jag vet, Folkan en lördagskväll = status), eftersom pappa och hans "band" har "spelning". Min pappa är en rockstjärna.. I mina ögon iaf..
Men först på dagen är det Man U mot Chelsea, och jävlars helvete, vinner dom imorgon så vinner dom ligan!! Men faktiskt så gör det inte speciellt mycket om dom förlorar, förmodligen så vinner dom ligan iaf. Så förbannat bra!
Nä, nu äre krubb. Hej svejs

Hallå i stugan. Det enda jag har gjort idag är att gnälla över att jag har ont i magen. Och alltså fortsätter det här: Jag har ont i magen. Så på grund av det fick jag inte speciellt mycket gjort i skolan, vi satt mest utomhus och stekte i solen (för jävlar vad varmt det har varit). När jag satte mig på bussen hem var jag som vanligt halvt medvetslös/väldigt trött, så jag somnade bums. Och när jag vaknade så hade jag åkt förbi min hållplats. Det slutade med att jag fick gå hem, och det tog väl ungefär en halvtimme. Jag har en känsla av att det här har hänt förut..
Måste bara nämna teatern jag och min grupp spelade upp i tisdags (dålig uppdatering på bloggen för tillfället). Det gick smärtfritt, och faktiskt helt okej. Det är väl inget jag kommer att syssla med i framtiden liksom, men det var väl en kul grej. Kläderna var väl annars roligast.. (Temat var 1800-tal, så ni kanske förstår hur det såg ut).
Igår var det dags för "riktig" teater. Klassen åkte till Stockholms stadsteater och såg "Vildanden". Förutom att den var drygt tre timmar så var den helt okej. Men det var något som hände mitt i föreställningen som gjorde så att det var lite svårt att fokusera efter det. Som sagt, mitt under föreställningen så hör vi nån som ropar "hjälp" och "tänd ljuset". Alla blev ju självklart förvånade, men lamporna tändes iaf, och det visade sig att det var en äldre man som helt plötsligt hade fått en hjärtinfarkt. Förbannat obehagligt. Det är så jävla läskigt att det går så fort, ena stunden tittar man på teater, och andra stunden så.. Ja.. Direkt så kom det in personal och efter ett tag så fick dom liv i honom. Pjäsen avbröts ju självklart tills ambulansen kom, men jag var väldigt imponerad av skådespelarna, att dom liksom bara kunde fortsätta "som vanligt" efter det. För det var nog dom som såg mest rädda ut. Och bara det var egentligen obehagligt, att alla skådespelare bara stannade upp liksom. Men hursomhelst, det blev en paus, och sedan fortsatte det som vanligt. Den äldre mannen klarade sig iaf, han var vid medvetande och han fördes till sjukhus. Tack för det måste man ju säga..
Efter den lite för långa teatern så var det dags för hemfärd. På bussen träffade jag några a-lagare, och nej, det är inte vad ni tror, om jag säger så att vårat arbetslag i skolan heter b-laget, så förstår ni kanske. Dom hade varit på Bajen-Elfsborg (0-0 :/) och Sara (en av a-lagarna), som tydligen har rötter i Borås (Elfsborgs hemstad) hade tydligen varit ganska ensam om att ha hejat på Elfsborg. Men hon gick där, med sin gula halsduk, och hon såg nöjd ut iaf. Agnes var en annan av a-lagarna, och vi hade ett intressant (alltså jävligt roligt) samtal som vanligt.
När vi kom tillbaka till Norrtälje, för självklart kan inte jag ta mig hem till Edsbro senare än åtta, blev det en liten vandring med a-lagarna och Desse mot Grind, där jag sov hos farmor och farfar.
För övrigt så spelade Man U mot Barca, och det blev också 0-0. :S
Nej hörni, adiós.
Dagens låt: The Goo Goo Dolls - Iris

