David

Årets midsommarafton var den bästa på mycket, mycket länge. Den spenderades hemma hos Stina i Spillersboda, och det grillades och dracks tillsammans med mycket trevligt (och nytt) folk.
Det bjöds på skratt, vinglande cykelturer, ett ofrivilligt besök i ett dike (inte jag, nej nej), den mest obekväma sovplatsen någonsin, klättring i träd, en förkrossande seger i kubb och dans. Dans i Spillersboda? Kan tyckas låta lite märkligt, men en applåd till arrangemanget - det var livemusik (kvalitén på den behöver jag kanske inte säga något om), "dansgolv" och till och med alkoholservering. Spillersboda fixade många bonuspoäng den där kvällen.
Men hörnini, tack för igår. Jag har många fina dagar att se tillbaka på när jag ligger med fyra klädlager i 30 minusgrader om några månader. Och många av de dagarna har jag upplevt de senaste veckorna, ständigt omgiven av ursköna människor.
Om ändå alla dagar kunde se ut så...

Imorgon börjar jag jobba, och jag kommer därför inte vara speciellt aktiv den kommande veckan. Om jag har tid så kommer jag förmodligen inte orka skriva något. Eller orka, vilja snarare. "Tyvärr", mina kära läsare.
Hur ser jag då på att börja jobba? Nja, med blandade känslor kan jag väl säga. Hur drygt och jobbigt det än kan vara att cykla runt mitt i natten och dela ut tidningar till folk som inte bryr sig det minsta om hur mycket slit som ligger bakom att tidiningen faktiskt ligger i deras brevlåda, så finns det ändå en viss charm i det här jobbet. Vad det är kan jag inte sätta fingret på, men hade jag inte känt den så skulle jag inte ha fortsatt jobba den här sommaren.
Kan det kanske vara att båda mina systrar också jobbar där under sommaren? Ja, förmodligen. Vem vet, nu kanske det till och med kan bli kul att jobba.
Fast nä, så långt ska jag nog inte gå.
Med bra musik i öronen så blir det där jobbet egentligen bara som ett helt vanligt motionspass. Eller vanligt är det väl inte - man får betalt för att motionera.

Hultsfred är inte långt borta nu. Inte alls långt borta. Och jag blir mer och mer laddad. Aaaahhh, jag ska se The Killers!!! LIVE!!! Det är ju bara sjukt. Dessutom har nu mitt tjat på Sundinemelie (jag intalar åtminstone mig själv att det är tack vare mig som hon nu bestämt sig) gett resultat: hon och Elina ska dit, och jag och syster kommer dessutom få njuta av deras sällskap i bilen. Klockrent. Även tre av de trevliga herrarna som var hos Stina ska dit, vilket gör det hela ännu roligare.
Nu vill jag egentligen bara att den 8 juli ska komma.
The Killers, Kings of Leon, White Lies, Regina Spektor, Mando Diao, Timbuktu. Ge mig.
Hej svejs.