David

JAAAA!! JAAAA!!!! Jag tror nog att jag precis har upplevt ett religiöst ögonblick. Tack för fan, Man United. Tack för att Ronaldo kan nicka, tack för ribban, tack för stolpen, tack för att Terry halkade, tack för att Van der Sar är "a jolly green giant", och jävligt lång, tack för att det regnade så att Terry halkade, tack för att Tévez, Nani, Anderson och Hargreaves köptes till laget, tack för att alla de fyra gjorde mål på sina straffar, tack för att alla i United kan sparka på en boll, tack för Sir Alex fortfarande är tränare, tack för att Scholes fortsatte spela, trots att han verkade ha brutit näsan, tack för att Giggs blev inbytt, tack för att domaren såg Drogba's kärringslag på Vidic's kind, tack för att Drogba blev utvisad för det, tack för att Cech inte är två centimeter längre, tack för en förbannat bra match. Det här inlägget innehåller nu 18 stycken "tack" (med detta inräknat), och jag skulle kunna fortsätta hela natten. Att en match ska behöva gå till straffar, eller vänta, att en final ska behöva gå till straffar, är så förbannat orättvist. Skippa det, och låt spelarna spela tills dom gör mål i stället. Straffläggningar är inte alls bra för hjärtat. Hade jag varit ett par år äldre, så hade jag inte kunnat skriva nu. Men det här låter ju nästan negativt, Manchester United har ju för fan vunnit Champions League!!!!! JAAAA!!!!! Bäst i Europa!!!
Som sagt, a religious moment.
Just nu älskar jag Moskva.
Att vinna Premier League OCH Champions League, samma säsong, det är lika med status. Status och respekt.
Manchester United FC - Chelsea FC 6-5. (1-1 efter full tid och förlängning).
Ytterligare ett "renodlat" sportinlägg, men det här måste jag bara skriva om.
Så tack igen (tack nummer 19), Manchester United.
Glory, Glory Man United!