David

Vilken dag. Endast en dag kommer slå högre än den här, och det är studentdagen. Åtminstone hoppas jag det.
Lommarrännet 2009. Landslaget. Iskallt vatten. Kebab. En inte speciellt överraskande segrare. Badmössor. Färg i ansiktet. Vilken jävla dag.
Jag kanske ska beskriva "kebaben" mer i detalj. Det var på pizzerian vår uppladdning ägde rum. Och det skulle visa sig vara en mycket bra uppladdning. Vi åkte efter uppladdningen för de inte så idrottsintresserade hem till Erik och inledde förberedelserna. Stina stod för kläderna, allt med landslagstema, självklart, och färgen, som vi sedan målade oss fulla med, var Elin så vänlig och köpte. Och båten fixade som bekant jag och Erik.
Med lite hjälp från Eriks mamma fick vi båten till Lommarn, och uppladdningen på plats var i full gång. Badmössorna åkte på, glasögonen åkte på och vår raketliknande farkost sköt iväg efter startskottet. Och fyfan så bra det gick. Av 14 deltagande, 7 i varje heat, slutade vi totalt 6:a. Och 2:a i heatet. Förvånansvärt jävla bra med tanke på att vi räknade med att båten skulle kollapsa så fort den nuddade vattnet, och att vi egentligen endast hade ett mål med denna tävling. Att besegra vår grannklass, de förjävliga A:arna. (Jag tycker inte att de är förjävliga, de är mycket trevliga). Och visst besegrade vi dem. Eller besegra är kanske fel ord att använda. Förudmjuka passar kanske bättre. Segern gick till byggprogrammet (och andraplatsen också för den delen...), men det var ju inte alls oväntat. Den åttonde raka segern för byggarna, "grattis" till er.
Ska jag sammanfatta själva racet med ett ord är det inte speciellt svårt att hitta ett. Kyla. Rykten sa att det var högst tio grader i vattnet. Det var chock som uppenbarade sig när man nuddade vattnet för första gången. Men efter några sekunder var det lugnt, då hade jag inte längre någon känsel. Och armarna. Dessa väderkvarnsarbetande amar. Jag låg på den underbara "båten" och flaxade med armarna. Jag tror det hjälpte. Men det var nog de runt om båten, som alltså låg i vattnet, som gjorde skitjobbet. Men det var en riktigt jävla bra arbetsinsats. Av samtliga! Helt galet... Nu väntar vi bara på att det "riktiga" landslaget ska höra av sig...
Den meriterande sjätteplatsen kommer vi i Sam(-)laget - Det nya landslaget leva på länge. Riktigt jävla länge. Det var en klockren dag, ett klockrent race och ett klockrent sällskap. Guld.
Det här var, som sagt, den förmodligen roligaste dagen under vår gymnasietid. Men på lördag ska jag ha en annan uppfattning; då ska jag just ha upplevt gymnasiets, och mitt livs, bästa dag.

Adiós