Japp, då vare klart. Skönt. Men det var inte lika skönt att vakna av väckarklockan som ringde kvart över fem. Nej fy fan. Fick skjuts dit av pappa, och som väntat så var jag galet nervös. Men det försvann faktiskt så fort jag kom dit. Först fick man anmäla sig, sen fick vi (det var ungefär 20-25 killar och en tjej) lyssna på en kortare "föreläsning" om hur dagen skulle se ut.
Själva mönstringen inleddes med ett inskrivningsprov. Det var svårare än vad jag hade räknat med, det högsta man kunde få var 9, och jag fick 6. Medel låg på 5, så jag får väl vara nöjd ändå. Efter det var det en massa tester, hörsel, syn o.s.v. Det gick väldigt bra, men sen var det dags för "tyngdlyftningen". Det gick alltså skit. Visst, sjuksköterskan sa att "det var bra i förhållande till min vikt", men jag tycker ändå att det gick skit. Jag är för tunn helt enkelt. Sen pratade jag med en psykolog, och det var väl lagom intressant.. Efter det var det äntligen dags för lunch. Fick nån slags matkupong till pizzerian som låg fem minuter därifrån, och jag tänkte att "fan va konstigt, pizza precis innan man ska göra konditionstestet". Men när jag kom dit så uppptäckte jag den första pizzerian jag någonsin varit på som serverat köttbullar med mos. Det är inget jag skulle rösta på, köttbullar på en pizzeria liksom, men eftersom jag var så förbannat hungrig så gick det ner ändå. Satt och pratade med två killar, och dom var väldans trevliga.
När jag kom tillbaka så var det då dags för konditionstestet. Cykeln. Det jag var mest orolig för. Det var samma här, högsta man kunde få var 9. Och jag fick 7. Så det var jag faktiskt nöjd med. Tills de två killarna, Marcus och Jonte var klara. Dom fick 9, och dom sa att dom ville fortsätta längre. Men dom kanske bara hade ovanligt bra kondis..
Efter cykeltestet var det bara en sak kvar, samtal med en mönstringsförrättare. Och här var det väl tänkt att jag skulle säga exakt vad jag ville syssla med, och var. Men eftersom jag inte hade en aning om vad jag ville, så fick han anstränga sig lite mer. Han hade gjort nån slags sammanställning av alla resultat från dagen, och vi tittade på vilka sorters utbildningar som skulle kunna passa mig. Vi kom överens om tre val, ett första, ett andrahandsval o.s.v. Så om några månader kommer det besked om jag hamnar i Boden (jajamensan, så långt bort man kunde komma, så gott som iaf - tydligen tar det 15 timmar med tåg, enkel resa, och 1½ timme med flyg) som Eldledningssignalist (självklart så har jag ingen aning om vad det innebär) elller i Enköping som Sambandsman. Enköping skulle ju liksom vara väldigt bekvämt, men vem vet, kanske kommer jag inte in nånstans. Vet inte riktigt vad jag hoppas på..
Så mönstringsdagen får helt klart godkänt, och som sagt, nu får vi se vad som händer.  
Bye bye

Aloha. Jag är fortfarande sjukt trött hela tiden, men nu kan jag inte skylla på måndagen längre. Nä, det är nåt annat som inte stämmer.. Kanske måste jag börja gå och lägga mig direkt efter bolibompa.. Men nu är det helg, alltså en chans till mer sömn och en friskare hjärna.
Enda planerna jag har för helgen är väl egentligen match på söndag. Inte speciellt sugen på det, men eftersom det är första matchen med nya laget så ska det ändå bli ganska intressant.
Tröttheten var förmodligen anledningen till mitt märkliga (?) beteende i skolan idag.. Jag var på förbannat bra humör under förmiddagen, men sen jävlar. Vette fan, men det fanns väl nån övergång där nånstans. Så de som blev lidande för det, jag ber om ursäkt. Främst var det väl basgruppen, men det var nog bara för att jag är så less på alla grupparbeten vi har hela tiden.. Så again, sorry.
En anledning till det braiga humöret var nog Marika. För hallå, hallå allihopa!! Hallå, Marika har kommit tillbaks från New York!! :D  Dessutom så hade hon varit sjuk ett tag, så det var väldans länge sen man såg henne. Och som vanligt så ville hon kramas med allt och alla (främst mig då förstås :O). Så Marika, välkommen tillbaka! Roden blir en mycket bättre plats när du är där (var det kanske lite för mycket smörande där).
Efter en titt på Eriks blogg så blev jag påmind om det roligaste klippet ever. Iaf om man mäter i skrattmängd efter ett klipp. Det var i ettan vi hittade det, och det är tamigfan ett av mina bästa minnen hittills från Roden (tillsammans med handen i brallan - Erik, bara du förstår). Egentligen så är inte klippet speciellt jätteroligt, men det var nåt som brast när vi såg det. Men hursomhelst, klippet finns på Eriks blogg (hur man fixar en länk är fortfarande ett mysterium för mig, och Erik, nu har jag gjort reklam för din blogg, då får du göra detsamma).
För övrigt kan jag berätta om det  mest irriterande på länge: på Facebook finns det en bild där jag är med, och för varje kommentar som skrivs på denna bild, så får jag ett mail. Så självklart är det väl ungefär hundra kommentarer på den bilden, alltså hundra mail. Tack, tack för det. Visserligen kan man ta bort den "tjänsten", så att man inte får det mailet, men oteknisk som jag är så fattar jag inte det heller. Teknik/datorer är helt klart inget för mig i mitt framtida arbetsliv.
När jag kom hem från skolan, fortfarande irriterad, så "tog jag mig i kragen" och läste alla papper+hemsidan inför mönstringen. Så nu känns det faktiskt rätt så bra, men jag längtar absolut inte till söndag kväll..
Dagens händelse (förutom Marikas återkomst) var väl annars brandlarmet. Inget speciellt, visst, men det kom så lägligt som mitt i ett läxförhör. Så naturligtvis diskuterade vi svaren under pausen, som vi fick tillbringa ute. Inte för att det hjälpte men..
Nä, nu får det vara nog! Hej svejs
Dagens låt: Mama Cass - Make Your Own Kind of Music

