David

Det är kanske dags att inse att det inte kommer att bli mer än ett inlägg i veckan under det här lovet. Jag skriver inget när jag är ledig, så jag lär ju inte skriva mer nu när jag jobbar.
Jobb, ja just det, jag har jobbat två nätter - och jag ska jobba sex nätter till! Sex! 6!! Skit.. Men sen, sen jävlar, då blir det Norge i en knapp vecka, och ledighet i sammanlagt två veckor till. 
Än så länge  har jobbet gått smärt- och felfritt, men inatt smällde det. Mitt i en uppförssbacke så lossnar en skruv på styret, och då kan man ju själv få gissa hur lätt det är att cykla med ett styre som pekar åt vänster, och ett hjul som på något sätt pekar åt höger. Det som jag tidigare har sett som lättförtjänta pengar (man får i princip betalt för att motionera och man är ledig på dagarna) var inatt inte lika lättförtjänta. Jag hade väl kommit ungefär halvvägs när den förbannade skruven lossnade, så jag hade egentligen inget annat val än att leda cykeln resten av vägen, samtidigt som jag skulle dumpa tidningar i påstlådor. Det var en utmaning, minst sagt.. Men jag löste det, och det tog egentligen inte speciellt mycket längre tid än vad det brukar. Men visst var det mer ansträngande, absolut. Lyssna på den här: Min cykel hade en skruv lös. Oooo..
Idag skulle cykeln lagas. Den måste ju liksom vara hel, annars kan man ju inte kalla sig för "cykelbud" (varför man nu vill göra det vet jag inte). Det visade sig att skruven hade gått av. Den ena delen hade fastnat i röret (bara jag förstår antagligen vad "röret" är, möjligen dom som är extremt insatta i cykelns uppbyggnad), och den var helt omöjlig att få ut. Helt omöjlig. Pappa åkte från Edsbro till Norrtälje för att hjälpa mig - han är mer kunnig inom det här ämnet -, och visst kom han med en lösning. Han lyckades inte heller få ut skruven, så jag behöver inte skämmas för det, men lösningen var att vi åkte till gubben vi köpte cykeln av. Och självklart så hade han reservdelar. Perfekt. Och reservdelen passade. Perfekt! Så var det problemet löst. Perfekt.
Dagens roligaste: Jag, pappa, farmor och farfar åkte ner till stan för att ta en fika (varför säger man "en fika"), och på parkeringen så hände något hyfsat roligt. Pappa klagar först på farmors parkering, på den ena sidan är det en halvmeter till nästa bil, och på den andra sidan är det två meter tilll nästa bil. Farmor förstår först inte vad pappa pratar om, men när hon ställer sig bakom bilen så upptäcker hon själv hur läget var. Ni kan vara lugna, det här var absolut inte det roliga.
Jag, farmor och pappa står utanför bilen och väntar på att farfar ska komma ut. Vi hör att farfar tutar (farmor säger ungefär "vad har han på ratten att göra"), och vi uppptäcker att farmor har låst in honom i bilen. Det var det roliga. En inlåst farfar. Låter väl inte så kul, men farfars min när han upptäckte att han var inlåst borde kunna bli berömd, bara för att liksom.

Kvällen kommer väl tillbringas i sängen, jag är väldans trött, och jag kan inte förstå varför.. Ehh?? Varför är jag så trött.. Hmm.. Eh.. Ja just det.. Jag cyklar ju runt på nätterna och delar ut tidningar till folk som inte tänker på att det faktiskt är någon som har lämnat tidningen i deras brevinkast/postlåda. Det gjorde inte jag heller, men nu när jag sitter och läser Norrtelje Tidning vid frukosten, så skänker jag en tanke till alla tidningsbuden där ute.. Nä, fy vad fult det lät, jag bara skojade, det gör jag ju självklart inte.
Adiós
Dagens låt: Regina Spector - The Call