David

Just det, nu kom jag på att jag hade en blogg. Jag har ju gjort några tappra försök att hålla den vid liv, och det har väl gått.. Sådär. Jag tvivlar starkt på att jag har några läsare kvar, men jag skriver egentligen för skrivandets skull.
Det är två veckor kvar till jullov, och jag kan med säkerhet säga att jag aldrig längtat till något som jag gör nu. Den kommande veckan ska spenderas ute i skogen, och det har jag bara en sak att säga om: fyfan så kallt. Man fryser om man vistas i Boden nu. Så att säga. I veckan mätte termometern  -13 grader. Så det kommer inte vara frestande att lämna tältet för att, halvt naken, tvätta sig. Det lär hur som helst sluta med en sjukdom; antingen på grund av dålig hygien eller det faktum att man står ute i kylan och tvättar sig.
En vecka ska genomlidas, sen har vi den där sista veckan kvar innan lov. Och lovet sträcker sig över drygt tre veckor. Ganska så underbart, ja.

De senaste veckorna har vi åkt runt i vårt stridsfordon (som från och med nu går under namnet "Mother Russia"), halvt sovandes, och lärt oss sånt som vi ska syssla med fortsättningsvis.
Och den där svininfluensan behöver jag inte oroa mig för längre, för har man haft den så är man tydligen immun mot det efter det. Just precis, jag har haft svininfluensan. Och man kan väl säga som så att jag kom lindrigt undan. Inlagd i en vecka, bara för säkerhets skull liksom, och nu kan jag bara lägga den där influensan bakom mig. Känns skönt.

Jaja, jag skulle bara visa att det faktiskt finns en strimma hopp för den här bloggen.
Det var väl typ det jag hade att komma med.
Bye