Gårdagen blev mer meningslös än väntat, eftersom även matten uteblev.. Alltså kom jag till skolan för att hämta några papper.. Lite tungt faktiskt, men tur som man ju kan ha ibland, så kunde jag bli hämtad i Ununge av padre. Tack för det, det hade inte varit någon höjdare att vänta på bussen som går kl 3. Så tack för det. När jag kom hem fick det bli sängen - jag har nog inte återhämtat mig helt från måndagen, jag är trött hela tiden.. Så under hela kvällen gick jag runt som en zombie - tills jag bestämde mig för att jag skulle springa! Och ganska långt blev det också :D Efter det var jag ännu mer zombieaktig, så det fick bli sängen igen. Godnatt på det..
Denna dag har jag spenderat i skolan, där jag och min grupp övade på vår "teaterföreställning". Just precis, teater. På tisdag ska vi spela upp en teater med tema 1800-tal. Och jag tror fan att vår lilla pjäs kan bli bra. Det verkade bra efter dagens träning iaf. Så nu ser jag faktiskt fram emot det lite. Självklart så vill ni veta mer om min rollfigur. Jag heter Sven, och är sisådär fem år gammal. En ganska meningslös roll faktiskt, eftersom alla mina repliker får mig att framstå som dum. Men man kanske inte ska förvänta sig mer av en som är fem år. Inget ont mot dom, men man kan väl säga så att det finns vuxna som är smartare än femåringar.. Men hursomhelst, kläderna är en riktig höjdare. Och tydligen så har vi flera garderober med teaterkläder i vår korridor, och det hade jag, Emelie och Sofie väldigt roligt med. Det finns många godbitar på våra telefoner, t.ex. jag i klänning (klänningar verkar ha blivit en dålig ovana hos mig, se Pernillas blogg bl.a.), Emelie med en klänning som gör så att hennes bröst ser ut som två extremt stora pumpor och Sofie som steppar med en skitful klänning på sig. Som sagt, godbitarna finns i våra telefoner.
Efter skolan tog jag en sväng till farmor och farfar, och efter det var det klippning som gällde. Kan väl inte säga att håret ser speciellt annorlunda ut, men trots att det inte syns, så är det väldigt mycket tunnare nu. Så det är väldigt skönt. Nu sitter jag här, och hörde precis på radion att Bajen vann mot Helsingborg :D
Som jag redan har sagt, återhämtningen från måndagen är väl inte helt klar, så det får nog bli sängen snart igen.
Juste, idag insåg jag att på måndag ska jag mönstra. Helvete! Nervositeten har inte kommit än, men jag gissar att min mage inte kommer att må så bra på söndag kväll.. Paniken kommer nog också finnas där.. Dessutom är det en massa papper jag måste läsa tills dess.. Och på tisdag är det teatern.. Och på onsdag är det prov i inför körkortet.. Och på fredag är det inlämningsdags för en NK-uppgift.. Men hey, snart äre sommarlov!
Adiós
Dagens låt: The Hives - Tick Tick Boom

Igår var det så dags för Annikas partaj. Och Kims (?). Det var faktiskt väldigt roligt, med lagom mycket folk och en skön liten blandning av elever från de olika klasserna i sam-laget. Några från ettan, några från tvåan och några från trean. Kanonkul, fyra toasts. (Se Björn Gustafsson, aka "Benjamin" - uttrycket har använts lite för mycket av mig på den sista tiden). Men som sagt, det var roligt, trots den lilla lägenheten.. Faktiskt så är jag lite fundersam över hur alla fick plats. Men sängen var stor, och det var väl där som ungefär hälften av gänget befann sig under hela kvällen, så det var väl tack vare sängen som alla fick plats i Annikas inte alltför stora lägenhet. För övrigt kan jag bara klaga på en sak: låset till toalettdörren. Helt jävla hopplöst. Inte ens idag fattade jag hur det var funtat, och då hade jag ändå varit på toa minst en gång i timmen under hela gårdagskvällen. Efter ett tag spårade det ur en aning, men det blev lugnt ganska snabbt igen, och efter detta "kalabalik" så satt vi bara och umgicks liksom..
Annika, snäll och gullig som hon är, lät oss "bönder" sova kvar, medans alla Norrtäljebor fick gå hem till sig. Men som jag redan har sagt, lägenheten var ganska liten, vilket betydde att det inte fanns speciellt många sovplatser. Tre fick plats i sängen, en i soffan, och tre på golvet. Självklart så var jag en av dom som låg på golvet, och min rygg har inte mått så bra idag..
Idag ja, idag mår man väl sådär. Rejält degig, men tack och lov så har huvudvärken inte varit så farlig. Man kan väl säga så att det finns vissa som mår betydligt sämre idag, utan att nämna några namn.. 
När jag kom hem tog jag en lååååång och skön dusch, och sen sov jag ett par timmar. Det behövdes, det blev ju inte speciellt mycket sömn inatt.
Hursomhelst, kul vare..

Imorrn är det en ganska meningslös dag, ingen lärare på första lektionen, men ändå måste vi dit och göra nån form av uppgift, och efter det är det hål i två timmar. Efter hålet är det en timmes matte, och sen är dagen slut. Meningslöst var ordet..
Nu funderar jag starkt på om jag ska hoppa ner i sängen.. Känns som att jag skulle kunna somna här i stolen.. 
Aja, bye bye
Dagens låt: Oasis - Champagne Supernova 

