Wounded rhymes

Ehm... Nu är det alltså tänkt att jag ska skriva ett andra inlägg på bara några dagar. När hände det senast, kan man ju fråga sig. Men här är jag nu.
Igår kväll spelades det fotbollsmatch, den första på många år. Efter 90 minuters bollsparkande konstaterades det att vi hade förlorat med 4 jävla 0. Kul match att göra comeback i. Men bortsett från resultatet, den blåslagna hälen och de ömmande låren så var det förbannat kul att spela fotbollsmatch igen. 
Efter matchen begav jag mig direkt till N-town för att spendera en natt på tidningscykeln. Ganska nice ändå, att dela ut tidningar till otacksamma människor, när vädret är skönt. Vad som däremot inte är nice är att dela ut tidningar när man är stel i benen som en... ja, nånting. Gjorde misstaget att inte stretcha efter matchen, och det kombinerat med en natts springande i trappor ledde till det, ganska väntade, resultatet att jag kan knappt gå idag. Mitt huvud är 21 år, men mina ben är nog fanimej uppemot 80.
Annars då? Ska hälsa på syster imorgon, se hur hon och Andreas har installerat sig i Märsta. (Ja, dom har alltså flyttat till Märsta av alla ställen). Annars... Nä, annars händer det inte så mycket.

Har börjat inse att svensk musik faktiskt är jävligt bra. Jag planerar en middagsbjudning någon gång nästa vecka, på gästlistan finns: fröken Maggio, Lykke Li, pojkarna i Johnossi och en hemlig gäst (Håkan).
Kan bli en trevlig tillställning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0