David

En vecka har gått, och inte ett enda blogginlägg har jag hunnit med. Nej nej, hela veckan har det bara varit jag och den förbannade rapporten om modernismen. Säger någon något om den där förbannade epoken så slår jag ner den personen. Modernismen är en epok jag för tillfället inte vill prata om. Men rapporten blev jag nöjd med. Tur det. 
Jag nämner bara det jag kommer ihåg från veckan. Teater i tisdags, "Who's afraid of Virginia Woolf" på stadsteatern, med den underbara klassen SP06B. Förresten, en gång till måste jag nämna epokjäveln - pjäsen var från just den tiden, liksom Vieginia Woolf. Den var hur bra som helst! Den kunde väl kanske inte varit annat, med aktörer som Pia Johansson och Dan Ekborg. Den snubben är fan hur cool som helst. Jag skulle utan tvekan kunna se pjäsen igen, bara för att se honom igen.
Det var väl i princip det jag kommer ihåg från veckan som gått. Minnet är bra, men kort. Kanske var jag en guldfisk i mitt tidigare liv...
Julavslutning idag. Tvåorna hade arrangerat en fotbollsturnering mellan klasserna i korridoren. Jag, och resten av klassen, åtminstone tror jag det, hade inga större förhoppningar, men inte fan trodde jag att det skulle gå så dåligt som det faktiskt gjorde. Vi förlorade alla matcher (fyra stycken) - mot båda ettorna, mot tvåorna och mot den andra trean. Pinsamt kan tyckas, men man bör veta att vår klass verkligen inte är någon fotbollsklass. Nej nej, bara några stycken som spelat fotboll tidigare, men ingen som spelar nu. Jag är väl den som senast spelade fotboll, och det var ändå ett par år sen jag slutade. Så ingen fotbollsklass, absolut inte. Vad som däremot var pinsamt var att vi gjorde två mål. Två mål på fyra matcher liksom. Nä, tur att det är jullov så att vi slipper gå genom korridoren och skämmas. Förhoppningsvis har alla glömt bort den förbannade turneringen när skolan börjar igen. Men det var kul, trots förlusterna. Cred till tvåorna som fixade allt, applåder till er. Läs mer om turneringen på Eriks blogg. Lägg gärna märke till att han kallar mig "bolltrollare". Något ni ska lägga märke till är inläggets titel. Det roliga, eller tragiska om man så vill, är att detta inte är det första numret av hans egen lilla tidning.
Kom ihåg att ni läste detta på den här bloggen först, när det väl inträffar, för det kommer det att göra: Linus Bladlund, den killen kommer bli fotbollsproffs. Jag säger det inte för att han kommer från Edsbro och att vi känt varandra länge, eller för att jag för längesen fått äran att spela i samma lag som honom, jag säger det för att han är en förbannat bra fotbollsspelare. Man kan liksom bli bortfintad av honom, det spelar ingen roll. Blir man det känner man sig mest lycklig, bara för att det var så snyggt. Så den dagen han blir fotbollsproffs kommer jag kunna säga: "Hey, den där snubben har jag spelat i samma lag som, vi växte upp i samma skithåla".
Och kom ihåg att när ni i tidningen läser om Mr. Bladlund och hans karriär som fotbollsproffs, var det här ni såg det först. Kom ihåg det.
Erik levererade idag ännu en dikt, som en slags avslutning för klassen. Han kan rimma den grabben. Han skrev något om alla i klassen, och även om jag var lite tveksam till det han skrev om mig, så får jag väl acceptera att det faktiskt var väldigt roligt. Det blir nog en poet av honom till slut.
Men Erik, fortfarande är jag lite småtjurig över att du inte låtit någon annan se dikten jag skrev till dig. Rädd för konkurrens...?
Imorgon blir det ganska fullproppat. Bortamatch i Fjärdhundra (var f*n ligger det?!), hem i några timmar, dra till Therese för party. Först ska jag till Rimbo för samling, efter matchen hem från Rimbo och sedan tillbaka till Rimbo eftersom Therese och hennes familj valt att bosätta sig just där. Jag som inte ens gillar Rimbo...
Serien Scrubs kan få en att må bra, på många olika sätt. Det är förmodligen den roligaste serien som sänts på TV, kampen om förstaplatsen är hård, det står mellan Vänner och Scrubs, och musiken i serien är ofta mycket bra. Därför kommer dagens låt därifrån. Ursprungligen hör den hemma på 80-talet. Om man ändå skulle kunna sjunga som honom.. Kevin Borg har mycket att lära av den här snubben.
Dagens låt: Journey -  Don't Stop Believing
Adiós