Idag har man varit hos Emelie för lite födelsedagsfirande. Hon fyller nämligen 18 år idag (måndag), och hon hade bjudit in en väldans massa folk. Mest var det släktingar till henne, med några få kompisar som undantag. Så jag kände mig väldigt speciell, utvald liksom :D Bl.a. så var två gamla klasskamrater där, Moa och min syssling Elin, och dom hade jag inte träffat på sjukt länge, så det var roligt.
Jag undrar hur lång tid det hade tagit att baka allt och laga all mat. För shit vad mycket det fanns.. Och gott var det, speciellt smörgåstårtan. Vanligtvis så är jag inte så förtjust i det, men den här var skitgod.
Men hursomhelst, det var kul, och Emelie och hennes familj måste ha lagt ner mycket tid på det här, så tack så mycket, och Emelie, hoppas du får en grym födelsedag!
Förresten, April är en månad där typ halva Sveriges befolkning verkar fylla år. Undra om det finns någon förklaring till det :O Anyway, grattis Emelie (igen).
Efter detta firande fick jag skjuts till min träning i Rimbo, och det gick verkligen seeeegt.. Men jag klarade den iaf.. Av någon konstig anledning så var Norrtelje Tidning där och tog en massa kort, men varför har jag ingen aning om..  
Imorrn blir det Norrtan, eftersom Annika har inflyttningsfest. Och Kim är också med på ett hörn för att folk ska kunna fira henne i efterskott. Det ser jag fram emot, men framför allt så ser jag fram emot att få se ganska många (osäker på hur många som kommer) "alkoholpåverkade" ungdomar trängas i Annikas lägenhet, som tydligen ska vara ganska liten. Det ska verkligen bli intressant.
Men juste, Man Utd spöade ju skiten ur Arsenal idag. Så jäla skönt, och som jag har sagt tidigare, min pappa hejar på Arsenal. Så jag har haft roligt här hemma idag..
Och imorgon är det Hammarby - AIK. :D Man kan ju fundera över hur fotbolls/hockeyspelaren från Schweiz (läs föregående inlägg) känner inför en sån match..
Bye bye
Hittade en gammal goding idag,
Dagens låt: P.O.D - Youth of the Nation

Hörde precis om en kvinna från Schweiz som spelar hockey i AIK och fotboll i Hammarby. Vad ska man ens säga om det? Jag gissar på att hon spelar handboll i Djurgården..

Jajamensan, igår var det dags för att fira lilla Kim, som alltså fyllde 17 år. Och eftersom det var hon som fyllde år så var det hon som fick slita med matlagning för att kunna bjuda oss andra på middag. Och maten smakade utmärkt, så well done Kim. Och med oss andra så menar jag Elin, Erik, Stina, Sofie, Emily (som är en väldans trevlig utbytesstudent från Canada) och jag. En skön liten grupp som gjorde så att kvällen blev bra. Maten var som sagt skitgod, och det bjöds på potatisgratäng och oxfilé, bl.a. Till efterrätt blev det glass med hallon, och det visade sig att Emily var galen i glass. Var den godare än i hemlandet, möjligtvis? Som vanligt så tog väl Sofie hem priset i att äta mest mat, och vi andra funderade på hur Sofie kan vara så smal som hon är..
När de vuxna i huset hade försvunnit så var det dags att ge Kim presenten, som var från oss alla. Vad det var för en present låter jag vara osagt. Det finns många andra bloggar ni kan läsa, där ni kan få reda på vad det var.. Efter maten (alla var ganska degiga) så försvann glass-älskaren, vilket var lite tråkigt, men vi överlevde iaf. Tack vare Nintendo Wii. För att sammanfatta: jag sög på bowling, men var hyfsad på tennis, Erik sög på tennis men var hyfsad på baseball, Kim ägde på bowling, Stina var läskig när det gällde boxning, Sofie var nästan lika läskig när hon bowlade och Elin var lugn som vanligt. Men om jag inte minns fel så hade hon känsla för bowlingklotet.. Så det här roade vi oss med i ett par timmar, och nån gång där nånstans så åkte hon som är grym på att simma, Stina, hem. För er som inte vet så är det hon som är på tv varannan dag, i tidningen nästan varje dag, och simmar EM och grejer.. Det där med tv:n kanske inte stämmer, men hon simmade faktiskt i EM.. 
Efter ett tag fick vi tillskott av två unga herrar, Sporren och Jansson (förnamn okänt). För övrigt så är Sporren, aka Niklas, en jävel på innebandy. Och jag hade turen att få spela med honom för nåt år sen.. Man kan väl säga så att det var tack vare honom som jag gjorde mål vid ett par tillfällen.. Man behövde liksom inte göra så mycket, bara stå och vänta på en passning och sen kunna göra mål hur lätt som helst.. Och det här påpekade han ett par gånger när jag spöade honom i tennis.. Han försökte väl få mig ur balans liksom. Och så skyllde han på en ond axel också..
Klockan hann väl bli ganska mycket innan jag och Erik bestämde oss för att lämna dom andra. Eftersom jag bor där jag bor så fick man låna en säng hos denne Erik. Eller säng och säng, en madrass på golvet.. Men hey, bättre än en parkbänk liksom.
Sen idag när jag kom hem därifrån kom farmor och farfar på besök för ett försenat födelsedagsfirande av en viss David. Det var trevligt, som alltid, och min syster (som har kommit hem från Uppsala över helgen :D) hade bakat en gudomlig cheesecake. Lagom ont i magen man hade efter det..
Efter det här lilla besöket så åkte me and the family (förutom Empo som behövde sova, eftersom hon jobbar natt) till Stockholm för att hälsa på kusin Lollo. Och just precis, hon är min enda kusin.. Hos henne var även morbror+fru+hund, som vi inte hade träffat på ett år. Anledningen till det är att dom har flyttat till Norge.. Ganska tråkigt faktiskt. Men i sommar är det vi som åker till dom. En vecka i Norge ser jag faktiskt fram emot.
Så jag kom hem för inte så länge sen, och nu sitter jag alltså här.
See you later, hej svejs!
Dagens låt: Death Cab For Cutie - Coney Island
P.S. Jag vet att om man skriver Canada med C, så skriver man det på engelska, men vet ni vad, skit samma. D.S.

Grattis Kim Liljegren, som fyller 17 år idag den 11/4-08. Och nej, jag skrev inte fel, Kim blir 17, medans alla vi andra blir 18. Så varsågod Kim, drick du din saft när vi andra är ute på krogen och dricker allt annat än saft.
Nu ska jag bege mig till bussen för att åka till födelsedagsbarnet. Det går rykten om att hon har lagat en storlsagen middag, så det ser jag fram emot. Men hursomhelst, grattis Kim :D

Igår var jag 17, idag är jag 18. Ingen speciell skillnad, men det betyder ju inte att det inte ska firas. För jävlar vilken klass man har. Helt underbar. En födelsedag innebär ju liksom att alla är glada och snälla mot en, och det är ju väldigt härligt. När jag kom till skolan möttes jag av en strålande glad Joanna, och lite senare kom Annika och gav mig ett födelsedagskort med en rolig liten text och två trisslotter:
Löverboy!
Nu när du är så jävla
gammal tänkte jag att
det var bäst att du
vann en miljon eller två.
Så du kan köpa och
bjuda på cigg till
oss små ;)
Puss och slemm //Annika
Annika, även fast du är så söt, så tänker jag inte köpa några cigaretter åt dig. Det är liksom inget jag uppmuntrar.. Sorry.. Möjligtvis så hade jag gjort det om jag hade vunnit en miljon eller två på trisslotterna, men.. Men tack Annika, du är min idol.
Sen kom Kim och Sofie (och eftersom alla är så trevliga mot en på födelsedagen, så fick jag till och med en kram från Sofie), vilket betydde två grattis till. (Imorgon fyller Kim år, så då är det hennes dag).
Efter ett tag till kom nästa gratulanter, Emelie, Sara och Habiba. Dom smög omkring i korridoren, och sa bestämt att jag inte fick tjuvtitta på vad dom gjorde. Det visade sig att dom gjorde i ordning en gigantisk chokladmuffins. Dom (plus Pernilla, som också hade anlänt och de andra klasskamraterna som redan hade gratulerat mig) brast ut i sång, och det är väl det mest pinsamma med födelsedagar: man tvingas sitta ner, samtidigt som alla står runt omkring en och sjunger. Men iaf, dom sjöng, så fint så fint, och Emelie och Habiba vandrade sakta fram med muffinsen plus ett "levande ljus". Väldigt effektfullt. Efter detta vandrade vi i väg för att kirra lunch, och som vanligt så smakde den skit. Jag trodde att jag skulle ha lite tur på min födelsedag angående skollunchen, men inte då. Skit var ordet. Men bättre blev det när vi kom tillbaka till korridoren, för då var det dags för bullkalas. Och här var min insats i firandet. För igår var det ju som sagt bullbakning, även om det kan tyckas konstigt att "födelsedagsbarnet" ska behöva baka. Bullshit. Jag bakade bullar, det var roligt att baka bullar, och klassen tyckte om att äta mina bullar. För det var faktiskt bara positiva kommentarer om dessa kanelbullar. Jag tror nog att alla gillade dom (rätta mig om jag har fel), och till och med Gustav i trean (aka "Lång-Gustav") fick sig en bulle. Och Gustav i klassen också, han är nog den enda jag inte har nämnt än, sorry. Men båda Gustavsarna var lika trevliga som alla andra, och dom gratulerade mig dom också. Jag stötte även på min homie Agnes (och jorå, hon sa grattis hon med), och vi hade lite kul så där som vi brukar ha. Faktiskt så var det längesen jag träffade henne, så det var på tiden.
Lagom till bullfesten så kom Erik. Med all respekt för alla som var där och var trevliga mot mig, men Erik var nog dagens man. Varför förstår ni om ni läser dikten i föregående inlägg. Den killen är fan magisk. När han hade läst klart den (jorå, han läste den högt för dom som var där) så började Sofie att grina, och jag hoppade upp från stolen och kramade honom (detta händer väldigt sällan). Det var väl det bästa betyget han kunde få. Vi har väl känt varandra i sisådär två år, men det känns fan som tio. Så Erik, this one is for you: you are my man. (På ett helt vänskapligt sätt, även om han sa något om en kärleksromans). Men som sagt, alla var grymma idag, men Erik får nog första priset, med alla andra på en delad andra plats.
För övrigt så fick man ganska lite skolgrejer gjort idag (jag undrar varför), och vid tre-tiden så blev jag hämtad av min käre syster Emelie, eftersom vi hade i uppdrag att handla på Coop. Ganska mycket dessutom. Lagom drygt var det, men när vi kom hem så väntade mamma på att få ringa och beställa pizza. Det var lite trevligare.. När papsen kom hem fick han hoppa in i bilen igen för att åka och hämta pizzorna. Efter denna härliga måltid så kändes det som om jag var gravid (hur nu det känns), och det tog ett tag innan jag hade återhämtat mig. Sen var det dags för presenter. Ojojoj, dessa presenter. Just nu sitter jag och skriver på min present. Jag fick alltså en dator, bärbar, precis som jag hade önskat mig. Och dessutom så fick jag Mats Olsson's (Sveriges bästa sportjournalist) bok, "En pinne i skogen". Fråga mig inte om titeln. Det enda negativa med den här grymma dagen var att min andra syster, Linnéa, inte kunde komma hem från Uppsala. :( Men jag får iaf träffa henne imorgon. Tur det, nu vare faktiskt för länge sen.
Men hörni, ni vet vilka ni är, tack så j*vla mycket för den här dagen. Det låter som att det har varit den bästa dagen i mitt liv, men så långt ska vi kanske inte gå. Men den var helt klart okej :P Förmodligen så kommer jag drömma om dikter, bullar, muffinsar, bärbara datorer, klasskamrater etc i natt. Men det är väl inte helt fel.
Det här har blivit ett omänskligt långt inlägg, men det är historiskt på två sätt: det är det första jag skriver som 18-åring och det är det första som jag skriver på min nya dator.
Så från en 18-åring till många 17-åringar (och några 18-åringar, samt Annika och Kim som ju är 16 :O), tack för mig, och godnatt. Ja juste, Kim var det ja. Grattis i förskott, min bästa Kim. Nu är det bara 37 minuter kvar tills du är 17. Hoppas din födelsedag blir lika klockren som min blev.
Adiós

                                               Idag min vän, så blir du myndig

så gå nu ut och var rejält syndig.

Sup upp dina pengar på billig sprit

sen super du ännu mer, fast på kredit.

Du får också titta på porrfilm helt legalt

fast det kanske är lite väl banalt?

Idag min vän, blir du en riktig man

jag tror det kan bli very fun.

Du är ju nu 18 år o snart pensionär

så vi bör diskutera vår hemliga kärleksaffär

halva skolan vet väl om det, på ett ungefär.

Men vi är ju faktiskt bara goda vänner,

Ja det är i alla fall så som jag känner.

Idag min vän, är du i mitten av livet

Ingenting är beständigt, ingenting är för givet.

Vi har varit vänner ett ganska kort tag

men jag tycker vi funkar rätt bra, du och jag.

Många har stunderna varit, både svåra och lätta

som vi upplevt tillsammans, både i tvåan och ettan.

Idag min vän, kan du gå ut på krogen

men du ta det lugnt, som din vana trogen.

Åh du, ta inte den där extra ölen

då hamnar du i spypölen.

Du får gärna ringa några fyllesamtal

och berätta om dina olika samvetskval.

Men ta det lugnt med vodkan för satan

så du inte däckar mitt på gatan.

Idag min vän, är du ett år äldre.

Så nu kanske du kan ta nån seger

o slipper vara neger.

Att du ska bli kung är inte troligt

det kan Pernilla hälsa hjärteligt.

Och alla vet att ramsan går

som så här nedan står:

David är som mörk på magen

att han blir mörkrädd om dagen

Idag min vän, börjar livet på riktigt

Nej det är sig rätt likt, det händer inget viktigt

Även imorgon kommer du vara i samma tillstånd

Och du kommer fortfarande ha ditt morgonstånd

Hursomhelst, den visdom jag vill förmedla

Är att njut medans du kan, ja det var nog det hela

Så där lämnar jag ordet, till andra gratulanter

Familj, vänner och en massa okända gamla tanter.

Jag hoppas att bjudit dig på minst ett litet flabb

min lilla Edsbrograbb.

Förresten behöver jag nu sluta,

och du får av livet börja njuta.

Grattis på dig ditt sportfån,

alla dessa ord har kommit inifrån.

Så bli nu lite rörd o fäll en tår

Det kan du göra nu när du är 18 år.

Erik Ankaräng, 10/4-08

Erik, my man, jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Förutom att du är en jävel på att skriva dikter. Och att den där kärleksromansen kanske kan bli verklighet, i och med den här dikten. Ja, den var nog höjdpunkten på hela dagen, och att Sofie började gråta säger väl det mesta. Så Erik, du är tamigfan bäst!

Okej, nu ligger det till så här: om två dagar fyller jag 18. Men det är inte liksom så att jag hoppar och dansar för det, jag känner mig faktiskt inte ens speciellt "upprymd". Men som vanligt så kommer man känna sig glad under hela födelsedagen ändå. Och faktiskt så blir de ju som ett nytt liv när man blir 18. Det kanske är därför jag inte är så uppspelt? Nä, det där var lite för djupt.. Äh, skit samma! Jag fyller år om två dagar!! Wihoo!!
Eftersom jag tydligen har gått runt i skolan och varit stolt över mina fina resultat när jag bakar bullar, så har Emelie sagt att jag ska bjuda på bullar på "den stora dagen". Alltså får det bli så. Så imorrn blir det bullbakning, igen, bara för att göra Emelie nöjd. Där hoppas jag helt klart på några lättförtjänta bonuspoäng. Så kom till sam-korridoren på torsdag, för då blir det bullfest! (Först till kvarn gäller).
Jajamensan, Bajen vann igår, 5-3 (hyfsat mycket mål) mot Sundsvall, och det betyder att dom leder Allsvenskan. Visst, dom har spelat två matcher, och har mött de två sämsta lagen, men det behöver man ju inte prata högt om.
Idag har man bara varit i skolan, och det var ganska lite som hände. Bara en rolig händelse som jag måste dela med mig av:
Kim, en härligt flummig (det är absolut inget negativt, tvärtom!) tjej i klassen, bestämde sig idag för att använda sin halsduk som en slöja. Hon har gjort det förut, så det här blev en favorit i repris, och Annika gjorde ett utmärkt jobb som stylist. Det såg förjävla roligt ut, och så satt hon alltså i minst en timme, inklusive under gruppens (gruppen som jag och Kim tillhör) "möte" med en lärare. Plus att hon pratade med jamaicansk accent. Denna lärare, Susanne - jag har nämnt henne förut, hon är härlig - hade också svårt för att hålla mungiporna nere.
Så en kort sammanfattning av Kims lilla halsduks/slöj-äventyr: en tjej med indiskt och finskt ursprung har en slöja på huvudet och hon pratade med jamaicansk accent. Så ja, hon lyckades blanda in typ världens alla nationaliteter i en liten halsduk. Well done.
Sam-korridoren är en plats där många märkliga saker sker.
Nej hörnini, tjingeling!
Dagens låt: Gavin DeGraw - Nice To Meet You Anyway

Igår blev det ännu en resa till Stockholm, fast denna gång var det inget riksdagsbesök. Jag, Emelie, Habibi, Sjöström, Sara och Saras brorsa åkte till el capital för att se på bio. Och Emelie har helt rätt när hon säger att jag alldeles för sent upptäckte vad det var för film vi skulle titta på. 27 Dresses. Namnet säger väl liksom det mesta. Okej, jag är väl lite emot det här med "bestämda könsroller", men det här var verkligen en så kallad "tjejfilm". Innan bion började blev det ett besök på Donken, där jag fick stå förbannat j*vla länge i kön. Så när jag kom tillbaka till bordet så hade resten i stort sett ätit upp sin mat. Väl vid bordet fick vi (utom Sjöström, hon var på kisspaus, och Sara och Val (hennes brorsa), som åkte in med en senare buss) uppleva en mycket, mycket rolig händelse. Det var alltså jag, Emelie och Habibi som satt vid bordet, och en liten, fet (förlåt, men det är sant, han hade nog varit på Donken lite för många gånger) unge kommer fram till vårat bord, tittar på oss en stund med sin dubbelhaka hängandes ner till bröstet, och slår Habiba i huvudet med en ballong. Efter några sekunder i chocktillstånd så börjar vi självklart skratta. Ungen ser lite fundersam ut, tittar på oss en stund till, och vandrar sedan vidare till några tjejer som sitter bakom oss, och börjar slå dom istället. Och så höll han på, från bord till bord. En riktig ballongligist. Mm, det var roligt. Efter det mötte vi upp med Sara och Val, för att sedan gå den extremt långa vägen till biografen (tog väl högst två minuter).
Bion var alltså sådär, och när den var slut såg vi att det tydligen var en svenska som hade en av huvudrollerna. Man blir ju lite småglad när man ser "Malin Akerman" dyka upp på eftertexterna till en amerikansk film. Dålig stil att dom inte hade kunnat lägga till den där ringen över a:et. Taskigt värre.
Efter bion gick vi återigen till Donken, eftersom Habiba hela kvällen hade tjatat om att hon skulle ha en milkshake. Fråga mig inte varför hon inte köpte det när vi var där första gången. Hon köpte sin milkshake, och hon har fått ett rykte över sig att milkshake+nikotin (hon rökte för första gången på några dagar) gör så att hon blir halvt galen. Och det stämde ganska bra. Bussresan hem visade det väldigt tydligt. Hon "stötte" på Val, som är sisådär fyra år yngre än henne, och hon var ovanligt pussglad.
Bussresan hem ja, det var en riktig höjdare. Val (jag är faktiskt lite tveksam till vad han heter på riktigt) visade att han i framtiden kommer att arbeta i busringningsbranschen. Han ringde fyra-fem killar, anonymnt då såklart, och alla vi andra fick rejält ont i magen av skratt. Till och med tanten som satt några rader bakom oss skrattade för sig själv.
Ja, alla små resor vi gör blir alltid klockrena. Så dom får vi fortsätta med.
Idag har det väl inte hänt så mycket egentligen. Lite plugg inför matteprovet imorrn, lite fotbollstittande och  bussen till Rimbo för träning. Det har blivit lite för mycket buss under den här helgen..
Jag börjar faktiskt bli lite orolig över min kondition, idag orkade jag väl spela i högst tre minuter innan jag behövde springa (krypa) och byta. Så det kanske är tur att det faktiskt inte är bandysäsong nu. Men mönstringen är ju bara två veckor bort, så då behöver jag väl kanske träna inför det istället. Jo, det måste jag nog göra. Konditionen ska upp, helt klart..  
Hej svejs!
Dagens låt: Senses Fail - Lady In a Blue Dress

Ännu en distansdag har passerat, och den var underbar som vanligt. Men inte lika flummig. Tyvärr.. Nää, det var faktiskt ganska tråkigt. Det hände ovanligt lite. Men även en tråkig dag med vår klass är roligare än dom flesta andras. Faktiskt så fick jag ovanligt mycket gjort idag, och jag fick matten att känna sig speciell, eftersom jag pluggade på den i ett x antal timmar. Matte är ett alldeles fantastiskt ämne. (En stor mängd ironi). Har alltså matteprov på måndag, och det märktes idag, eftersom alla från klassen som var i skolan satt och nötte matteboken. Vår mattelärare hade nog ingen klockren dag, om man säger så. Men dom flesta kände sig nog ganska nöjda när vi gick därifrån, speciellt Sofie, eftersom hon fick agera lärare vid några tillfällen. Och ni ska veta att hon själv var väldigt överraskad över att hon klarade något inom matte som ingen annan gjorde. Applåder till Sofie. Men annars hände väl det liksom inte så mycket annat..
Idag fick man en ny mobil, eller för några dagar sen fick man en ny mobil, men idag så kom pin-koden med posten (som jag alltså hade glömt/tappat bort), så mobilen fick liv idag. Den vekar väl helt okej, och oteknisk som jag är så kan jag bara säga att det är en Sony Ericsson. Mer förstår jag inte.
Eftersom jag har pluggat så mycket matte idag, så har jag räknat ut att det är en vecka kvar tills jag fyller 18. Och det är ju ett ganska "stort steg". Men än så länge är jag inte speciellt superexcited. Det kanske kommer..
Och så vare helg igen, satan i gatan vad fort det går. Och vad skönt det är! Sommarlovet är ju liksom ganska nära nu. Mmm, sommar..
Nä, nu får de bli lite plugg, förmodligen så har man en redovisning som väntar imorrn. Yippi!
Hej svejs.
Dagens låt: Phantom Planet - California

Okej, jag måste återigen be om ursäkt. Fader, jag har syndat. Det här är mitt första inlägg på en vecka. Förlåt mig fader. Men jag har liksom haft andra saker för mig, så bloggen fick ligga vid sidan ett tag. Men nu är jag tillbaka.
Har precis kommit hem efter en ganska dryg, men rolig, dag i Stockholm. Och alla Stockholmsbesök med SP06B är klockrena. Ja, till och med ett besök i Riksdagshuset blir roligt med den klassen. Det var alltså vad vi skulle göra i huvudstaden, och vi blev bjudna på en guidad tur. Som sagt, drygt var ordet. Men helt värdelöst var det väl inte, det kan ju faktiskt vara bra att ha en liiiiten aning om hur Sverige fungerar. 
När vi kom dit så var det avspärrat och en massa poliser som stog där och såg allmänt arga ut. Vår första tanke var att våran lärare hade bombhotat stället, men det visade sig senare att Turkiets premiärminister tydligen var på besök.
Personerna som guidade oss var nån guide (no shit!) och en moderatledamot (?). Riksdagshuset var ju hyfsat fint, och ganska stort, så vi tänkte att det skulle vara väldans kul att leka typ kuragömma där. Förmodligen så skulle det väl ta ungefär ett år innan man skulle hitta nån men iaf, och guiden skulle väl inte uppskatta det kanske.
Moderaten (han var faktiskt väldigt trevlig) frågade vår hyperintelligenta klass om någon av oss försökt påverka någonting politiskt. Någon svarade att man hade demonstrerat, men Annika sa: "Vi försökte fixa mellanmjölk på Svanbergaskolan". Jag skulle utan tvekan säga att Annika är smartast i vår klass, (och då är hon ändå ett år yngre än alla andra), och är det någon som ska bli typ politiker så är det helt klart hon. Den här tjejen kan knäcka vem som helst som försöker argumentera med henne hur lätt som helst, men det här med mjölken gjorde mig lite fundersam. Så Annika är lite av ett mysterium. Men vi gillar dig ändå :)
Efter detta härliga besök så åkte jag och några få speciella personer till Kungshallen för att äta. För en gångs skull så fanns det lediga platser, och maten smakade helt okej. Sen fick det vara nog, jag lämnade alla Norrtäljenördar för att åka en alldeles egen buss hem. Inte lätt att bo på landet. Bussen var väl ungefär lika full som Kungshallen vanligtvis är, men det märker man ju liksom inte av när man sover. Efter 1½ bussresa så är jag hemma, och nu funderar jag faktiskt på att ge mig ut på en springrunda.
Känner att det var extremt längesen jag skrev nåt om sport... Mitt beroende av Man Utd (ett fotbollslag, för dom som inte vet) har mått väldigt bra på sista tiden. Dom har väl vunnit sisådär 7-8 matcher i rad, och igår vann dom mot Roma. :D:D:D Jag försökte få tag i Hakar (han är ett STORT fan av Roma) i skolan idag, men förgäves. Jag har en känsla av att han kommer slå mig när jag hittar honom. Och så vann ju Bajen för nån dag sen också. Jajamensan! SM-Guld till Söder!!
Nää, nog med sport, vi höres! Adiós.